…och som tröst till matte Mia:
Nisse möter Grindkatten vid foten av Regnbågsbron. De buffar varandra tillgivet och Grindkatten säger: ”Vilka kloka människor du har, som lät dig slippa vingelsjukans plågsamma förlopp!”
”Jag vet…” säger Nisse. ”De gav mig alltid sitt bästa, och jag älskar dem så!”
”Du vet, du kan smyga ned och hälsa på dem ibland, när du längtar?” ler Grindkatten. ”I drömmen, när du vill!”
Och så går de tillsammans uppför bron för att möta Skaparkatten….
TröstTassKram från Wikki
*snyft* Ja det är det värsta med att vara djurägare… när man måste ta det beslutet.
Som katt hoppas jag alla människor inser att de måste vara stabila och klartänkta i en sådan situation – för vet man att djurets sjukdom/skada bara eskalerar till ett enda långt lidande, då vill man inte förlänga lidandet…
Sedan kan vi katter vara ibland väldigt tydliga med att signalera ”Nu vill jag gå undan och lägga mig för att dö!” – det låter hemskt, men när det händer, så måste våra människor lyssna på oss! Det är våra instinkter, och då väntar SKaparKatten på oss…
TassKram Wikki
*sniff* Det var vackert. *snörvel* Du har så rätt i att människor måste respektera vår önskan. Speciellt när det gäller något så viktigt som att få somna in. *gråter*
Men vi ska se till att ha så långa och innehållsrika liv som möjligt innan dess!
TassKram Wikki