Jag blev just självlysande!

Lyste neongrönt! Mattes fina lysande armband var ju så kul att leka med – ett tag hade jag det som vackert illgrönt halsband. Tills jag råkade bita hål i det och lysvätskan rann ut… Det sved i munnen och glödde gulgrönt om både framtassarna och nosen. Jag försökte dregla ut det värsta för det var inte gott! Det drällde åt alla håll. Jag blev full med neonlysande fläckar… Som tur är säger matte att det står non-toxic på den men det var en mindre chock. Så nu har jag blivit badad med kattschampoo och matte måste nu släcka ljuset och gå runt för att kolla efter lysande fläckar överallt där jag varit – jag råkade gömma mig under sängen i förskräckelsen.

Har visst spillt på matte, hon lyser också neongrönt nu! Usch vilken vecka, bet i den otäcka flaskliljaväxten med vassa blad igår så att jag fick ont i munnen. Plus nu det här. Men nu får jag lite grädde som tröst…

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki