Din Tass I Cyberspace!
Eller nej – de var två! En riktig, förvisso med helt osynliga vingar, men ändå helt säkert äkta ängel och hennes medhjälparängel… *rörd tår på nosen*
Kära bloggvänner, ni vet att jag är en enkel och alldeles vanlig f d katthemskatt. Jag har ingar stora krav på tillvaron mer än min dagliga promenad och en skål mat och nystädad kattlåda… Däremot lägger jag gärna hela tassen på att hjälpa andra katter som far illa och matte och Stora matte får hjälpa till… Så kommer då dessa tillfällen när man liksom får mer hjälp med det än man nånsin drömt om, och man grubblar förundrad om möjligen inte SkaparKatten själv har lagt ett morrhår med i det som sker?
Jag kan inte själv riktigt förklara hur det kom sig, men jag fick ett sådant där erbjudande som man bara måste förvalta: Nalle, som skapar så vackra kattsaker, skulle komma till Eskilstuna med sin marknadsvagn och erbjöd ett hörn av den ”om vi ville göra något för katterna” – så vi sa ”Mjau visst!” utan att helt veta vad vi gav oss in på…
Matte och Stora matte fixade kattsaker till ett lotteri och gjorde lite Wikki-inspirerat material till det, jag tassade min personliga prägel och lite päls på det (Bilden ovan), skickade med min FlatWikki som hjälp och skickade dem till Vilsta Marknad, en hel jätteplan med över 130 knallar och säljtält. För att inte tala om tusentals besökare!
”Det lilla hörnet” visade sig vara ett helt bord… Komplett med tak och duk och husbonden Lasses kaffeservice (Tackar!) och ett fantastiskt läge, dit folk lockades av Nalles underbara kattsaker. Vilka som var kattentusiaster gick verkligen att se på deras lyckliga leende och då var det inte svårt att vifta med lottringen och prata för hemlösa katter!
Nova och jag bestämde att intäkterna skulle gå till Livbojen och till Djurskyddet Eskilstuna, och så fick vi chans att göra bra katt-PR för dem samtidigt, för båda är viktiga verksamheter som sannerligen behövs! Och lotterierna sålde verkligen väl… Plus att vi fick några extra slantar i gåva av kattvänner, och även generösa knallar skänkte saker till oss att lotta ut – stort TACK till er alla! Eftersom lottvinsterna skänkts kan varenda krona gå oavkortat till katterna dessutom.
Men marknadsproffsen Nalle och Lasse hade ALLT i sin husbil och fina marknadsvagn, så där var torrt varmt skönt – och framför allt mysigt med deras trevliga sällskap!
Trots regn och rusk stod Nalle bara och myste, och när andra knallar packade ihop och for hem, så värmde Lasse bara på lite mer kaffe…
Vi hade väl tänkt att ett lotteri skulle gå åt med 100 lotter men vi sålde TRE sådana lotteriomgångar! Tack alla snälla kattvänner som köpte lotter, som stannade och pratade katt en stund och delade era underbara berättelser om mången hittekatt som fått hem, eller om älskade katter som bara måste få ordas om! Vi älskade varenda sekund av detta och njöt av glädjen att se våra lotterisaker bli till lycka också!
Men det var ändå mest av allt tack vare Nalle och Lasse som detta blev av och gick att genomföra. Vi hade inte klarat en sekund utan dem… (Och inte nog med att de bjöd på hjärterum i sitt marknadsstånd – de skänkte också de två fina kattbäddarna, som jag visade i ett tidigare inlägg, plus mycket annat fint som jag kommer att auktionera ut här på bloggen till förmån för olika katthem!) Så förstår ni nu varför jag kallar dem Änglar???!
Se upp för kladd i tassarna!
Sibiriska katten Tritons matte Pia, som bloggar på Dalarnas Tidning, berättar om hur otäckt det blev när deras promenad på allmänningen höll på att ta en ände med förskräckelse…
I den heta junisolen låg där nämligen en bit gammal järnvägsslipers som börjat svettas ut sin tjära, och det är inte bara tjära utan något numera förbjudet kladd som heter kreosot… och kreosot innehåller giftet arsenik! Detta råkade Triton trampa i!
Nu vet ni ju hur sibiriska katter ser ut under fötterna också: Tjocka hårtofsar. Triton fick en massa grus fast i kladdet också och allt torkade fast i tassarna. Som tur var har Triton en Klok Matte som fick se detta och blev rejält bekymrad – det stank kreosot om hans fötter – tänk om hanslickat i sig av det farliga i ett försök att få bort det?
Ja ni kan läsa matte Pias möda att få ren Tritons tassar i hennes artikel den 6 juni. Kamning, schampoo, såpa, mycket duschande…. Liksom kontakt med djursjukhuset som berättade att mjölk skulle binda giftet om han fått i sig något.
Triton avslutar berättelsen med: ”Problemet var bara att jag inte dricker mjölk. Så det fick bli vispgrädde istället, och det slukade jag massvis. Det slutade lyckligt för mig, men tänk på det här om det är solvarmt och ni passerar gamla slipers som börjat läcka. Det svarta kletet är jättefarligt at få i sig!”
Så jag vidarebefordrar här den kloka varningen! Här är Triton vid en ofarlig stock:
Foto: Matte Pia Persson
Jag har provtassat och godkänt dem!
…den är alldeles för fin för att ha saker i:
Men när jag fick Wikki-väskan igår utav snälla Nalle och hennes Lasse så var det full med min favoritkatt-mat… Som jag så klart delar med mig av till Nova och katterna på Landet, nu när vi är här!
Som vanligt så tycker jag ju om att bli så här fint avbildad och det är gjort med en så fin kärlek som jag känner långt långt in i mitt lilla katthjärta! *morrhårsdarr*
Jag uppskattar denna unika gåva oerhört mycket, liksom allt annat jag fått… Tack tack tack! Jag måste nog jama tack så där hundratjugo gånger!
Och nu vaktar jag noga på min väska, den får inte komma bort… Titta så perfekt porträttlikt det är:
Vilken fantastisk dag! Jag hade rätt i att vi skulle få åka till Landet, jag kände det på mig när vår goa husvakt kom… Husse tog mig och Nova till stationen (I åskregnet – men vi blev bara lite blöta!) där vi mötte matte och sedan hann lagom med tåget…
Stora husse hämtade oss på stationen och både Nova och jag blev ivriga i tassarna! Vi rusade ut ur våra åkburar – men hu nu ösregnade det och åskade på Landet också. Så vi stannade inne en stund och fikade och träffade Stora mattes gäster: Nalle och Lasse! Det kändes som fest!
Kolla vad vi kramas! *kurr*
Och så fick jag äntligen överlämna tavlan från Lady Thirty till Nalle:
Mjau, det kommer att dröja ett tag innan den hängs upp – men jag lovar att ni kommer att få se det: På katthemmet Kompis, när det blir klart! 
*svansdans*
