Underbar kvällspromenad

Helt underbar stilla lång lång kvällspromenad genom mitt bostadsområde Vivalla. En bit av Örebro som tyvärr har dåligt rykte, men i den delen där jag bor är det lugnt och alla jag träffar runtomkring är snälla mot mig… Kanske beror det på att jag är en liten katt…

Det är lite trångt i vår hall där promenaden börjar; alla katter som ska ut måste kläs i koppel och sele. Jag brukar trycka nosen snabbt i selen och sen springa före till dörren – Nova slår lite frivolter och är inte lika förtjust, hon är lite rädd för det ekande trapphuset utanför. Men om vi får springa nedför trappan sida vid sida, så är hon lika ivrig ut som jag!

Men utomhus har vi olika mål – Nova springer bara runt till husets baksida för att träffa Tusse och de andra katterna som hon kan se och prata med från vår balkong. Men jag tycker faktiskt hon är klok som förstår att grönområdet på baksidan är detsamma som hon spanar på från balkongen – ofta på kvällarna hör vi hur hon sitter ute på hyllan som Stora husse byggde där, och snackar med kattvännerna nedanför!

Jag springer däremot först ut på parkeringen – när Stora matte är med så har jag förhoppningen att det ska stå en bil där och vänta på mig, och att vi ska åka till landet bums! Nu fanns det ingen bil där, jag försökte för all del få Stora matte att fatta att vi kunde ta den svarta Volvon som jag ledde henne till, men hon sa att hon inte hade nycklarna till den bilen???! Suck…

Så det fick bli några tuggor av min favoritgrästuva, och sedan slank jag över och kollade ifall Igge Igelkott var hemma i busken intill komposttunnan. Det var han, han snorade och frustade där i busken. Men några barn hade kastat kvistar och småsten på honom, så han var deppig och ville inte alls komma ut. Lyckligtvis var han okej och Stora matte sa till ungarna att passa sej annars skulle hon lämna in dem hos polisen!

Jag tittade till Nova lite hos Tusse och sedan sicksackade jag med matte och Stora matte mellan husen i mer än en timme, det blev mycket busknosning.

Under en buske låg röda Kurre och ansåg att det var hans buske, han till och med daskade mej i ansiktet med tassen. Gissa om jag tassdaskade tillbaka! Det var så att han voltade baklänges in i busken – jag satte upp min argaste min och blängde stenhårt på honom – nån måtta får det väl vara! Saken är den att han egentligen är rätt förtjust i mig, han kan bara inte visa det på nåt bra sätt… Kurre backade undan och skämdes en stund, och jag satte nosen i vädret och gick därifrån. Ja, då han kom sedesamt smygande efter sedan precis som jag anade – han kan inte hålla sig ifrån mig!

Vi gick och räddade sniglar och snäckor som kommit ut på vägen ett tag. Ja, eller matte gjorde det – jag bara nosade fram dem. En snäcka tuggade glatt på hennes fingrar, glupska lilla sak!

Så kom två unga somaliska killar med sin gröna fotboll och de undrade om jag ville spela boll med dem! Allstå bollen var ju lika stor som jag nästan när den kom rullade, vad trodde de? Men de ska ha plus för att de försökte i alla fall och jag nosade artigt på bollen, man är ju en väluppfostrad katt, och de måste ju också varit väluppfostrade som erbjöd mig att få vara med och leka! Matte förklarade att jag var van vid lite mindre bollar, så jag kunde tassa iväg vidare.

Så hittade matte TassBerrys – ja, hallon alltså. De heter nästan TassBerrys på engelska, hihi. Stora matte hittade krusbär men frustade lite för de var tydligen inte mogna alls.

Lagom när jag började vända hemåt kom det två jättestora hundar farande – jag hukade mig ned i gräset så att de inte såg mig. Jag vet precis vilka hundar som är snälla, som jag kan hälsa på, eller inte. Dessa två var inte hälsningsbara. Annars brukar jag vifta på svansen och prata hundiska med dem jag känner. Jag höll låg profil tills de försvunnit bakom husen och sedan smög jag snabbt över gården och satte fart hemåt.

Nu är det sovdags… I morgon ska vi hjälpa matte att bygga myggnätsfönster av grejor som Stora husse lämnat hos oss. Jag har paxat för att få köra borrmaskinen!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki