Wikipedia

Visst ser mina ögon lite lätt blixterstruck ut?!!! *fniss*

Skylten är på väg hem, Sören!

Ibland funderar jag på hur jag ska orka blogga varje dag, och orka hålla upp min svansantenn för att läsa av katt-omvärlden. Det händer hiskliga bestialiska saker med så många av mina medkatter, att jag inte ens hinner snappa upp och reagera på ens en bråkdel av dem!

Idag var raderna i olika media som alltid en hektisk blandning av sol eller sorg, salt eller saknat, snett eller sneglat:

Satt katten Aljosha verkligen sju veckor i en vinkällare, och lyckades ransonera så pass väl med tre trasiga vinflaskors återstående innehåll av vinet Mosel Saar Ruwer 1999, så att när hans matte hittade honom – sturzbetrunken! – hade han efter tre dagars intensivvård med dropp överlevt den för katter livsfarliga alkoholförgiftningen? Jag har ganska vårt att tro på tidsperspektivet, vad än tyska tidningen Bild påstår!

Tycker man verkligen att Örebropolisens beslut att, på order av Länsstyrelsen, gratis skänka bort 8 stycken kattungar, är bra? Min princip är att alla katter ska kosta en bra slant, så att de värdesätts och respekteras! Några av dem är söta sköldpaddsflickor:

Och är Beijingkatten Luhu den ledsnaste du sett?

Tass på er!

 

 

 

Många kattägare säger att de skulle kunna ställa klockan efter sin katts punktliga vanor – vilket är fascinerande, eftersom katter inte har begrepp om vad klocktid är. Katter bryr sig inte speciellt mycket om tid – de bara ÄR, mitt i den!

Så vad bryr vi oss om vad människor gör med klockan i natt? Bara vi får vår mat när vi jamar om den…

En del katter kliver in och stjäl en bit av ens hjärta från första stunden man ser dem. Katten Giganto är en sådan. Ni som läst min blogg en tid minns nog när jag berättade om hans infångning på den hemska soptippen… Så här ser han ut idag! Visst är han vacker på ett alldeles eget sätt!

Nu har Giganto fått löfte om att bli adopterad för alltid av sin jourmatte, och det gör mig så glad! *svansdans*

 

Ni vet väl att egentligen är alla katter magiska? T ex det där fenomenet som gör att vi kan dyka upp på de märkligaste ställen där vi inte befunnit oss alldeles nyss – eller försvinna lika obegripligt….
Som Wikki FlatCat är det ju inte svårt att utnyttja det och tassa in på Eskilstuna Teater för att träffa en av mina idoler i den magiska branschen – just bara för att han är en som värnar om katter – även hemlösa katter! (Du kan läsa om det t ex i en krönika HÄR!)

Så jag tassade med Stora matte in på 4e raden och väntade ivrigt…

Och efter en härlig föreställning – en hund sågades itu och lappades ihop igen, puh! – så hoppade jag upp och vinkade till Carl-Einar med tassarna medans alla applåderade som mest… Vilket fick honom att utbrista ”Va! Det är en katt i publiken!???”

Carl-Einar har jag skrivit om här på bloggen flera gånger tidigare, om hans pjäs ”Katten i brunnen” och kärleken till den egna åldriga missen… Nu fick jag äntligen träffa honom:

(Jo han har rött läppstift!!)  Och titta vad jag har fått:

CD-skiva med hela ”Skärvor” – med dedikation!!!  ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Jag blev inte borttrollad men jag tror att jag förtrollade lite kattglädje till Carl-Einar!
Och nu ska jag trolla: CD-skivan här ska bli en liten Wikki-Auktion! Ett Trolleri-Tasseri, till förmån för behövande katter, som kommer lagom till helgen! Ni vill väl vara med?? Tass på er!

Det jamade han till mig igår kväll!

Nu har vi packat ihop våra saker på Landet och ska snart åka hem till stan. Vi tröstgosar lite extra med Stora matte också, för hon stänker i våra pälsar – hon har just kommit på att Tanjas fina tasstrappa till stora mjuka sängen ju kan ställas undan… *sniff sniff*

Det var den här sången som nämndes på radio idag när vår kompis Sören Fernström och husse Lasse var hos P4 Kristianstad!

Melodi: Samma som till skillingtrycket ”I en sal på lasarettet”

I en bur på vårat katthem

där det många katter bor

satt en mager liten katt med

sorgsna ögon och tovig päls 

 

Allas hjärtan vann den lilla

med sitt milda mjuka mjau

och det enda som hon ville

var att få ett hem en dag 

 

Skötarn kom och katten fråga

”Kan jag få en matte snart?

Får jag komma hem till någon?

Mjau det vore underbart !”

 

Skötarn svarar då den lilla

”Kanske någon vill dig ha

nu på helgens Öppet Hus så

låt oss ha det hoppet kvar!” 

 

Helgen kom och katten väntar

ivrigt på en chans att det

finns nån människa med hjärta

som en längtande kisse ser 

 

Katten såg så många komma

men till hennes stora sorg

när dagen så var över

låg hon ensam i sin korg 

 

Skötarn kom och katten fråga

”Varför ingen vill mig ha?

Jag är snäll och glad och lekfull

ja precis som en katt ska va!” 

 

Skötarn grät då i sitt hjärta

som så många gånger förr

för hon ville gärna hjälpa

varje katt att få det bra 

 

I en korg på vårat katthem

liten katt nu slumrar in

Hon har aldrig slutat hoppas

på en vän att kalla sin!

 

Text: ©Wikki’s Stora matte