Jag måste jama om det tunga och smärtsamma först: En spjuver och en vildhjärna har tassat iväg. Vår Ville, mattes Lillebror på Landet. Den sorglösaste av katter har lämnat oss med sorgen – men han vet att vi ser den genom hans ögon, som något vi ska leka med…
”Men Ville…” säger SkaparKatten och ruskar på sitt väldiga huvud. ”Varför kommer du först nu? Jag kallade på dig redan i fredags? Du vet ju att man måste komma när SkaparKatten kallar?!?”
Ville sitter lugnt vid RegnbågsBrons fot och slickar tassen. Det glittrar morgondagg i hans päls och morrhår, och hans öron är våta. Regn eller oväder har aldrig bekymrat Ville det minsta. ”Ah du vet, jag hade lite att ordna först… Att vänta på min mattesyster, som skulle komma hem och ta farväl… Det var viktigt att vänta på henne! Och sedan råkade jag tassa en liten omväg och säga hej till min vän räven!”
”Tänk du har då alltid gått dina egna vägar…” ler SkaparKatten. ”Jag kallade på dig i samma stund som du föddes, men redan då hittade du på annat?! Egentligen har jag ju fått vänta i elva år, så vad gjorde tre dagar till?”
Redan de sista hundra metrarna av körvägen hem visste Stora matte att den röda pälsen som lyste där vid vedbodknuten på Landet, den orörliga liggande katten Ville var så fel, så fel, så fel… Ville skulle aldrig ligga där, ligga SÅ!?? Inuti henne skrek det ”Nej nej nej!” och det tog tusen år att stanna bilen och gå fram till Ville. Och få VETA. Just det där som ingen vill få veta om sin älskade katt: Att livet är slut!
Bredvid Ville låg en liten lapp från de vänliga grannarna: ”Vi hittade Wille i gräset, och lade honom här så att ni skulle se. Vi har försökt nå er på telefon…” Stora mattes tårar rann ned på Villes redan stela kropp och flugorna surrade runtom. Stora husse kom hem genast. Tillsammans svepte de in Ville i en vacker filt. Hans kropp var helt oskadad, vad som orsakat hans död var en gåta. Det var som om han bara lagt sig ned och låtit en dröm springa iväg med själen…
Tanja, jag och Nova fick nosa – säga farväl på katters flyktiga vis. Men hur skulle vi berätta detta för matte, som betraktade Ville som sin fyrbenta lillebror? Matte, som åkt så långt bort på en semesterresa, en efterlängtad äventyrsresa? Stora husse kände efter hur Ville skulle ha sett det: Att det som är ett äventyr måste få fortsätta vara ett glatt äventyr, så långt det är möjligt – för sådan var Ville, en gladlynt joker som plockade de läckraste och roligaste bitarna ur allt, med en dandys nonchalans och en clowns tokroliga infall. Alltså: För Ville var inte ens döden viktig. Matte och husse skulle få avsluta sin semesterresa (Den som gjort att Nova och jag stannat på Landet faktiskt SJÄLVA hos Stora husse och Stora matte i två hela veckor) med glädje och få veta det tunga när de kom hem.
När planet landat på Arlanda, och allt bagage var utcheckat, tog Stora husse vår matte i famnen och berättade. Det gjorde ont, tårarna blev många. 
Och Ville begravdes under tårpilen, bäddad i mängder av det gröna gräs som han älskade mest av allt, och så smyckat med höstens gulaste kantareller som små ljus i gräset, medan regnet dröp genom grenverket som ett stilla tåreflöde och mörkret omfamnade allt… Matte viskade ”Hälsa till Semlan, Mjurre, MewTwo och alla de andra katterna!”
”Mjau, så jag väntade helt enkelt bara på min mattesyster… Satt där och gungade på pilträdets grenar och tänkte på vilket bra liv jag har haft. Och kul. Och sedan kom jag hit.” Ville klev liksom omedvetet rakt på SkaparKattens Svans och sträckte sedan ut sig i hela sin längd, först bakbenssträck och sedan frambenssträck, varpå han tittade sig belåtet omkring som om han just tagit över hela KattHimlen: ”Kan tänka mig att det borde finnas ett bra MusJunarStälle här nånstans då?”
ÄnglaKatterna vred sig av skratt åt SkaparKattens förvånade min, och Sankte Pelle, som äntligen kunde stänga PärlePorten, log och jamade: ”Det är fullbordat!”
Tänker på er…
Tack! Det har verkligen varit en tröst idag med alla som sänt sina tankar och värme! Innerligt tack! NosPuss Wikki
Tårarna rinner nerför kinderna….Lille fine Ville! Många tröstekramar till er alla från oss i höghuset. Bm och gänget
Tack BM, vi känner verkligen tröstkramarna från dig och gänget, de värmer oss! Men vi är så ledsna. *suck* TassKram Wikki
Stackars matte – att komma hem och ha förlorat sin 4-tassade lillebror! Sorgen måste vara så tung just nu! Alla tre skickar vi tröstekramar och tröstegos!
Maurice, Kajsa & lillie
Det goset behövde vi verkligen, allihopa… Tack snälla vänner för att ni finns för oss! TassKram Wikki
Men, fy så trist. Hoppas han får det fint i regnbågslandet. Han blev i allafall älskad under sin tid på jorden vilket är trösterikt. Vila i Frid lille vän
Kram Jam o Spinn
Mjau, så otroligt mycket som Ville gav oss alla i kärlek är också stort. Så han förtjänar ett guldkantat moln med mycket himmelsmöss att jaga… TassKram Wikki
Men lille killen. Va ledsna vi blir att läsa detta. Det har varit tufft att flera av era katter tassat över bron nu på kort tid. Tänker på er med tårarna rinnandes. Vad fint ni gjorde det vid hans grav med Kantarellerna det kändes så gott att se.
Kramar Nalle o co
Mjau, nu har vi mist våra kära Landet-vänner en efter en sedan oktobers slut – nu får det verkligen räcka! Det var i och för sig en annan sak med Semlan och Mjurre som båda var riktigt gamla, och inte krya. Det var väntat, vi var redo för dem… Men att mista Ville, det ”fanns inte på kartan” som Stora husse säger. Och det smärtar så, han hade ju så mycket liv kvar, tycker man. *sniff* Så klart att världens enda äkta KantarellKatt skulle ha kantareller omkring sig i den sista vilan… NosPuss Wikki
Tårar rinner…
R.I.P lille Ville kantarellkatt ♥
Tack vännen! *morrhårsdarr* TassKram Wikki
Vi gråter med er… Orden har tagit slut. *torkar tårarna som rullar ner för mattes kind med tassen*
=^.^=
Tröstebuffar
Mjau, ibland finns bara inte ord. Vi kommer att sakna Ville i mycket. Stora matte grät i söndags så väldigt när hon skulle gå i kantarellskogen för första gången utan sin KantarellKatt… Men ÄnglaKissen Ville var nog med där, för kantarellkorgen blev breddfull! NosPuss Wikki
Mamma och vi gråter med er och önskar Ville god jaktlycka hos Skaparkatten. Kanske kan du lära Sullivan att jaga musar? Han har aldrig gjort det förut.
Ikväll tänder vi ett ljus för Ville.
Mjau, Ville och gammelmäster Mjurre ger gärna fina Sullivan en grundlig utbildning i musfångarkonsten! Och en massa andra UtepåLandetTrix! Innerligt tack för det tända ljuset! NosPuss WIkki
hej wikki och Nova.
matte storbölar här hemma! så vi får trösta henne.
så fint skrivet! fina bilder med.
/tass från pip och murre
Tack så innerligt för trösten Pip och Murre! Det värmer! NosPuss Wikki & Nova
Vilken underbar liten spjuver du verkar ha varit, Ville. Vila i frid.
Mjau, Ville var en storhjärtad gangster med glimten i ögat. Han busade varmt och mysigt med alla och även om han var lite respektlös så var han alltid vänlig. Han var vår O’Malley på Landet… TassKram Wikki
Uschjam, vi gråter vi med. För även om vi inte kände Ville personligen, så vet vi ju alla vad det betyder med en sån här familjemedlem. Men vi anser att han fått det bästa en katt kan få – kärlek.
