Och rakt inte de länsstyrelser som från årskiftet ansvarar för hanteringen av desamma. Det pratas luddigt om ”lösspringande katter”, ”förvildade katter” och ”skygga katter”, lite alla över en kam.
Jag har sökt fakta hos olika länsstyrelser hur man definierar ”skygg katt” samt hantering av dylik men hittar inget konkret övergripande, det verkar lotteri från LST här till LST där… de flesta skriver inget alls om detta.
LST Västra Götaland har en sida om ”Hantering av övergivna och förvildade katter” och det finns ett stycke där som jag ställer mig frågande till om de har laga grund för: ”I de fall de omhändertagna katterna är svårt sjuka, skadade eller mycket skygga och förvildade kommer Länsstyrelsen att fatta beslut om att katterna ska avlivas redan på plats. Länsstyrelsen anser det inte vara förenligt med djurskyddslag-stiftningen att fånga in och tvinga mycket skygga och förvildade katter att sitta i förvar.”
Vem eller vilken kompetens som ligger bakom ett sådant ställningstagande? Vem kan ute i busken avgöra status på en katt och besluta skygg-icke skygg, inte-leva eller leva?
Alla vet vi ju att den tamaste katt kan i vissa situationer förefalla vansinnigt skygg, och en mycket skygg katt kan på ganska kort tid övergå till att bli fullt social – ett högst individuellt spektra… Alla som jobbat med skyggisar vet att de kan komma till hem och finna sig så väl till rätta att de aldrig i livet vill sätta en tass utanför dörren även om den står vidöppen dygnet runt?!
Jag har letat och letat efter den paragraf som säger att ”skygg katt inte ska förvaras” i djurskyddslagstiftningen! Det borde ju där rimligen finnas definitioner av:
1. skygg katt
2. förvaras
Om punkt 1: Vet vi ju att det är individuellt och högst föränderligt.
Om punkt 2: Undrar man: Är förvar att befinna sig i en bur, att finnas på ett katthem, eller bo inomhus? Eller vad? Hållas fast av en människa?
För vad jag hittar är SJVFS 2008:5 och följande:
Allmänna råd till 1 kap. 23 §
Katter som levt utomhus och är förvildade bör inte tvingas leva inomhus.
Och rent juridiskt är det en jädrans skillnad – ja som natt och dag – mellan SKA och BÖR… det vet minsta juridik-student!
Dessutom, varför ska inte katter som levt utomhus kunna få flytta inomhus? Faktum är ju att så gott som alla katter, om de får fritt tillträde till det och känner sig trygga SÖKER SIG IN naturligt?!
Hur sjutton gör man detta till ett hållbart lobbyande för bättre skyggishantering hos Länsstyrelserna? För en förändring av det allmänna rådet till 1 Kap. 23§ till något vettigt?!! *suckar*
Väldigt klokt skrivet, Wikki. Allt är så luddigt skrivet (i lagen, menar vi) så det kan tolkas hur som helst. Det som i bästa fall är skrivet för att faktiskt hjälpa och skydda katter kan vändas och vridas och tolkas tills effekten blir den motsatta. Kurr.
JA tyvärr tror folk att man kan ”tolka” lagtext lite hur som helst. Det skiljer massor från ena änden av Sverige till den andra. Och merparten län låtsas sopa det under matten genom att göra ingenting…
TassKram Wikki
hej.
ja,man undrar ju hur de funderar ibland…
/tass
Det är nog svårt att förstå… Men skyggisar är också katter som längtar efter trygghet och kärlek!
NosPuss Wikki
Vi klappar i tassarna här för att ni tar upp och jamar om just detta! VEM kan avgöra så där direkt om en katt är förvildad/skygg eller skräckslagen just i den stressade situationen.
Jag Fjutten…hade inte haft en chans om någon annan än just MIN MATTE hade ”bedömt” mig! Vilken kattans tur jag och mina syskon hade!*ryser vid svansroten*
Det är så mycket som spelar in – om en kisse bara får tid så anpassar den sig till ALLT. Vi är skapta för överlevnad… Ger man oss kärlek så kan även den räddadste misse bli en tryggis!
NosPuss Wikki
Blir lite full i skratt mitt i allvaret… när jag läste juridik fick vi lära oss att ”kan betyder bör, bör betyder skall och skall betyder måste”.
Du har alldeles rätt i att det finns alltför stora utrymmen till fria tolkningar av texterna du citerar. Och luddighet är farligt – då hamnar man i godtycke, där individen ges frihet att tolka lite som han/hon vill istället för hur det var tänkt. Samma problem som FK och sjukreglerna, för övrigt!
