En sliten gammal katt tassar över Regnbågsbron. Han funderar så på allt som hänt den senaste tiden, att han knappt märker Grindkatten som håller upp Pärleporten och släpper in honom i Katthimlen.
Katten Merton begrundar sitt liv. Först var det all den där tiden av lyckligt kattungeskap, och sedan… Minnesbilderna är så brokiga. Så kommer den där tiden, med livet hos en matte som inte brydde sig särskilt bra, hur mycket kärlek han än strävade efter att ge. Merton vet inte själv vad det var som fick honom att, trots hunger och svaghet, slutligen sökande ge sig ut och gå utmed vägen tills hans krafter tog slut och han blev liggande. Kanske var det kattens instinktiva önskan att få bege sig undan och dö?
Men en man med gott hjärta stannade vid vägkanten och lyfte upp den liggande svaga Merton. Han hade mjuka händer som inte tvekade att smeka den smutsiga utmärglade gamla katten och så tog han Merton till en kvinna som han hoppades kunde hjälpa… En liten livsgnista hängde sig kvar och höll kattens hjärta slående.
Och förunderligt, fick han bli sedd och omhuldad, verkligen smekt och älskad, Merton. Den sista tiden. Han fick komma vidare till ett hem med värme och god mat, bli ompysslad och de tog ömsint hand om honom fastän hans sjuka kropp signalerade i hemlighet att det var för sent… Merton svarade med att ge all sin tacksamhet och älska som bara en osedd katt kan: Fullt ut!
Han var inne på sin svåraste men korta resa. Merton jamade inte så mycket om det. Han kände bara en stilla frid över att hans sista tid inte skulle behöva vara en kall svältdöd, och förstod att detta varit hans livsuppgift: Att få ge hela sitt flöde av kärlek, så intensivt han bara kunde, den veckan som fanns kvar.
I natt somnade han in, varsamt hållen i en famn, smekt och kysst farväl på nosen. Efterlämnande ett oförglömligt spår av spinnande tacksamhet och ren kattlycka hos dem som vårdat honom…
När Merton stannar till på sin tankspridda vandring över De Saligas Ängar står han framför SkaparKatten. Han känner sin magra kropp fyllas av läkande liv och förstår att hans resas mål är nått. SkaparKatten ler uppskattande, rör vid hans panna med tassen och säger: ”Det är fullbordat.”
Och långt borta, i de levandes värld, känner de människor som vårdat Merton, en märklig våg av värme i hjärtat. De stannar upp och viskar till sig själva ”Tack Merton, för din kärlek!”
Sov gott, lille Merton. Dem du lämnar kommer aldrig glömma dig, det känner jag mig säker på.
Du har nog helt rätt! NosPuss Wikki
*snyft*
Ha det bra i regnbågslandet!
Tur att du blev älskad den sista tiden!
Nosbuffar från M&M
Mjau, det är gott att få bli älskad… NosPuss Wikki
Hej Wikki, nu sitter jag här med tårar i ögonen.
Jag var tvungen att låta min ”gamla” katt, Sabrina, få somna in i går. Hon hade de flesta krämpor som gamla katter ibland kan få, blåsljud på hjärtat, höga köldkörtelvärden och elakartade juvertumörer och har även blivit behandlad för dessa krämpor under en tid, men nu hade det gått så långt att jag var tvungen att ta det tunga beslutet att låta henne få somna in. Hon var min första katt och en hittekatt och idag så skulle det ha varit 10 år sedan hon kom hem till mig.
En Mjuk TassKram till dig, Maria! Sabrina fick tio lyckliga år och det skall du vara stolt över! Och du, läs ”En katts farväl” under viktiga KattSaker i vänsterspalten – hoppas att det kan ge någon tröst! NosPuss Wikki
Han fick somna in med människor omkring som brydde sig om honom. Det måste vara en ofantlig tröst för fina Merton. *gråter*
Mjau, så sant. *sniff* NosPuss Wikki
Kära Wikki!
Så oerhört skönt för Merton att få sluta sina dagar i ett kärleksfullt hem. Eftersom jag förstår var det var så ber jag dig hälsa från oss här i Otterbäcken och säga att vi är så tacksamma och glada över att han fick komma till henne och där få dö omhuldad och i en kärleksfull famn.
Kramar från matte och gammelmatte
Mjau, det är framfört! Jo, det finns goda famnar för dessa små som behöver kärlek – men det behövs fler!! Hoppas att vi kan finna dem! Alla katter kan ju inte flytta in hos er! NosPuss Wikki
Åh, så fint! Men sorgligt… :/
Och de sista soliga dagarna fick Merton lunka runt lite ute i gräset… Få sol i pälsen… NosPuss Wikki
Finns ingen som kan finna ord som du..”tårar på nosen” Nosbuff
Tack! NosPuss Wikki
Jag önskar att alla katter som har det svårt skulle träffa på en man eller kvinna med gott hjärta, oavsett om de har lång tid kvar tills de ska träffa Skaparkatten, eller om det är nära förestående. Det borde vara en rättighet för alla djur, och människor, att vara älskade och omhändertagna på sina egna små villkor. Jag tror Merton har det bra där uppe och att hans tass vilar över de som hjälpte och stödde honom för resten av deras liv.
Mjau, Kattson och jag tror att du har en egen liten cirkel av skyddsänglakatter omkring dig, du också!? NosPuss Wikki