…eller vad är jag? Det jag funderar på är djurförsök. I Sverige används årligen över en miljon djur av olika slag i djurförsök. Det sker i forskningssyfte och utbildningssyfte på universitet, sjukhus och laboratorier hos läkemedelstillverkare och liknande.
Forskningen med djur i vårt land är hårdare och grundligare reglerat än i många andra länder. Det som fick mig att fundera på hur många djur – och vilken sorts djur och varför – som utsätts för både trauma och smärta i forskningens namn, var den här gamla amerikanska filmen med en katt som givits LSD: (Varning! Väldigt otäckt!)
https://youtu.be/EJEw3A_QO9o
Den här katten blev antagligen aldrig normal igen. Jag grät en skvätt över den, liksom det otaliga antal rasfränder och andra djur som i den heliga forskningens namn fallit offer.
Men vad är rätt och vad är fel? Om det går att hitta ett botemedel mot HIV eller baconsnuvan eller vilken pest som nu drabbar mänskligheten – ska då inte detta forskas fram? Vacciner, värktabletter, insulin för diabetiker, möjligheten att transplantera organ, behandling mot barncancer, astma och högt blodtryck. Alla dessa medicinska framsteg är möjliga tack vare forskning där djurförsök ingår.
På olika håll skyltas olika åsikter. Djurrättsaktivisterna lika stenhårt argumenterande som läkemedelsindustrin. Faktauppgifterna är inte enkelt att läsa in. Tycker jag verkligen att cirka 100 katter per år ska utsättas för djurförsök? Men om dessa hundra katter räddar tiotusen andra som skulle dö annars? På infosidan Djurförsök hittar jag saklig – eller är den färgad? – information.
Jag vet varken ut eller in. Men om jag – eller ett litet barn med hela livet framför sig – skulle bli sjuk i något fruktansvärt… då skulle jag önska hett att någon ändå forskade fram ett botemedel, nästan oavsett vad. Är jag elak, dum och hänsynslös? Hur skulle du resonera? Vad tycker du?
Jag känner precis som du! Visst är många djurförsök gräsliga, men sjukdomar är också gräsliga och forskningen gäller ju både människor och djur, jag menar, även djurmedicinen innefattar ju djurförsök. Jag vill vara 100% mot alla former av misshandel av djur, alla former av kränkning av livet överhuvudtaget. Samtidigt är det ett obestridligt faktum att vi vunnit över många hemska sjukdomar, skador och lidanden genom djurförsök. Och vilket skulle vara alternativet? Att göra försöken på människor? Och hur skulle vi välja dem – ta fattiga, hemlösa, politiska motståndare eller andra vi tycker tillhör B-laget i samhället? Forskarna själva har ju bett att få utföra mycken forskning med stamceller och aborterade foster, men inte ens det accepteras… vi målar ständigt in oss själva i egenskapade hörn.
Ja vi målar in oss i hörnet – och kanske kan vi vara storstilat uppoffrande att avstå från forskning när det gäller oss själva. Men den dagen någon sitter med sitt kanske dödssjuka lilla barn i famnen så önskar denne garanterat att det fanns en bot till vilket pris som helst?! Jag skulle önska att man slapp välja – att det fanns ett sätt att forska utan offer, utan oskyldigas död.
TassKram Wikki
Stackarn! jag undrar över lilla Slumpen.. om han har tillväxtfel?
Kram Jam o Spinn
Det är nog mycket som kan trassla på en liten kisse som inte fått den bästa start i livet. Du får ge honom chans att må så bra han kan, oavsett utveckling?!
TassKram Wikki
Nä, fy fan säger jag för ALL form av djurförsök. Varför ska dom lida för att vi människor ska få fram ett botemedel. Nä, gör det på människor istället, typ såna som utför brott av alla det slag. Då får dom en form av ett straff innan dom låses in. Låt djuren va!
Men om vi gör detta mot en brottsling, vad ger oss den rätten? Det är ju minst lika illa? Bara för att någon begått ett brott betyder ju inte att brottet rättfärdigas eller sonas bara för att brottslingen i så fall utsätts i sin tur för en form av övergrepp? Då blir ju forskningen på ett sätt lika ond, om du hänger med i mitt resonemang… Nej man blir inte bättre om man kränker en annan människas värde. Ens i forskningens namn!
Och vem skulle vara så otroligt ofelbar att denne skulle ha rätt att döma? Hat föder hat. Enda sättet att bryta hatet är att vägra hata själv, även om det är ohyggligt svårt.
Nog filosoferat…
TassKram Wikki
Svårt! För som du säger är man själv eller ens närmaste drabbade av något vill man ha botemedel så fort det går. Frågan är om det skulle gå åt fler djur i hela världen och om de skulle ha det värre än våra djur om vi inte hade djurförsök här i Sverige. Förhoppningsvis låter man inte djuren lida i onödan. Själklart önskar man att det skulle gå att få fram mediciner som fungerar utan försök.
Ja man kan fundera sig gråpälsig på detta. Jag skulle inte vilja vara experimentkisse, det är då säkert!
TassKram Wikki
Husse hälsar att det finns gott om människor som förtjänar den behandlingen istället för djur. Jag måste nog hålla med.
*gråter*
Men vem ska i så fall göra det genom att ge ”behandlingen” till en sådan person? Då blir det ju ytterligare en som kränker och en annan som blir kränkt – kan man få göra så i nån sorts ”rättvisans namn”? Svår fråga???!
TassKram Wikki
(Fast visst blir man så besviken på människor ibland så man önskar att man fick klösa lite!)
I grunden är jag helt emot djurförsök, men allt färgas ju av den situation man är i för tillfället. Precis som du skrev, om jag skulle sitta där med mitt dödssjuka barn så är det nog inte så svårt att vara positivt inställd till djurförsök om det skulle rädda mitt barn.
Däremot kan jag tänka mig att lämna kvar ett avlivat husdjur (om jag avlivat det på t,ex, Ulltuna) för att användas vid utbildning av nya veterinärer. Det kan ju kanske användas för att träna operation/obduktion på och på så vis vara till nytta för att få en ny generation duktiga veterinärer.
Som jag ser det så är det ju inte mitt älskade djur jag lämnar kvar, utan bara skalet av det. Men försök på levande djur..Nej absolut inte.
(Jag har för övrigt redan för många år sedan anmält mig själv till donationsregistret, så det är inte bara mina djur som jag ansker ska komma till nytta efter döden).
Yup runt oss är också de flesta inskrivna i donationsregistret – ”kan nån ha nytta av mej efteråt, så må det ha det!” säger t ex Stora matte.
TassKram Wikki
Jag tycker absolut att du ska läsa min artikel i ämnet på min artikelblogg. Den handlar om en ANNAN artikel, skriven av två filosofer, som faktiskt fick mej att svänga från ambivalent till emot. Artikeln går ut på att ÄVEN om vi godtar den ”allmänna samhällsmoralen”, som bl a säger att djur har ett egenvärde men är mindre värda än människor, så blir det väldigt svårt att rättfärdiga djurförsök. Du hittar artikeln på http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11891620 Den är nog ganska tungläst (men ursprungsartikeln av LaFollette och Shanks är betydligt längre och tyngre, min är ändå en lättare sammanfattning av deras), men är nog värd att tugga sej igenom.
Över huvud taget är allt detta komplicerat – vad är värderingen av liv över huvud taget? Vi fångar glatt en mus i fälla, äter ”odlad” fisk och kyckling – men känner fasa för om en enda katt avlivas i onödan etc. Värdegrunden för liv gäller inte flugor och getingar, men för gulliga kattungar? (Om jag nu väljer att använda katt som basvärde.) Oavsett vilka kvanta som ska ”balanseras” måste man bestämma sig för värdegrund – och jag känner att jag inte har på tassarna att fatta mitt personliga beslut. Den här artikeln var verkligen bra – men fortfarande känner jag mig osäker: Om, som i artikeln, det handlar om att forskning på en verifierad mängd försöksdjur (som offras) blir meningslös just bara för att gruppen som eventuellt gynnas av den utförda forskningen är okänd – så skulle med samma logik den mesta utveckling ställas in, då man inte vet vem som gynnas?! Eller tänker jag fel?
Puh, detta ÄR svårt!!!
TassKram Wikki
Jag gjorde ett långt svar i min blogg, men jag kan svara här också. 🙂 Du missade nog LITE av poängen med argumenten. Det är klart att det gäller ALL forskning att det är väldigt oklart om den öht kommer att leda nån vart när man är mitt uppe i ett projekt, och om den öht leder nån vart är det oklart vilka och i så fall hur många människor som kommer att dra nån direkt nytta av den osv. Det betyder förstås inte att forskning är meningslös.
