”Eftersom katter inte naturligt lever som flockdjur – de upprättar inte någon rangordning, utan de måste hela tiden anpassa sig till de individer de möter, vilket i sig kan vara väldigt påfrestande för en individ. De måste hela tiden ta ställning till den individ de möter: Ska jag gå undan, eller kan jag gå i närheten?” säger forskaren Jenny Loberg i vetenskapsradions program idag.
Jordbruksverket finansierar så att SLU kan forska i detta och man kan bara oroligt ställa sig frågan: Hur kommer detta att påverka våra katthem och deras katthållning, liksom reglerna för hur vi i framtiden kommer att tillåtas ha katter?
Tydligen ska djurskyddsinspektörer behöva studien som stöd för att kunna avgöra sina bedömningar.
Lite förvånande är denna forskares uttalanden om katters flockdynamik, och man kan ju undra vilken skola hon gått i? I princip ALLA levande varelser lever i någon form av flockdynamik, katter ej undantagna. Och alla vi som har fler än en katt ser ju tydligt hur grundlagd rangordningen är i kattgruppen. Att den sedan inte fungerar efter samma principer som ranghierarkier hos t ex vargar eller höns, tja – det är ju en sak som inte katten bryr sig om – katter fortsätter att vara ”på sitt vis”.
Ibland blir jag lite rädd när man börjar bedöma vad som är ”rätt eller fel” i ett djurs samspel beroende på ”mänskliga måttstockar” och utifrån det ge olika slags tillstånd för djurhållningen… (Det är ungefär som regeln för vad som är minsta tillåtna takhöjd i en kattbur på ett katthem – sett med kattmått ganska fånig då snedtaksytor inte kan räknas in. För katten själv är all takhöjd acceptabel bara inte en hissad svanstipp slår i taket?!)
Nästa fråga är ju vilka rådgivare man tar till sig i en sådan här studie – kommer den bara att bygga på studier och mätningar i laboratoriemiljö ”De deltagande katternas stressnivå jämförs beroende på om de fått leva tillsammans på 15, 30, eller 60 kvadratmeters yta” eller kommer man att samarbeta med och lyssna på erkända idag verkande kattbeteendevetare som finns runtom i landet?
Vidare kan man också fundera på hur forskaren definierar stressen i katternas beteende relaterat till det som står i första stycket. Katterna själva kanske inte alls upplever någon stress utan följer bara det beteendemönster som de är födda till, och stressen är något som kommer till i den betraktande människans uppfattning? Och hur ska forskare mäta katt-stress utan att med själva mätningen orsaka stress? Jag ser framför mig en mycket svårdefinierad och komplex studie…
Och jag är sannerligen orolig för vad fel riktad forskning kan sätta för facit i händerna på Länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer!
Vad är det för korkade människor som ger anslag till så korkade ”forskare”?????
Det kanske är duktiga forskare, men fel vinklat av pressen? Eller fel forskare och nåt man borde ifrågasätta? Suck, den mänskliga världen är inte lätt att förstå sig på! NosPuss Wikki
Hej. Jag känner samma oro och kan inte undgå att förundras över hur man silar mygg och sväljer kameler! Satsa pengar på att kastrera hemlösa katter och uppmana folk å det skarpaste att kastrera sina katter! Men, kanske syftet är att länsstyrelsen ska få tydligare verktyg att agera mot kattsamlare innan det gått överstyr med 100-tals sjuka och inavlade katter som man sen bara avlivar allihopa utan närmare eftertanke? Man kan alltid hoppas!
