Det har varit ganska många allvarliga teman de senaste dagarna. Och jag måste bara dela ännu ett sådant med er:
Min kära kattvän Sullivan, som haft det lite upp och ned med hälsan skriver ”Igår kväll hade SkaparKatten och jag ett litet möte under mammas säng, men vi kom överens om att jag skulle hoppa upp och lägga mig hos mamma ett tag till. I morse fick jag torsk bara för det.” Orden gör mig djupt rörd, och jag förstår hur stor den ömsesidiga kärleken är…
Och en dikt – för Sullivan och alla andra som känner sig berörda – rann fram:
Ibland då SkaparKatten viskar ”Kom!”
när hjärtat slår så stilla svaga slag
vi höjer nosen vördnadsfullt – men vänder ändå om
och håller livet fast ännu en dag!
Vårt katthjärtas kärlek kan inte mattas
”Nej, herre SkaparKatt, än är ej dags att gå!”
Var sekund, minut och timme dyrbart skattas
att slippa behöva lämna dem vi älskar så…
Jo, snart, en dag, tar SkaparKatten emot min själ –
dock, nu brinner ändå Livets Gnista envist klar!
Att all min tid blott är lånad, det vet vi så väl…
Men käraste matte: IDAG – just för dig! – är jag kvar!
TassKramar till dig Sullivan – och matte och kattvännerna!
Tack fina Wikki för dikten. Och omtanken!
En varm TassKram finns alltid för en Vän! NosPuss Wikki
Såå vackert…
Blir rörd & berörd ? /Jam & Kram!!!
Gott! TassKram Wikki
Sitter alldeles tårögd här vid bibliotekets lånedator. Du skriver så fint, Wikki!
Tack snälla! *spinner* TassKram Wikki
Tasskramar från oss till Sullivan med matte. Vi tänker på er.
Mjau, och jag ber SkaparKatten att ge Sullivan lite kärleksfull tid till… NosPuss Wikki
Underbar dikt Wikki! Vi hoppas att Sullivan känner sig bättre!
NosPuss Sven och Signe
Mjau, så länga han själv vill och orkar! Eller hur, Sullivan?! ? NosPuss Wikki
Så vackert du jamar. *sniff* Hoppas att Sullivan och hans matte får lite mer tid. Så länge han inte har ont alltså.
Uschjam, nu blir jag blöt i ögonen.
Mjau, Sullivan har det bra hos sin matte, och kompisarna Pumba och Chanda. Ett bra tag till får vi hoppas. NosPuss Wikki
De varmaste av hoppfullhetstankar till Sullivan och hans mamma!!! Ännu en såååå fantastisk dikt! Tasskramar
Mjau, jag vet snart inte var vi ska göra av alla dikter? *kurr* NosPuss Wikki