Men forskning som inbegriper djurförsök kan bara rättfärdigas om vinsterna för människor är SÅ stora att dom kan UPPVÄGA djurens lidande. Så ser vår lagstiftning ut, och så tänker nog dom flesta människor om djurförsök. Det blir inte automatiskt rätt att genomföra plågsamma försök bara för att man väl kanske lärde sej nån liten intressant grej på vägen. För att djurförsök ska vara lagliga och rättfärdigade så måste dom leda till SÅ stora vinster för människor att det uppväger djurens lidande.
Det är det här som är problematiskt. Ta vilket konkret djurförsök som helst, så är kopplingen till mänskligt välbefinnande väldigt luddig. Man vet inte om det kommer att leda nån vart, och om det öht leder nån vart så vet man inte hur många människor som i så fall kommer att bli hjälpta av att man offrar alla dom här djuren. Och om man tar alla djurförsök som öht görs i klump, så är nyttan osäker där också. Man kan se att en massa mediciner som sen kommer folk till nytta har testats på djur, men det är ju väldigt svårt att säga hur många av dessa som rent hypotetiskt hade kunnat ersättas med andra metoder om vi varit TVUNGNA (på ett sätt som vi faktiskt inte är idag) att ta fram alternativ.
Så NÅN nytta gör säkert djurförsök. Men att säga att nyttan är SÅ STOR att det UPPVÄGER allt djurens lidande, vilket är vad försvarare av djurförsök gör, är faktiskt väldigt svårt. Börjar man prata om HUR STOR nyttan är så hamnar man ju bara i gissningar. Ändå är det så djurförsök motiveras.
F ö så kommer det aldrig att inträffa, om man förbjuder djurförsök, att nån sitter med ett cancersjukt barn som man vet hade kunnat räddas ifall man hade fått offra några råttor. Vi HAR ju djurförsök idag. Ändå dör folk i cancer. Så anta att man förbjuder djurförsök idag, pang bom, och sen om tjugo år så dör mitt barn i cancer. Vad ska jag säga om den situationen? Tja, kanske hade barnet överlevt om vi fortsatt med djurförsök i tjugo år till, för då kanske vi hade uppfunnit nån fantastisk cancer-medicin som hjälper mot just mitt barns cancerform. Kanske hade detta inte alls hänt om vi fortsatt med djurförsök i tjugo år till, kanske hade mitt barn dött ändå. KANSKE hade t o m mitt barn haft SÄMRE chanser att överleva om vi hade fortsatt med djurförsök i tjugo år till, för det HÄNDER ju faktiskt att djurförsök ger helt missvisande resultat som ställer till med skada istället. Allt detta blir ju iaf bara vilda gissningar från min sida när jag sitter där med mitt döende barn… Så varför öht fundera i dom banorna?
Hm… min stora slutsats i detta blir dessutom: Argumentera inte med ett proffs! *ödmjuk ironi!*
Men jag gillar INTE djurförsök och jag försvarar INTE djurförsök och jag skulle ju också vilja se att de bara inte fanns. För det finns ju inget värre än meningslöst lidande.
Tyvärr försvarar sig t ex läkamedelsindustrin med att de gör sina försök på ”humana” sätt att det visst genererar resultat. Som fan läser bibeln s a s. Så det är inte svårt att förstå att de flesta har svårt att ta ställning.
TassKram Wikki
Vi är emot djurförsök som bara är till för nöjes skull, smink och liknande. Däremot när det gäller att hitta botemedel mot svåra sjukdomar ja då måste det ju till djurförsök. Vad vi vill är att djuret som utätts för försök inte ska lida mer än nöden kräver, det ska få vård och omvårdnad. Dock är vi lite kluvna i frågan, det måste erkännas, för på samma gång som vi vill att det ska finnas botemedel mot svåra sjukdomar, så vill vi ju inte att våra artfränder och alla andra djur ska utsättas för lidande.
Taxkramisar.
Men vad svårt det är att ta ställning? Man kan förstå och acceptera många argument men sedan när man tänker sig in i lidandet både hos en sjuk och ett försöksdjur – jag då blir man osäker…
TassKram Wikki