Wikipedia

*svansdans* här springar tre katter och hjälper matte att städa lite, för Stora matte ska tydligen komma och hälsa på!???

Hurra – då brukar det bli mycket gos, godis och promenader!
Men husse, jag vill i alla fall ha mer tonfisk! Nu!

Nu finns det två sätt att ID-registrera sin katt, och jag hoppas att alla kattklubbar och katthem och myndigheter hänger med i svängarna här, för risken är att annars en upphittad katt bara söks i ett av registren och råkar finnas registrerad i det andra…

Sverak skriver: Målet är att alla katter ska vara ID-märkta och registrerade i vårt katt-ID-register! Det är viktigt att vi alla hjälps åt att arbeta för samtliga katters väl och ve, att sommarkatten inte längre behöver gå ett okänt öde till mötes och att vi genom ID-märkning och registrering i vårt ID-register kan återfinna ägare till katt. Katter ligger oss varmt om hjärtat och vi tycker att det är av största vikt att ha ett ID-register för alla kattägare! Så viktigt att vi valt att inte ta någon avgift för registrering i vårt ID-register för katt!

Här kan du läsa mer: www.sverak.se/ID/index.htm

Just nu finns 36 000 katter registrerade hos Sverak, och man kan ju fråga sig om kattvärlden är gynnad av två register på varsitt håll. Risken är stor att SKKs register, som kostar 130 kr att ansluta till, kommer att tappa aktualitet nu när det finns ett gratisregister?

Naturligtvis kan man, om man vill, vara med i båda registren. Ansvaret ligger ocksåpå kattägaren att se till att ha rätt uppgifter inlagda på sin katt, som att ändra adress vid flyttningar, byte av telefonnummer och liknande.

Men självklart ska du och jag och alla andra katter vara ID-märkta och  registrerade – för säkerhets skull!

En hel sajt som inte gör annat än rescenserar TONFISK! Alltså, personerna bakom detta får härmed förtjänstfullt min första gradens TASS-medalj för godkänt arbete…

De har t o m provsmakat och rescenserat Kattunas tonfisk för katter: Katterna däremot åt med god aptit upp i princip allt av det som serverades. Vi kan väl som avslutning säga att detta äter man bara som fattig student. Om man nu går och letar mat på kattmatshyllan.

Mer finns på: www.tonfiskburk.se/

Smaklig Midsommar!

Matte hann inte köpa mjukismat till oss katter igår. Men hon är förlåten – det fanns tonfisk hemma!

Ja alltså – det är inte så att vi är utan mat… Det finns torrfoder i tiokilosförpackning i stora foderhinken.

Men jag har inget emot glömska när det ger en lite lyxmat till frukost!       =^:^=

Ibland är det bara människors oförstånd som skadar oss djur. Tänk om dom tänkte – lite bättre?

Ibland räddas vi av deras välvilja. Tänk om lite fler ville väl?

Ibland är livet en balansgång…

*suckar* Wikki

Visst är det spännande med katter som kan ”toa på toa” men jag hade ju inte behövt se den sista snutten på resultatet?

…jag föredrar nog ändå att få krafsa en riktig grop?!!

– Ska man börja tidigt med grundliga närstudier:

– Man ska skaffa sig bra verktyg och börja från grunden:
– Man ska inte dra sig för att kontrollera tekniska detaljer:
– Man ska se till att ha utmärkt grundutrustning, rätt märke:

– Man ska rådgöra med bra instruktörer:

– och så ska man ha lite fantasi!

      >(^._.^)<

(Varning, otäck bild!)
– Hur kan en katt fortfarande vara trygg, förtroendefull och spinnande i en människas famn efter det den råkat ut för?

Det här är katten Herr Olsson på veterinärens operationsbord:

Veterinären har just varsamt skurit bort det spännband som suttit hårt åtdraget om kattens hals och under det är hans strupe ett enda stort infekterat köttsår. Bilderna är från förra sommaren, när Kattsamariten i Hudiksvall fick larm om katten, som gått i en månad minst med detta strypande band om halsen!

<< Här är katten hos veterinären.

Herr Olsson, som katten numera heter, sökte sig till balkongen hos 83-åriga Edith Olsson. Till en början var han skygg, men efter ett tag kunde Edith klappa honom och då upptäckte hon att något var på tok: När hon klappat honom på halsen blev händerna fulla med något stinkande! Edith fångade in den vackert tecknade bruntabbyn och Kattsamariten tog den till distriktsveterinären.

Det visade sig sitta ett spännband, av den sorten man förr band ihop skidor med, runt kattens hals så hårt att han andades med tungt snarkande ljud. Bandet hade skurit genom alla lager hud och in i musklerna – veterinären hade aldrig sett något liknande!

Herr Olsson fick behandling och fick flytta till Kattsamariten i Mo, Hudiksvall. Infektionsrisken var väldigt stor, så fyra gånger om dygnet sköljdes det stora köttsåret med natriumklorid. Personalen passade på duscha honom med natriumklorid i en sprayflaska, medan han fick mat. Trots såret och de hemska upplevelserna visade sig Herr Olsson vare en livlig katt, tillitsfull och med god aptit. De första fem dagarna åt han smärtlindrande plus antibiotika, och läkte fint efter skadan.

I slutet av augusti var han så pass återställd att han kunde kastreras, vaccineras och ID-märkas. I september visade det sig att han hade en urinvägsinfektion och han fick utstå ännu en medicinering, men det tog Herr Olsson med en klackspark. En underbar katt, var personalen överrens om. I oktober hittade herr Olsson ett hem där han idag stortrivs och mår alldeles utmärkt, som synes:Och Sitt namn – ja det fick han för att hedra Edith Olsson som kom till hans undsättning. Han är också något av en lokalkändis och Hudiksvalls Tidning har skrivit om honom. Själv gillar han sitt nya liv och är en riktig överlevare.

Artikel Hudiksvalls tidning:  hem.passagen.se/hudiksvallskattsamarit/ht29juli.htm