Jag skadade den inte! Jag är snäll!

På gårdagens första promenad i morgonsolskenet fick min känsliga nos korn på något annorlunda precis utanför porten till grannhus nr 14. Jag smög försiktigt fram och jamade lugnande till den lilla krabaten…

Mamma och pappa Skata (som jag egentligen inte gillar något vidare!) skrek och skränade från taket, men de oroade sig ju i onödan – jag slaktar faktiskt inte små skatungar på söndagar!

Som ni förstår så nosade jag bara lite nyfiket, och hade inte ens jaktsvansen uppe.

Matte kom sedan och hjälpte den lilla nästan flygfärdiga ungen ta skydd på ett bra ställe – och sedan promenerade vi lugnt vidare!

På något sätt är det med små skatungar som med små söta kattungar, det är lite synd att man inte kan få behålla dem i formatet SMÅ OCH SÖTA för alltid…
Senare såg vi hur Skatfamiljen satt återförenad i en hög buske, och den lilla fågelungen fick mat också. *nöjd nick*

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

8 reaktioner till “Jag skadade den inte! Jag är snäll!”

    1. Mjau, jag är ju faktiskt inte lika mycket jaktkatt som Nova. Utom när det gäller att stjäla dammvippan, mattes BH och smilfinken…
      NosPuss Wikki

      Svara

  2. Wow ni är allt lite lika i alla fall. Sån go bild.. Bra att du håller dig till Kuligare saker än Levande fåglar.
    Nalle

    Svara

    1. Mjau, ärligt talat så vattnades det nog lite i munnen. Men matte sa ”Inte röra!” och då lyder jag faktiskt – jag är en väluppfostrad katt! TassKram Wikki

      Svara

    1. Mjau, men tänk vad slarviga de är med sina ungar?! *suck*
      Usch ja, vi har ett annat saktbo rakt utanför sovrumsfönstret – gissa om där är liv när ungarna är små!?
      TassKram Wikki

      Svara

  4. Vilken snäll katt du är som lugnar småskator! 🙂 Dock har jag aldrig föstått det där med att de lämnar ungarna på backen, det gör mig nervös för deras skull… :/

    Svara

    1. Mjau, det är nog inte så att de lämnar ungarna – det är halvflygfärdiga ungar som är llite klantiga och drattar ned. Med lite tur så lyckas de ta sig upp i nån buske och flaxa igen och igen tills vingarna bär. Med lite otur hamnar de i gapet på någon mindre snäll katt än jag…. TassKram Wikki

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *