Månad: juni 2011

Räddade!




De enda som var hemma när en kvarglömd torrkokande kastrull orsakade brandlarm och rökutveckling i en lägenhet på Svengrensgatan i Eskilstuna på igår kväll, var en kattmamma och hennes ungar. Det är skönt att se bilder på en glad räddningstjänst som räddade hela kattfamiljen! *spinner*

Vad alla Örebros katter gjorde igår…

Mjau, kära vänner, vi är avslöjade! Det här brevet fick jag just i mailen, och kanske var vi inte så diskreta som vi trodde, eller också är det just så att vissa människor har mer kattsjäl än andra:

Hej Wikki!
Precis som du skrev i ett svar på en kommentar så är det nog så att vissa av oss tvåbeningar har en hel del kattigheter i oss. Har dessutom varit kattvakt under några dagar nu och passade på att gå en liten kvällspromenad innan jag gick hem till mina egna gosedjur. I den stora parken vid Prinsgatan ligger en lekpark och ett grönområde som nu är avspärrat eftersom man håller på att restaurera lekparken. Ändå hörde jag tydligt musik därifrån. Och det syntes blinkande ljus. Ett av stängslena stod öppet så jag passade på att smita in lite diskret. Och där mötte mig en syn jag aldrig tidigare sett. Tusentals katter stod framför en scen som pulserade i rött, gult och grönt och en taktfast rytmsektion ledda av katter på trummor, bas, orgel och gitarr samt en vit katt som sjöng och spelade gitarr framförde en gungande reggae-låt. Sångarkatten viftade inbjudande med tassarna för att få dom tusentals katterna nedanför att sjunga:

”Get up, stand up: stand up for your rights!
Get up, stand up: stand up for your rights!
Get up, stand up: stand up for your rights!
Get up, stand up: don’t give up the fight!”

När låten var slut jamades det i högan sky och klappades med tassarna. Nästan direkt var den vita katten på scenen igång med en ny låt:

”Forget your troubles and dance,
Forget your sorrows and dance,
Forget your sickness and dance,
Forget your weakness and dance”

Plötsligt ändrades tempot och nästa låt var mjuk och följsam. Katten som sjöng vaggade blundande fram och tillbaka, tassade fram till mikrofonen och började stillsamt sjunga:

”No homeless cats, no cry
No, no homeless cats, no cry
Oh, little cat, don’t shed no tears
No homeless cats, no cry
Ev’rything’s gonna be alright
Ev’rything’s gonna be alright
Ev’rything’s gonna be alright
Ev’rything’s gonna be alright”

Ingen verkade lägga märke till mig så jag smög mig därifrån lika diskret som jag kom. På vägen ut såg jag på stängslet en affisch för konserten. Cat Marley & The Rastafari Cats hette bandet och inträdesdentisarna (det kostade 10 dentabits att gå in) gick oavkortat till hemlösa katter. Ingen satt vid bordet vid inträdet men jag såg att där stod ett låst kassaskrin som jag misstänkte var fullt med dentisar och någon katt skulle nog komma snart och ta hand om dom. Jag tog upp ett paket med dentisar som jag köpt till mina katter tidigare på kvällen ur kavajfickan och la det försiktigt bredvid kassakrinet och gick hemåt medans jag hörde musiken fortsätta i bakgrunden.

Döm om min förvåning när jag kom hem och ingen var hemma. Satte mig vid datorn och efter ett tag så hördes det ett förfärligt prasslande och fnissande vid ytterdörren. Gick ut i hallen och där låg Siri som vanligt på lapptäcket på skohyllan, Strindberg på köksbordet och Frida i köksfönstret precis som hon brukar göra på kvällen. Tänk så oskyldiga dom såg ut men jag visste nog minsann var dom hade varit. Och så kom jag plötsligt på att katterna som jag vaktat (Frank och Linnsen) varit väldigt ovilliga att gosa just ikväll, nästan som om dom ville att jag skulle gå. Dom skulle på konsert förstås :-).
/Micke (Strindbergs, Fridas och Siris husse)

Mjau, nästa konsert tar vi med våra speciella människor på – de förtjänar det! *svansdans*

PS: Jag hörde också hur Cat Marley sjöng:
I wanna love you and treat you right
I wanna love you every day and every night…
Every homeless cat will have a shelter, right ya…