Nu är alla äntligen hemma

Matte och husse åkte iväg på eftermiddagen som vanligt, och jag lade mig till ro för min eftermiddagslur, i väntan på att matte skulle komma tillbaka hem igen. Dock, timmarna gick, och ingen matte. Ingen husse heller, för den delen. Först klockan 22 kom de hem till mig, usch på dem. Matte förklarade att hon hade kvällskift på katthemmet och att husse var på jobbet, och jobb, ja det innebär att de har råd med mer tonfisk åt mig! Så jag antar att det är okej. Plus att matte har tagit många fina kort från katthemmet, ni kan få se några av dem:

Mezzo                                         Sinai                         och Milwa.

Soffan är till för alla, om inte Sally ligger där, för då är det hennes och bara hennes soffa. Men hon skulle nog få svårt att schasa bort den här trion.

Kurt och Sinai.

Båda kommer från en kattkoloni och glädjen var stor när de återförenades på katthemmet. Lilla Sinai försvarar den dubbelt så stora Kurt från allt som kan tänkas hota. Man ska ta hand om sin bästis!

Två polare i vått och torrt är Knatten (svartvit) och Clintan (tabby).

Det syns bland annat på de något udda sovställningar som uppstår när två stora kattpojkar ska få plats på en liten hylla.

Man kan sova så här….

….eller såhär.

Bara man får plats och inte klämmer svansen. Matte berättade för mig att en morgon när hon kom ner, så låg Knatten på rygg UPPE PÅ stackars Clintan, som såg lätt mosad ut. Tacka vet jag att sova på mina människor, men på en kattkompis?

Om Mezzo är katthemmets kung, så är Mekki dess prins, allra minst. Visst är han en stilig katt, han rör sig som en kunglighet också!

Katthemmes clown, det är Tibbe. Han leker med alla, Milwa, Samri, ja, alla som vill! Och om ingen vill leka jagas det små spindlar, dammtussar och varje leksak inom synhåll.

Mumsan är ny på katthemmet, men gosar redan glatt med alla i personalen. De andra katterna är inte lika roliga att umgås med, men det kommer nog. Visst är hon lik mattes gammelkisse Semlan?!

Men den som ligger varmast om mattes hjärta (förutom jag då) är den lilla döva, svanslösa Milwa. Idag poserade hon för det här underbara kortet och matte blev så glad när hon såg hur fint det blev.

Men hon funderar över det där med var hennes svans har tagit vägen. För en kisse som en gång haft en svans måste det kännas annorlunda att inte ha det. Undrar vad jag skulle göra utan min plym?

Titta på dom ögonen, tror ni inte Milwa gillar min matte litet också?

Tass på er

Wikki