Många som adopterar en katt från ett katthem tror att nu, när kissen kommer till sitt nya älskande fridfulla hem, då ska den bums bli en social, tillgiven, kelvänlig och hanterbar katt…
Tyvärr fungerar det inte så. En del katter kan ha farit illa i sina gamla hem, kanske misshandlats och även svultit. De har lagt sig till med strategier för att överleva: Att hålla sig undan, ständigt vara på helspänn, stjäla allt ätbart som dyker upp och framför allt, vägra umgås med människor.
Att ta hand om en sådan katt betyder ofta att få lämna den ifred, tills den känner sig tillräckligt trygg att våga närma sig. Inte tränga sig på, inte kräva något av den och göra allt för att skapa tillit. Man måste låta det ta tid, man kan locka med godsaker visst kan man, men inte alla katter kan låta hungerlängtan överträffa rädsla och invanda flyktmönster.
Så ibland händer det att katter kommer tillbaka till katthemmen flera gånger, för att de inte passat in i familjen som tingat dem. Det behöver inte betyda att det är fel på katten, och inte att det är fel på familjen. Men kanske att förväntningarna varit lite för optimistiska och kissen lite för skygg. Dock, för den som har tålamod och kärlek i stora portioner:
Underverk sker!
Så tinga din favoritkatt från katthemmet nu och ge den en chans!
Husses förra katt som jag bodde med… Hon var jätterädd hela tiden. Det tog nästan ett år innan husse fick klappa henne. Hon fortsatte att vara rädd hela livet, men hon lärde sig också att lita på husse. Därför blev husse så ledsen när hon reste till regnbågslandet efter en operation. Hon var nämligen rädd och ensam hos veterinären. *snyft*
Jag skickar en trösttass till din husse. Han måste vara en alldeles speciell husse!
NosPuss Wikki