Vi hittade en jättemystisk fjäril på landet bland björnbären. ”Spinnare” gissade jag. Och så spann jag lite för den. Men den svarade inte, den bara satt där och vippade på antennerna!
Men det visade sig vara ett grönt rotfly ”Staurophora celsia” och ett ganska vanligt kryp. Konstigt, jag har då aldrig sett en sådan förut!
Flygtider: 
Den är säkert 5 cm när den slår ut vingarna, så den syns ju? Larven lever på gräsrötter, men vad flyet äter har jag inte hittat nånstans. Nektar ur växter gissar jag, det gillar ju de flesta kryp.
När jag letar efter den på nätet så hittar jag sådana här bilder från stolta fjärilssamlare:
Hur kan man vara stolt över att ha dödat en massa vackra fjärilar och nålat upp dem i glaslockslådor för att titta på? Usch… Mitt rotfly fick kravla vidare bland björnbären och ha det bra!
Så snällt av dig att låta spinnaren vara kvar även om den lägger larver som äter rötterna. Vi här i Otterbäckens lilla kloster, tycker att man ska leva och låta leva, men myggor slår vi ihjäl(!). Konstigt att man är sådan, men myggbett är inte roliga att få och hos mig blir det så långdraget, för jag kliar alltid på dem.
Snälla Wikki – kan du fråga dina ”spökskrivare” om vi får ta berättelsen om ”Skaparkatten” till vår lilla kyrkoskrift ”Smaragden”. Den var så fantastiskt bra att vi gärna skulle vilja ha den i julnumret!
Ja jag biter tillbaka på bitiga kryp, jag också!
NosPuss Wikki
Du är en riktig djurvän, det är det ingen tvekan om. *stolt nosbuff* Fast den kunde ju varit lite trevligare och svarat när du spann för den. Det var kanske det den gjorde med antennerna… *funderar*
Ja så klart?? Att jag inte fattade det! Fast jag är inte så bra på flygfäiska!
NosPuss Wikki
I somras hade vi massor av fjärilar av den typen, men inte exakt som på bilden… den såg ju lite speciell ut med sina gröna vingar.
Ja men visst är det konstigt att det står i insektsboken att de är vanliga men ändå har man aldrig sett nån sån förut?! Naturen är överraskande…
TassKram Wikki