Jubeljam, svansdans och superspinn! Här kommer solskenet! Länstidningen i Östersund berättar:
Att katter är bra för människor kommer här ännu ett bevis på: Katten Lucas, som får bo hos sin matte 81-åriga Ruth Jönsson på äldreboendet Hällebo i Ede, tre mil nordost om Krokom. Här har personalen gjort allt för att Lucas ska kunna trivas med sin matte och även ha ett liv på Fri Tass.
Att det ibland levereras en mus eller slinker in någon kattkompis gör inget. Matte Ruth är så lycklig över att få ha sin älskade katt hos sig, och det får henne att må gott. Lucas är hennes bästa vän, som sover under hennes täcke och som hon har sällskap av på dagarna.
Tyvärr det höll på att gå illa när Ruth och Lucas flyttade in på Hällebo, för Lucas rymde. Men då engagerade sig hela personalstyrkan och även hemtjänsten, och gav sig ut och letade. Till slut ställdes en kattfälla där Ruth bott tidigare och det dröjde inte länge förrän Lucas satt i den.
Efter det fick Lucas vara innekatt i ett halvår, och nu har han boat in sig och håller sig hos Ruth. När personalen tittar till henne händer det ofta att hon sitter slumrande i sin mjuka stol med Lucas tryggt i famnen… ”Katten är mitt allt och utan honom hade jag aldrig flyttat hit!” säger Ruth och kärleken till Lucas lyser om henne!
De varmaste TassKramar vill jag sända till den kloka personalen på Hällebo, som på detta sätt gör livet ljust för såväl katt som människa, och det vore ju en dröm om detta kunde förunnas fler gamla på äldreboenden eller servicehem… Lyckan är ofta en katt!
Vad roligt att kunna få sin katt med sig även om man behöver bo på sådana hem. matte kommer alltid ha katt säger hon så blir det hem måste det vara katt tillåtet.
Psst: har du sett Wikki look-a-liken på vår blogg…..
Mjau det var inte dåligt minsann – jag blir jämförd med självaste S*Quinoa’s Black’n’White Deliza!! Puh! *nosrodnad*
TassKram Wikki
Hmmmmm… borde vi inte inrätta ett pris för sådana där engagemang? Ett diplom och en liten slant till kaffe och tårta för den som visar att det går att tänja lite på regler m.m. för att göra livet mera mänskligt (kattligt)…
Nospussar till dig och Nova från sr. Carina, klosterkatternas matte.
Mjau jag skulle gärna tassa ett diplom till alla slags kattvänliga verksamheter – djurdagis också t ex… om det finns några?!
NosPuss Wikki
Tror att fler äldreboenden skulle ha katt. Toppen för alla.Närhet till katten som har en lugnande effekt, mycket gos, kel och kärlek för katten. Ett trevligs sällskap att prata med och om. Nosbuff
Mjau det är sant. Och Örebro katthem har t ex hjälpt katter att flytta in hos äldre på ett boende i Adolfsberg! *spinner*
NosPuss Wikki
Om/när den dagen kommer, så skulle matte vilja bo på ett sådant äldreboende, där omtanken styr. En sådan tur de har haft, Ruth och Lucas. Kurr och burr.
Mjau, jag skulle också kunna tänka mig att jobba extra som äldrevårdskatt?! Det verkar ju vara som att vara hemma ungefär… *blink*
TassKram Wikki
Vill oxå ha mina mysproppar med på äldreboendet.
Annars stannar jag hemma.
Nalle
Annars får vi slå oss ihop och fixa eget äldre-med-katt-boende? NosPuss Wikki
Absolut ett stort KURRAA till alla dem som ser till att katter och husse/matte får ha varandra för alltid! Klart att det blir bättre både för de gamla och för oss katter.
Men vi måste höja en varnande tass: Aldrig, aldrig, aldrig släppa ut oss förrän vi bott länge på en plats för det kan ta en stund för en liten kisse att förstå att man inte är på tillfälligt besök utan att ’hemma har flyttat’.
Svansdans för personalen från oss!