Jag vet personligen att en skyggis varken är ett hopplöst fall eller skall behandlas som om den inte går att ha i möblerade rum. Assar och Sixten var vettskrämda när de kom hit i september… nu äter de godis ur våra händer och söker ständigt kontakt. Ge dem ett halvår till, så går det med all säkerhet att gosa med dem… och vid det laget sover de förmodligen också i våra sängar. Hopplösa fall? Absolut inte! Tvärtom framtida gosnosar!
Nospus från sr. Carina, klosterkatternas matte.
Tid och kärlek – och kanske en tryggis som förebild; sedan kan de flesta katter rehabiliteras… kanske inte till superknäkatter – men till lugna lyckliga missar!
Underbart att ni finns och ger den hjälpen – och viktiga tiden!
NosPuss Wikki
Det hjälper att tjata på myndigheterna, att skriva brev om och om och om igen, att ringa gång på gång. Om alla katthem, eldsjälar och snälla hussar/mattar skrev 1 brev i veckan och ringde 1 samtal i veckan till deras ansvariga länsstyrelse skulle nog en förändring ske. Jag hjälper gärna till!!! men den stora svårigheten blir nog att samla alla katthem och eldsjälar och alla andra som vill hjälpa till så att denna ”bomb” kommer samtidigt hos alla länsstyrelser.
Man skulle behöva ha en tung förankring i ett stort media någonstans också… Undrar var???!
TassKram Wikki
Heja Wikki!
Det är ett elände med LST utan empati och befolkat av folk som ibland inte ens tycker om oss 4-beningar. Vi hade tur vi, för vi blev omhändertagna av Stockholms Katthem. Jag, Chanda, är född i Husby och hade inte 2 volontärer bestämt sig för att de ville få in mig hade jag dött när jag födde mina stora ungar. Idag bor jag hos matte, sover i hennes säng, tar godis ur handen och hon får gosa med mig – när JAG vill. Jag har två killkompisar: Pumba, hans husse struntade i honom och hans 32 kompisar. Dåligt med mat och använda en soffa som toa. Men han är världens snällaste kille. Fast inte så förtjust i att bli klappad. Men sover mot mattes ben och när han själv väljer så gosar han med henne också. Sullivan, han hade det jättebra hos sin husse tillsammans med sina föräldrar och syskon ända till hussen inte hade någonstans att bo längre. Då fick de också komma till Sthlms Katthem. Och det var tur för mig det, för då fick jag komma hem med någon som verkligen förstår sig på 2-beningar och därför vet jag att våran matte är snäll och att vi alltid ska bo hos henne. ÄVEN om vi inte vill sitta i knä. Men vi har det jättebra ändå, 2- och 4-beningar tillsammans. Blinkar till varandra, tittar på TV i sängen tillsammans och myser.
Jobba på med din informationskampanj Wikki! Nosbuffar och svansdans för dig.
Chanda, Sullivan och Pumba, vad glad jag blev för er långa härliga berättelse! Ni passar antagligen som Dagens Solkatter här!
Ja det finns underbara människor som älskar att rädda skyggisar och ni har tydligen hamnat hos en superbra sådan! Var rädda om henne! Extra GosBuffar till en sådan matte! Önskar att de gick att klona så man kunde få fram till alla ensamma rädda katter, plus att de skulle få tid över att lära LST och andra myndigheter att det visst går att ta hand om en förvildad katt!
NosPuss Wikki
Fantastiskt bra och oerhört viktigt inlägg!!! Varför ska människor som verkar sakna både kunskap, respekt och empati för dessa små kisar, handskas med dessa ”ärenden”?!! Hur kan dessa anställas/anlitas till att utföra dessa uppgifter: att ”ta hand om” så fantastiska men utsatta och olyckligt lottade små individer? Mna blir bara helt galen av frustration, sorg och ilska!!!
Ja det borde finnas en särskild skyggis-utbildning?! Och varje länsstyrelse skulle ha en arbetssplan för att hjälpa dem, inte för att avliva dem!
NosPuss Wikki
Bra jamat! *klappar tassarna* Min fästmö var ju en skyggis. Tänk om dom bara ”gjort sig av” med henne. *morrhårsdarr*
Det finns så fina skyggisar som blir världens finaste gosisar. Bara de får chansen!
Så det här ska bli något att kämpa för: Skyggisars rätt till ett bra liv! Status till alla katter. ALLA!
TassKram Wikki