Månad: september 2009

…i alla fall så pass pigg att han kunde kravla iväg och ockupera de större kattungarnas korg! Heja Sopis!

Övergrepp, undergrepp och mystiska ställningar. Allt i rubriken ger ett lystet öga löftet om något som tilltalar det morbida sinnet.

Men egentligen blir vi lurade – allihop…

Det spelar ingen roll vad vi skriver, vilka vi är, eller vad vi avslöjar. För det mesta är vi bara kuggar i ett konsumtionshjul som ingen av oss kan styra, eller ens kliva av.

Själv kan jag inte lura en kotte. Eller ens en katt. Sanningen är att jag blivit blogg-addict. Jag kan inte sluta blogga….

Här får ni en söt bild som tröst:

Undrar om jag såg ut så här som liten?

En godisgalen himalaya som du hittar hos Sachie i Vermont!

Sachie gör det där lilla extra med alla bilder på vackre Goma, och man blir riktigt avundsjuk på hur roliga de är???! Visit them!

Matte, kan vi göra sånt här med våran gamla datorskrutt? Det finns ju massor av kul bilder på mig…

Nu måste jag lära mig mer design och tassprogrammering???!

Dear Goma,

the answer is ”Yeeeeeeeees! You doooooooo look sexy!” *purrrrrring*

sincerely Wikki

Sachie & Goma says:

”Hi Swedish cat lovers!! Thank you so much for finding our bloggy and writing about us Wikki!! I like the pictures you choose too! I wish can read swedish…this blog looks so much fun!”

Nog hade det varit en dröm om det varit sant, ja helt underbart… Men sanningen är att jag – Wikki Bloggkatten – tyvärr inte är någon Maine Coon! Vad jag är, det är väl mest min mammakatts hemlighet, jag är nämligen en äkta Vivalla Fluff, en flervägskorsning…

Här ska jag göra en högst ovetenskaplig jämförelse, som jag hoppas inte skall såra någon av mina Maine Coon-vänner, ety den helt utfaller till deras fördel:
 
Jag har en lätt rundad kropp, inte den överväldigande Coon-ståtligheten och resligheten… men jag har charm! Min profil är inte heller helt coonisk:

Min minimala svarta haka är inte i närheten av grävskopan till underkäke som en fin Coon har… dessutom har en Coon ett alldeles speciellt nosparti, ”boxen” med markerade noskuddar:

…men det jag kan tävla med dem i, är dock svansplym och plymhållning! Beundransvärd Coonplym:

Och så lilla jag:
 
– och då är plymsvansen inte ens trimmad med en massa borstning och svans-spray som på utställningskatter! 

…och som tröst till matte Mia:

Nisse möter Grindkatten vid foten av Regnbågsbron. De buffar varandra tillgivet och Grindkatten säger: ”Vilka kloka människor du har, som lät dig slippa vingelsjukans plågsamma förlopp!”

”Jag vet…” säger Nisse. ”De gav mig alltid sitt bästa, och jag älskar dem så!”
”Du vet, du kan smyga ned och hälsa på dem ibland, när du längtar?” ler Grindkatten. ”I drömmen, när du vill!”
Och så går de tillsammans uppför bron för att möta Skaparkatten….

TröstTassKram från Wikki

Det är förundrande att ha så många varje dag som läser det man skriver. En egendomlig känsla för en liten tjurskallig åttondelperser till katt – katten som inte hamnade rätt förrän i sitt sjunde hem: Jag – här och nu…

Då, innan jag kom hit till matte och husse, var det som om jag inte fanns. Visst, jag fick vara i ett tryggt hem, hos en jättesnäll människa, som jourkatt. Men det var inte mitt… Jag var en ganska ledsen katt, och låg mest på en balkong och stirrade på ingenting.

Ända tills jag upptäckte att det var någon på balkongen intill, som tittade på mig! Och som pratade med mig med så mjuk vänlig röst! Som en dag kom och hälsade på mig!

Så fick jag flytta igen – till den där snälla rösten. Det var min matte. Plötsligt hade jag en egen plats och två egna människor. Egen matskål, sovkorg, leksaker… Händer som smekte bara mig. Som gav mig ”en röst” – det ni läser… Det finns bara ett ord för det: Tacksamhet.

Och ”Wenn Jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen.” Ibland är det magiskt att vara katt.

Förhållandet F

mellan katter och deras förmåga att störa sin människas sömn styrs av följande universella formel:

F = ¥ • Þ • € • ð • µ • ß • ¤ • ® • Ð • œ

F är alltså direkt relaterbart till följande faktorer:
¥ = Människans behov av sammanhängande sömn, eftersom kisse lekt studsmatta på dennas rygg föregående natt
Þ = Valet av sovplats, ju större säng, ju mer plats tar kisse
€ = Kattens ljudvolym, escalerande för varje ignorerat anrop
ð = Kattens vikt – se upp, nu landar jag!
µ = Kattens klo-storlek och klösförmåga
ß = Mängden nedstjälpbara, rivbara eller på andra sätt förstörbara föremål i närheten
¤ = Mängden nedstjälpbara, rivbara eller på andra sätt förstörbara föremål på distans
® = Antalet stängda dörrar mellan aktuell katt och sömnbehövande människa
Ð = Antalet kritiska beslut som skall fattas eller handlingar som skall utföras av aktuell människa påföljande dag
œ = Mängden hårbollar eller andra äckligheter som kan hostas upp just i det ögonblick människan nästan somnat

Kattens storlek och ålder är försumbar. Fler faktorer kan troligen tilläggas i formeln, revideringar kommer!

