Stackars Goliat i Deje blev bara två år. Vad som hände honom vet bara den person som knöt in hans kvarlevor i en plastkasse och slängde i en kommunal väggruslåda! Det var nämligen där en granne som noterade otäck lukt hittade de larvfyllda resterna…
Goliats matte Jessica hade letat och letat och nu fick hon identifiera sin katts i värmen snabbt förruttnade kropp med örontatueringen, som fortfarande gick att läsa, berättar Värmlands Folkblad. Nu vilar han begravd i familjens trädgård under favoritbusken.
Tänk, jag förstår mig inte på människor?!! Om nu någon olycka skett med den sällskaplige och sociale Goliat, som gick fram till vem som helst och hälsade, då försöker man väl ändå hitta kattens ägare och se till att denne för veta sin katts öde? I gruslådan skulle ju kattstackaren absolut inte placeras?!!!
Vila i frid, Goliat! De kvarvarande fem katterna i din familj tröstar matte! *buff*
Låt inte katterna ströva fritt, jamar jag om och om igen! Men folk verkar inte fatta hur världen ser ut. Nu har ytterligare en kattkompis dött. När och hur ska man få folk att fatta?
Mjau, hur hur hur? *sniff* Jag är deppig-arg och besviken på människors okänsla! Tur vi vänner har varandra i alla fall! NosPuss Wikki
Vad hemskt!
Mjau, lilla misse – han fick i alla fall vila på sin favoritplats… TassKram Wikki