…fortare än en korthårskatt om den lämnas ute hemlös över vintern! (Varning, otäcka bilder!) Den dör en grym död innesluten i ett plågsamt pälspansar.
Cinamons päls
Cinamon överlevde klippning (Cinamons bilder lånade från katthemmet Kompis)Många får för sig att en katt med lång lurvig päls klarar en vinter ute riktigt bra. Inget kan vara mer fel. Så gott som alla långhårskatter är beroende av en nogrann daglig hjälp med pälsvården, med borstning, kamning och att klippa bort tovor. En okammad hemlös långhårskatt får en päls som tovar ihop sig till ett tjockt filtigt hölje. Den kan se rätt välfödd ut, men är under skalet helt avmagrad. Det ihoptovade pälsmaterialet skaver upp sår som infekteras och inte läker, det tar väldigt lång tid att torka om den blir blöt och kyler snarare ned än värmer den stackars katten.
NollEttTrettio överlevde inte….
Här kommer Hannas ruskiga berättelsen om katten NollEttTrettio, lånad från www.akutgruppen.com:
På annandagen fick jag ett samtal om en skadad katt. Han hade synts i området i minst 1,5 år. Men nu var något fel. Nu haltade han kraftigt. Jag, Mirja och Tony åkte ut direkt och ställde ut en fälla. Han syntes inte till och vid 21.30 tiden åkte vi hem. Jag kunde inte släppa tanken på katten så efter jag ätit lite åkte jag och Jenny M tillbaka vid tolvtiden på natten. Efter några timmars väntan dök äntligen katten upp och 01.30 på natten gick han in i fällan.
Väl hos veterinären sövdes han och först då märktes det hur tovig han verkligen var. Hans päls var som tre cm tjock pansarplåt över kroppen. Det satt tom fast stenar i pälsen. Vad han måste lidit! Jag kände tårarna bränna i ögonen där han låg framför mig. Hur kan det här behöva hända? Han var självklart varken märkt eller kastrerad
Veterinären kände först inget speciellt. De skulle röntga honom och sen raka honom. Det skulle ta några timmar.
Jag gick iväg men jag hann inte långt.
Telefonen ringde. Röntgenplåtarna visade att hans höft var i stort sätt helt krossad. Den var av, ihoptryckt och var ur led. Det fanns ingen räddning tyvärr. Han led för mycket. Det var ett under att han kunnat stå upp. Vad har hänt honom undrade jag? Ett hårt slag på höger sida. Påkörd kanske. Svaret vet bara katten själv.
Jag vände om för att kunna ta farväl av NollEttTrettio. En av dessa katter som det var för sent att rädda. Jag höll hans livlösa kropp i min famn och borrade in ansiktet in hans päls. Kunde inte ens föreställa mig hur ont det måste gjort. Han hade gått med det minst i två dagar innan vi kom. Kände mig bitter över att jag inte kunnat rädda detta liv innan det hemska hände, bitter över att han från första början behövt gå hemlös, bitter över bilisten som inte sett sig för & som inte hade larmat någon om händelsen. Med en klump i magen och tårar i ögonen lämnade jag NollEttTrettio och kliniken.
Veterinären sa till mig att katten hade väldig tur att vi hade räddat honom, att vi inte gav upp. Annars hade han dött i oerhörda plågor ute. Och ja hon hade helt rätt, NollEttTrettio hade haft mer tur än tusentals andra katter där ute. Hans lidande var över. Han fick en värdig färd till katthimlen. Det är inte alla katter som har det privilegiet idag…
/Hanna
