Så gick hon från oss, en älskad gammal katt… Det är gott för gamla katter att få gå, när deras tassar är trötta och kroppen inte orkar. Det är gott att få somna omgiven av vänner och kärlek, gå genom Grinden och lyftas till SkaparKattens famn.
Kvar sitter vi med sorgen – husse höll om matte som grät sig till sömns igår kväll, och vi katter höll om med tassarna.
Svårast var ändå att fatta beslutet om att låta detta ske. Men Semlan hade visat så tydligt vad hon ville. Hon hade letat upp en ny plats som gömde henne för allt runtomkring, och där låg hon bara, kraftlös och krasslig. Hon hade fått blödningar i ögonen, mist en del av synen och många andra saker indikerade att njurarna gett upp. Det var hög tid att göra den sista vandringen…
Så ni får ursäkta om bloggen de senaste dagarna varit väldigt mycket i hennes namn. Men Semlan har varit en mycket speciell katt. Hon har lämnat spår runtomkring oss som kommer att finnas kvar länge, länge. Hon har påverkat min matte att bli den hon är, och det i sin tur har påverkat att jag Wikki hamnat där jag är och blivit den jag är nu. Vilket är stort och lätt att känna ödmjukhet inför.
Att bli älskad av en katt är en stor gåva.
Semlan gav av sin kärlek. En sommar försvann hon märkligt och var borta i flera veckor. Alla letade och det sattes upp efterlysningsskyltar och annonser. Men så kom hon plötsligt hem igen. Nästa sommar försvann hon igen. Matte letade förtvivlat, frågade alla, vände upp och ned på hela socknen nästan. Veckor gick, en månad… Efterlysningsskyltarna åkte upp igen.
När sommarlovet var inne på en av de sista dagarna, satt matte ute på verandan. En främmande svart Saab svängde in på gården. En man kliver ut, följd av två yngre pojkar, och han har en katt på armen: ”Hej, vet ni vems katt det här är?” Varpå katten ifråga med ett förtjust jamande raskt och vant kliver över på mattes axlar och lägger sig bekvämt tillrätta om halsen på henne och spinner ljudligt! ”Hej Semlan! Var har du varit?” ”Kurr kurr kurr!”
Det visade sig vara en familj som skaffat sig en förfallen sommarstuga långt bort på andra sidan skogen, så långt bort att vi aldrig kunnat drömma om att ända dit skulle Semlan gå… Matte hade ändå letat där åtskilliga gånger utan att se till henne. Men nu fick vi veta att Semlan hade varit där under försvunnen-veckorna sommaren innan, och även hela den hösten hälsat på dem när de varit där på helgerna! Och den här sommaren hade hon flyttat in när de kom för att tillbringa pojkarnas sommarlov i sin stuga och stannat hela tiden!
Kanske tyckte Semlan att de andra katterna på Landet tog bra hand om matte, och kanske tyckte hon att två stadspojkar som aldrig haft ett husdjur skulle få lära sig en katts kärlek! Men familjen förstod ju att hon hörde hemma någonstans och kunde bara inte lämna henne när lovet närmade sig sitt slut, så de åkte runt och letade – och hittade som väl var rätt så att Semlan flyttade hem igen.
Till helgerna tassade hon dock ofta den slingriga stigen över skogen och hälsade på dem. Och så en dag möttes hon av Mysak, en svart liten kattpojke med vitt på tassarna, som pojkarna fått som egen. Semlan blev mycket nöjd, och så fick Mysak ta över ansvaret för familjen. Semlan hade fört dit kattkärleken, och nu kunde hon stanna kvar hemma på gården hemma hos matte under de kommande somrarna.
Att bli älskad av en katt är verkligen en stor gåva.
Nu vilar hon under det stora tårpilsträdet. Matte säger att hon känner hur alla katterna, som har sin sista plats där, ibland sitter i de vackra grenarna och gungar sakta i den stilla vinden… Det är en vacker syn.
Jag ser den också. Gung gungeligung…
Jag tycker ni skriver underbart om lilla Semlan. Ett fruktansvärt beslut att ta när tiden är inne, men hon verkade förstå och vilja gå vidare. Nu har hon det bra och e frisk och lekfull igen, hon väntar på er vid regnbågsbron, ni ses igen, så som jag kommer att se mina små älsklingar en gång.
Mjau, vi kommer att mötas där. Det känns gott att veta! NosPuss Wikki
Ja,det är det svåraste med att vara matte/husse….
Att ta farväl av sin Pälskling,det gör ont i ? men ett måste när tassarna är trötta eller svår sjukdom tär…
Underbart inlägg & inte behöver du ursäkta dessa ”tassar”,vännen….
Så fint med Tårpilsträdet &…Nog kan även jag skymta gungningen / Kramar om!
Mjau, det är några fridfulla Änglar som gungar där: Stora svarta långhåriga schäfern Hollin, eldröda buffar- och luffarkatten MewTwo, grå hittekatten Timjan, en tjäderhöna (!) och många andra små och stora djur… och nu vår älskade Semlan. Pilträdet har svept sina rötter kring dem alla och sjunger en stilla vaggsång för de vilande. NosPuss Wikki
*sniff sniff*. Det var en fin berättelse om Semlan och det är väl så fint och hedrande att bloggen fått handla om detta lilla underverk de senaste dagarna. Ja, det är en gåva att bli älskad av en katt, människa som katt. Vi tänker på Semlan och er, hennes familj, i denna sorgsna stund. Massa varma tasskramar
Tack för all omtanke! Det har verkligen varit en tröst för oss och våra människor, i synnerhet matte. Men det blir ändå så stor saknad och tårarna är nära titt som tätt. NosPuss Wikki
Så fint skrivet.
Kramar och tröstespinn från oss.
Tack Mulla & matte! Jag såg minsann hur fint ni tröstade Sippos husse också! Det ska ni ha en stor TassKram för! NosPuss Wikki
I morse vaknade jag med tårarna rinnande.
Morgonens första tanke gick till er förståss.
Men också till en kamrat på Öland
vars katt också gick över regnbågsbron i natt.
I dag har jag målat ett hjärta med en katt på till en liten flicka på ett par månader som begravs i morron.
Jag har lagt en länk till bloggen på Facebook och jag hoppas att Storamatte gör detsamma på hittekatter i Fokus. det är så många som behöver sörja sina missar men framförallt få lite tröst också
Jag kan riktigt se synen framför mig också med kissarna gungande på grenen.
Kramar
Nalle o Lasse
Mjau, det är nog så – jag har själv klättrat i det där pilträdet och gungat på grenarna, tillsammans med de lekande ÄnglaKatterna som bor där… Det är så fint, och inramat av en bit stenmur och en syrenhäck. SkaparKatten lägger sin Mjuka Svans om alla våra saknade, och Ölandsmissen är en av dem. Den räckar till för dem alla, Hans Famn! TassKram Wikki
Det är klart att du ska skriva så mycket du bara vill om lilla Semlan. Hon var ju er första kisse och förtjänar all uppmärksamhet som ni ger henne. Att hon tränat upp matte till att bli en bra kattmänniska, tror jag alla vi bloggare kan hålla med om.
Så fortsätt skriva om Semlan så mycket du bara vill och orkar.
Svanskramar och nosbuffar.
Mjau det är ju nu vi kommer på så många vackra minnen allt eftersom! Så det är nog risk att det blir mer! TassKram Wikki
Semlan var absolut en mycket speciell och klok katt som hamnade alldeles rätt i sin tillvaro. Hos mycket speciella och kloka människor.
Jag blir helt hänförd och stum av fotot. Alldeles fankattiskt underbar.Den vackraste kattbild jag någonsin sett! Kan inte sluta titta på den….
? Gungeligung! ?
Mjau, visst var hon en alldeles särskild katt. Och det visste hon om… TassKram Wikki
Att bli älskad av en katt är en gåva! Det är de mest sanna och vackraste ord vi läst på länge Wikki. Din matte är så klok! Hon borde skicka texten till Kattliv så ALLA kattvänner skulle få läsa!
Vi älskar att läsa om Semlan. Det kan aldrig bli för mycket!
Många tasskramar från Signe och Svennis
Mjau, tack för det! Men ni ska få läsa lite om andra missar också… Jag är glad att ha fått möta gammelkatt Semlan, hon fick min fulla respekt. NosPuss Wikki
Det har varit en ära att få lära känna Semlan genom dina vackra och beskrivande ord! Vi läser gärna mer om denna älskade, otroligt vackra och speciella katt.
Nosbuffar och tasskramar*
Tack så oerhört mycket! TassKram Wikki
Även om både jag och matte gråter när vi tänker på den älskade Semlan så läser vi din mattes vackra ord, och förundras över hur hon på ett så underbart sätt förmedlar kärleken som finns mellan en katt och hennes människor…
Vi vill väldigt gärna läsa om Semlan! Om hur hon kom ända från Ryssland och hamnade hos din matte…Om hennes liv och den kärlek hon gav till sina människor…
matte tänker sig att hon nu har träffat Bolzmann….tänk vad de två har mycket att jama om…
TassKram
indra
Mjau, det är mycket som hinner hända en kisse med rutiga trampdynor under 15 år… *ler* – så det kommer nog! TassKram Wikki
Det var fint skrivet om den gosiga katten, hon vär verkligen speciell.
Hon var så kärleksfull så att hon var som hon kom med något gudomligt.
Tack för att vi fick rå om henne några somrar – det var en väldigt gosig och speciell katt.
Häksar Janne, Lotta, Albin, Edvin och Mysak
Tack kära sommargrannar! Vi vet att ni betydde något särskilt för Semlan också – och jag tror hon ler i sin KattHimmel när hon ser oss! Kramar Inger & Miriam med katter och familjer
Fina gamla Semlan. *torkar en tår* Det var verkligen bra gjort av henne att införa kattkärlek till den där familjen. Det var verkligen en saga med lyckligt slut.
Mjau, det var en lycklig familj och vi blev goda vänner – det är gott! NosPuss Wikki