Mjau, det är lite skrämmande när ibland vissa Länsstyrelsers folk ser katthem som ”problem” också istället för problemlösare… Och jag håller med dig – ut med ett större tryck på allmänhetems kattägare att absolut kastrera m m så att ansvaret faller på den ordinarie kattägaren… Suck… NosPuss Wikki
Tycker det är oroande när en icke oberoende forskare får ett sånt här uppdrag. Om Jordbruksverket beställer och finansierar en utredning från Sveriges Lantbruksuniversitet kan man fråga sig hur objektiv en sån utredning blir. Hon säger bl a: Skulle katterna visa tecken på dålig hälsa och vantrivsel i grupper om 15 djur, måste forskarna gå vidare och ta reda på vad som är ett lämpligt antal katter tillsammans. För min del tycker jag det skulle vara betydligt bättre om man forskade i hur katter mår när de plötsligt kastas ut från en invand tillvaro där de tidigare fått mat och omvårdnad. Men en sån utredning kanske skulle ge svar som Jordbruksverket inte vill ha.
Frågan är ju också hur hanteras katterna under studien, vilka katter är det och vad kommer de ur för bakgrund – åldersgrupp och hur sätts ”flocken” i det angivna utrymmet i hop beträffande kön, ålder, släktskap, ras? Likaså påverkas utfallet av antal människor som gruppen hanteras av, vad de får för rekreation/stimuli, och många andra faktorer. Synnerligen påverkande blir också ”ytans” utformning – tillgången på liggplatser, utsikt, leksaker, klättermöjligheter. 15 katter i ett tomt rum eller 15 katter i ett kattanpassat rum – det blir 2 olika studier! Kort sagt skulle hela studiens utfall kunna styras mot ett visst resultat med mycket subtila medel, om man skulle vilja påverka utfallet!
Jag vet inte om jag ens som SLU och JBV skulle tycka att en sådan här studie skulle tillåtas utifrån vad som är godtagbar katthantering?
Och vem släpper sina katter till detta projekt???!
TassKram Wikki
Brr ja du Wikki, mycket bra inlägg! Vi är ibland lite misstänksamma mot vissa unga hungriga djurskyddsinspektörer…dom e nog bra ..MEN!!!
Mjau, jag kan bara inte fatta att det är så många djurskyddsinspektörer som tror att de gör något gott för djur genom att se till att de avlivas som primär åtgärd! *mutter morr* NosPuss Wikki
Vi tror inte att det är alldeles gratis att göra en sådan studie…
Tänk om jordbruksverket kunde avsätta samma summa till katthemmen eller till kastreringsprojekt? DET skulle garanterat sänka stressnivån både hos katter och katthemsarbetande!
Mycket sann synpunkt! NosPuss Wikki
Personligen tycker jag det verkar vara en intressant studie (så länge inte resultatet används ”fel”), så man kanske inte ska jaga upp sig för mycket. Jag tror inte det ligger något bakom, annat än att kanske komma åt riktiga kattsamlare (alltså inte såna som finns på HIttekatter.ifokus, utan samlare). Det hoppas jag iaf!
Sen när det gäller upplägget så måste man ju börja någonstans. Att slänga in för många saker i en och samma studie funkar inte, då är det bättre att göra en till studie sen, tex. där man introducerar olika sorters aktiveringssaker och/eller klättermöjligheter och mäter stressen igen och jämför med den förra studien.
(Är ju inte insatt i just denna studien, men har lite koll på hur man brukar lägga upp studier..)
Mjau, vad bra att veta – jo, vi ska nog försöka få merklarhet i hur studien verkligen är tänkt! Det känns spännande! NosPuss Wikki
Problemet är ju att det sades att inspektörerna kom hem till folk, som höll sig inom ramarna, för katthållning, men att de fick en känsla av att det inte var bra. Som jag ser och tyvärr har god erfarenhet av är att inspektörerna inte är kunniga gällande stress och hur de i synnerhet kan påverka inte bara katter, utan även andra djur genom sitt inträde. Tänk er själva att inspektörer träder in, dels i overaller, dels med plastpåsar på fötterna. Jag kan säga er att den mest tama katten kan stressas av detta och dra sig undan. Det som dessa forskare behöver ha i åtanke är hur de påverkar katterna och se det som en felkälla.
Mjau, prasselgubbar får även mig att springa och gömma mig! NosPuss WIkki