Tack snälla Sippo! Mjau vi vet vad det betyder att vara en familjemedlem – vi lyckligt lottade katter. Ville hade dessutom förmågan att dela med sig av det, av gott hjärta. Vi är tacksamma att ha fått vara med om Ville! NosPuss Wikki
Tassar in och håller tassen en stund.
*NosGos*
Å den TassHållningen värmde våra ledsna hjärtan! *spinner* Tack snälla Kolfart! TassKram Wikki
Vila i frid Ville! Du verkar ha haft ett gott liv med stort innehåll och många som höll dig kär.
Basco
Tack! Mjau, vår världskändis Ville KantarellKatt hade många beundrare, och nu blir det många som saknar honom. Han kommer att lysa som en liten sol i våra hjärtan ändå, för alltid! NosPuss Wikki
”Tårar på nosen” Vi tänker på er. Tröstbuffar
Tack snälla för buffar som vi verkligen behövde! Det har varit så otroligt omskakande dagar och vi har så ont i hjärtat… TassKram Wikki
Wikki vi är så oändligt ledsna för er skull! Så fint och vackert farväl. Vi skänker alla tankar till Ville och andra katter som har gått vidare.
Välkomna hem matte och husse!
Stor kram från Sven och Signe
Tack! Mjau, man önskar ju att matte och husse hade kommit hem till något gladare än en begravning,men sådana är också viktiga, att få ta farväl och säga tack likaså…. NosPuss Wikki
Åh, jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Vad sorgligt! Men vad fint och personligt ni har begravt honom. Han har det bra nu!
Mjau, det är ju jätteviktigt att varje kisse får vila som det passar den… Ville var aldrig någon kattongkatt, eller någon som ville ha korgar. Han ville ligga i en gräsrugge eller under en buske, och ha det fritt omkring sig. Så det fick han också nu i sista vilan, bäddad med sitt älskade gröna gräs. Så småningom ska hans favoritgrästuva få pryda graven! NosPuss Wikki
Så fint det låter! Vi lade en extrafilt tillsammans med Silla när vi begravde henne. Hon var så frusen av sig och skulle alltid ligga under filtar och överkast 🙂 Nu är jag i processen att fixa en plakett till hennes grav. Vi har redan en på plats till Tulo (vår första katt). De vilar bredvid varandra så de inte är ensamma.
Mjau det är viktigt att varje misse får en personlig hädanfärd, med den omsorg som passar! På vår gravplats är det stora tårpilsträdet vår tröstegunga. Det är mysigt, som ett tak över alla som vilar där nu. NosPuss Wikki
Men käre Ville, var det verkligen redan dags?
Tröstbuffar till din familj
Mjau tack för tröstbuffar som värmer oss! Inte kändes det som att det var dags, och inte vet vi varför det blev så heller. Allt vi vet är att Ville leker MolnKull och busar med ÄnglaKatterna nu…. NosPuss Wikki
För några minuter sedan kände jag inte alls Ville, men efter det du skrivit Wikki känns det som om jag alltid känt honom. Jag tror alla vi som mist en kär kattvän känner igen oss i det finstämda du skrivit. Ville har det bra nu, det är jag säker på.
Å mjau tack för så fina ord… *rörd tår på nosen* Man försöker ju säga de viktigaste sakerna – sådana här stunder är så viktiga. Och Ville var viktig för oss… TassKram Wikki
Åh så fint du skrivit om Kantarellkatten Ville.
Beklagar sorgen !
R.I.P Ville
Tack snälla Kjelle! Mjau, det känns gott att få tröst! NosPuss Wikki
Men vad sorgligt, inte Ville Kantarellkatt också… Nu är det ju bara Tanja kvar av Landet-katterna… 🙁 Så oändligt tyst och tomt det blir då för Stora matte och husse…
Så vacker han var! Säkert ”kvittrade” han också, precis som vår Frank som är så lik Ville.