Mjau, det är sant – när ”hemma” flyttas, så måste man boa in sig och bli trygg där, innan man släpps ut! NosPuss Wikki
Underbart att detta vårdhem ger denna möjlighet! vi bugar och bockar med svanshonör! Här jobbar underbara människor! Inget snack om allergier och annat strunt!
NosPuss Sven och Signe
Mjau det är toppen!
NosPuss Wikki
Glädjer mig att höra att det finns äldreboende som kan ha katt. Min mammas katt fick flytta med henne in till ett demensboende i höstas vilket var till allas glädje men självklart störst för min kära mamma. Katten är hennes enda vän och jag tror att katten betyder mer än vi barn just nu. MEN tyvärr så får den inte vara kvar längre pga personals allergier!! Vet inte vad som väger störst, min mors välmående eller personal som inte tål katter. Det är hennes sista boende i livet och nu tar man man bort det bästa för henne som gör det värt att leva, utan katten vill hon inte leva. Jag är rädd för att hon nu kommer att tappa aptiten än mer och vägra ta medicin, deprimerad och allt.
Gjorde ett försök att prata med henne om detta i lördags och tanken var att jag skulle ta hem katten till mig eftersom beslut är fattat. Men det gick bara inte! Så ledsen, arg hon blev så klart, ville inte leva, vägrade ta medicin, skulle gå sin väg..så jobbigt!!
Jag önskar att man på något sätt försökt löst problemet, katten har varit till stor glädje för både personal som inte är allergiska och boende. Men nu är det rent praxis att personal är allergisk och gått vidare mot skyddsombudet, katten är för nyfiken, gått in i andras lägenheter och avdelningar. Visst kanske ett litet beskymmer, jag vet inte men man kunde kanske försökt hållt katten inne mer i hennes lägenhet.
Jag vill bara min mammas bästa och att hon ska ha sin bästa vän hos sig. Jag är så ledsen och beskymrad för hennes hälsa nu. Hoppas att det löser sig men jag är tveksam.
Katten fick vara med henne 9 månader.
Å vad jag önskar att jag fick bita de där människorna som inte kan visa lite vilja att lösa ett ”tillfälligt problem”… Förlåt, det låter hemskt att beskriva din mors behov av att få ha sin kära katt hos sig som ett problem. För det är, tycker jag, egentligen hennes SJÄLVKLARA RÄTTIGHET att till livets slut (Hennes eller kattens!) få ha trösten att behålla sin kisse. I synnerhet om hon har egen lägenhet!
Men om man ska rama in ”problemet” så har man ändå till en början tillåtit katten hos din mor, vilket betyder att på någon nivå har personalen förstått att de behöver varandra och katten är bra för henne. Det betyder också ur allergikersynpunkt att lägenheten är ”kattkontaminerad” även om katten inte längre är där. Att sedan begränsa kattens rörelsefrihet lite grundligare kan ju knappast vara omöjligt – t ex sätta upp nätdörrar, skyltar om att katten inte får gå ut m m, samt att man väljer att däromkring placera personal som inte är allergisk! Svårare än så kan det inte vara, god vilja klarar det mesta och det ska INTE vara så att katten kastas ut för att det ska vara en principsak för övriga anställda! För i rättvisans namn borde då den personal som jobbar där och som VILL ha katten där också ha sin rätt att gå till skyddsombudet och säga sin mening!!!
Och jag kallar det ”tillfälligt” eftersom, som du säger, det är din mammas sista boende den tid hon har kvar. Med andra ord, hur sorgligt det än är, när hon inte längre finns så måste kissen ändå flytta hem till dig. Kunde man inte ha låtit det få ha sin gilla gång? Av barmhärtighet och omtanke? Även en dement person kan känna kärlek och finna stor tröst i att ha sin katt!
På ett par håll i Örebro har ”mitt katthem” adopterat ut katter till äldreboenden, där katterna tjänstgör som trivselskapare och tröstare. De har ett underbart liv och de gamla ger dem så mycket kärlek… Katt på ålderns höst borde verkligen få vara en rättighet!
TröstKramar! NosPuss Wikki