Slutsats: Det är bättre att sova med en katt på ryggen, än att inte sova alls!

Det känns så härligt att få skicka iväg paket… små överraskningar!

Jag är inte så värst bra på att göra fina paket eller eleganta inslagningar… Det är lite för pillrigt för pälsiga tassar att hålla på med tejp och snören.

Men jag tror ändå att det är innehållet och tanken som räknas!

Jag har blivit helt betagen av Åhléns skolbarnssaker med kattmönstret ”Filur”, det är ju en liten Wikki med där… hittar ni Wikkikatten? Kika här:

Längst ner här  på linjalen, visst är det jag???! Och musmattan är också söt, jag ska tassa hem en till matte, för hennes gamla är så sliten:
Och det ligger en viss charmfull ironi i detta: MUSmatta med KATT??!

(De andra Filursakerna finns med i mitt blogginlägg från den 5 augusti.)

VARNING för kattleksaker i snören… Läs först Pennys historia:

https://youtu.be/XQhESNbqDSs

Siamesen Pennys matte Katarina berättar:

Olyckan var framme  (9 augusti 2009)  

Ja, nu i kväll var olyckan framme för Penny och det var riktigt tur att vi var hemma. Jag stod och duschade min dotter Mariina och hörde Penny skrika som om hon skulle varit i ”löp”… Konstigt tyckte jag, och såg att hon lekte med sin spindel som är fäst i ett snöre i en dörr. 

Denna spindel är hennes favorit (se videon ovan), men denna gång skrek Penny och snurrade runt, runt. Jag började snabbt förstå att hon fastnat i spindeln på något sätt. Trodde det var en klo eller så. Penny drog fortare och hårdare… jag tog upp henne från golvet och såg att snöret snurrat sig mycket hårt fast i hennes högra framben. Jag blev jätterädd men det såg värre ut än det var. Penny bet mig rejält och jag började blöda. Jag tog henne i nackskinnet och sade ”nej”. Hon släppte direkt och tittade på mig…

Då insåg jag att jag inte kunde klara detta själv, så tog jag katten, en sax och ringde på hos grannen. Hon öppnade direkt och såg vår situation. Jag höll i Penny och hon klippte bort tråden som var virad flera varv hårt runt kattens ben. Penny var lugn och tittade bara rakt fram, granntjejen lugn och metodisk. Jag skakade länge efteråt och blev alldeles svettig. Vi tittade på benet och allt var okey, inget brutet eller så. Nu ligger hon i min säng och tar igen sig. Tror att hon blev väldigt rädd själv och det tar ju på krafterna. Hon var så gosig då jag nyss gick in och pratade med henne. Hon förstod nog att vi ville hjälpa henne och därför höll hon sig så lugn då grannen klippte. Mattes lilla Penny… tänk vad jag blev rädd. Se min älskling ha ont och inte veta hur illa det är. Hemsk känsla.

Mariina, den stackarn, lämnade jag i badkaret med schampoo i håret. Hon fattade ingenting, men blev orolig då jag tog katten och rusade ut genom dörren. Hon kom efter och då förstod hon vad som hänt.

Nu är spindeln historia, och tur att jag inte glömt den innan någon gång och inte varit hemma.Vill inte tänka på hur det hade kunnat sluta då. Jag har alltid varit noga med att bara ha den hängande framme då vi varit hemma, och helst i samma rum och aldrig på natten. Tankarna far till och med på dessa bollar mm som är fasthängande på klösbrädor/möbler. De kan bli en dödsfälla eller åstadkomma stor skada om olyckan är framme, och jag lovar…. olyckan är framme då man minst anar det!

Ett råd till alla med katt, se till att leksaker med tråd, gummiband osv… aldrig ligger framme så att katten kan få tag i det då du inte håller uppsikt eller leker med katten!!!

Tasshälsningar /Katarina

Jag har också haft en sådan där spindel i gummisnodd, och den var sanslöst kul!

Men jag fick bara ha den upphängd att leka med om husse eller matte var med! Det är en viktig katt-säkerhetsregel för snörleksaker!

Först bet jag bort ögonen och sedan tuggade jag av snodden. (Men de här bilderna är innan det ”mordet”.) Spindeln blev lika kul att leka med ändå…

Både Nova och Vevve har också uppskattat att leka med den som den är – så att ha den dinglande i ett snöre är inte det viktigaste.
Visst ser jag härligt farlig ut??? Lilla spindel, akta dej….