Vi tänker på er och skickar massor med kraft och buffar…
Och det var väldigt klokt av Stora matte och husse att vänta med att berätta till semestern var över, det lärde jag mig när vi var i Italien (en ”idol” för mig dog då), inget blir bättre av att få veta något sånt när man är borta för att ha roligt, då vill man bara hem.
Många stora kramar till er alla
Karin, Emil, Linnsen och Frank ♥
Mjau, Ville var otroligt vacker… Han hade ett spinnande i tre tonarter som var helt fascinerande också, lät som en Hammondorgel… Tanja känner sig ensam och har tillbringat mycket tid med mig och Nova.
Jag tror precis som Stora husse och Stora matte att det roliga som matte och husse hade på resan, det skulle få fortsätta så. Det hade Ville tyckt för han var en som gillade det sorglösa och bekymmersfria. Om någon var ledsen så hittade han alltid på något så att man blev gald igen! TassKram Wikki
*megabautasuperduperwookieebjörnkramar*
O massa spinn från mjauisarna!
Tack snälla för spinnet – vi behöver sånt så här efteråt…. *suck* TassKram Wikki
Skickar de varmaste tröstkramarna och massor med nosbuffar från Molly som är bäst på att både dregla och nosbuffa…
Malin
Tack Molly och Östgötakatterna, sköna kramar tröstar! NosPuss Wikki
Åh vilka sorgliga nyheter! Matte började läsa på jobbet men var tvungen att sluta för hon ville inte sitta där med tårarna rinnande. Nu har det varit alltför många landet-katter som tassat iväg över bron på kort tid. Massor av tröstande nosbuffar och tasskramar till er alla.
*nosbuffar*
Tack för buffar och kramar… Det känns som att sitta i en famn med hundra mjuka tassar! NosPuss Wikki
”snyft” så otroligt fint skrivet. Trodde aldrig att Ville skulle gå bort än, han var ju så full av liv. Vem ska nu leta upp kantarellerna åt stora Matte och stackars Tanja som mist ännu en kompis. Tur att ni fanns där för Tanja och era 2-beningar iallafall, det tror jag var en stor tröst. Tröstetasskramar till er alla!!
Mjau, Stora matte trodde att det fanns många år av gemensamma kantarellsökningar kvar tillsammans.. Men rasslar det till i löven där i skogen så tror jag att ÄnglaVille har en tass med i det… NosPuss Wikki
Det är så sorgligt att mista en vän. Det är det tråkiga med djuren, att de inte lever lika länge som oss människor. Ni får krama varandra och minnas alla fina minnen!
Min familj har också nyss förlorat en katt, så Ville får nog jaga möss ihop med vår Skorpan i katthimlen!
Mjau, Ville är en festglad katt som alltid letar nya vänner – han har säkert hunnit nospussa Skorpan också!? En varm och innerlig tröstekram till er också! NosPuss Wikki
Tröstande kramar från Sara på Livbojen!
Vilken otur ni haft på sista tiden! Lider med dig/er och har läst om allt tragiskt. Nu MÅSTE det hända når bra, så är det bara!!!
Jag kan ge dig en liten ljusglimt: vi har fått två platser i ett stall för två Torshälla katter, så två vuxna honor kommer att räddas och kastreras och föras ut på landet för att få fortsätta sitt liv i det fria utan hot om avlivning hängande över sig.
Kram Sara.
Mjau, livet är så, vännen: Sol och moln om vartannat…. Tack för de värmande kramarna! NosPuss Wikki & crew
Sov i ro, Ville. Stationskatterna skickar en massa tröstande kurr till er, två- och fyrbenta, som saknar Ville. Kurr och burr.
Tack kära vänner! Kurret tröstar oss… NosPuss Wikki
Så ledsamt! 🙁 Vi tänker på er!
Tack vännen! NosPuss Wikki
Så full av liv på bilderna, och så plötsligt bara borta… Vi lider med er i sorgen och hoppas ni kan finna tröst i vetskapen om att Ville kände hur fästa ni var vid honom, och att han tog med sig all den kärleken när han tassade över Regnbågsbron.
Många tröstande kramar och tassklappar
Mjau – kärleken är evig! ♥ NosPuss Wikki