MotVikter – MotBilder – MotKatter

Det förra inlägget blev så nattsvart, förlåt! När jag såg bilden i slutsekvensen av videon, där den nedslagne mannen sitter nedanför båren med den avlivade hunden, en bild av total uppgivenhet, då orkade jag inte längre. Stora tårar rann nedför morrhåren, och matte fick hålla om mig en lång stund som tröst.

Man får sådan kramp i bröstet och hjärtat av att veta att det inte oftast är onda människors verk utan att det i betydligt större utsträckning beror på människors ignorans, ointresse, nonchalans eller brist på empati, som skapar lidande i världen – inte bara för djur utan också för andra människor.

En del fäller kommentarer som ”Man skulle ha ihjäl dem som gör sånt där” eller ”Jag vill ge igen, hämnas….”

Nej stopp! säger jag och håller upp en varnande tass: Gör inte så – för då blir vi ju likadana! Då blir vi ju precis som dem som gjort detta onda! Det betyder inte att jag menar att man ska ge upp eller mesa med dem som gör fel – man ska absolut sätta stopp och säga ifrån. Men man ska göra det på ett sätt så att det fungerar, förändra genom att göra en god gärning! För det finns gott om människor med stora goda varma hjärtan, med generösa själar och mjuka händer. Det finns underbara livsbejakande räddare i nöden och det finns omsorgsfulla vårdande varsamma vänner. Dem ska vi ge stöd, bränsle och återkoppling, så att de har styrka att fortsätta vara Hjälpare.

Men det är den likgiltiga massan som är farligast! Alla de som inte ser nåt, inte bryr sig, inte reagerar, inte sätter stopp! De är nämligen majoriteten, de är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ MÅNGA. Det är den likgiltiga ”det skiter väl jag i”-personen som med sitt ”det hade jag ingen aning om” deklarerar sig oskyldig och fri från allt ansvar… I någon sorts genomskinlig uddlös slapphet glider de omkring i ett ingenting, utan ställningstagande. Medvetslös istället för medveten. Det är dessa människor vi måste fånga in, väcka och värva till ett bättre sätt att vara! Om likgiltighetsproppen blev aktivt medveten om ansvaret för sina personliga val, skulle världen lätt räddas från allt: Krig, miljöförstöring, terrorism, ondska. Ingen skulle längre få glida undan i skuggan, huka sig och blunda.

Vi måste vara MotKatter: Mot ondska, mot grymhet, mot våld.
Vi ska vara MedKatter: MedHjälpande, MedKännande, MedMera – vi ska visa hur man kan vara Med Hjärta! Godhet föder mer godhet. Tro på det!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki