Månad: januari 2014

VARNING FÖR OBEHAGLIGA BILDER!!!!


Det vill ni nog inte veta… Men de var avsedda för skinnberedning och för matgrytan – i delar av södra Kina är nämligen katt fortfarande en typ av basföda, ungefär som vi äter kyckling här i Sverige. Ja, det var scenariot den 14/1 när en kinesisk lastbil – EN ENDA LASTBIL! – på väg till Nanning i Guangxiprovinsen stoppades av djurräddningsaktivister, och visade sig innehålla bambulådor med sammanlagt ofattbara 2800 katter!

Tyvärr många av dem döda och döende, på grund av det ohyggliga transportsättet.
Transportören hade förfalskade handlingar för transporten, och många av katterna visade sig vara stulna ägda katter med sina noga märkta halsband fortfarande kvar om halsen.

En mängd hjälpare med annan inställning till katter samlades och påbörjade ett slitsamt arbete med de många katterna, som sedan dess övervakats dygnet runt. Katterna har flyttats till rymliga burar, fått mat och vatten, samt skydd mot kylan.

Redan dagen efter kunde hundratals katter adopteras ut, förhoppningsvis till bra liv!

Katten Luna landade igår eftermiddag på Kastrup och kunde hämtas av en arg men lättad matte! Vilka äventyr hon varit med om kan man undra, då hennes transportbur var skadad och lagad med tejp! Men någon hade i alla fall gett henne en skål med vatten och hon var i oväntat bra skick, berättar HD. Hoppas matte får ersättning för allt elände av flygbolaget!

När flygplan börjar tappa saker, då är det dags att hoppa av, tycker ni inte det? Den här rubriken satte SVT på nyheten i morse om katten Luna som flygbolaget Pegasus slarvade bort, när hennes matte Cassandra Hammelfelt skulle ha sin katt med sig hem från Alanya, Turkiet, till Helsingborg. För flygresan hem till Sverige slutade i kat(t)astrof.

Matte var nervös inför flygningen, Luna hade aldrig tidigare flugit och fått lugnande mediciner innan hon checkades in. Efter ett byte i Istanbul landade planet på Kastrup i Köpenhamn i går eftermiddag. Men när Cassandra skulle hämta ut sin Luna vid bagage­utlämningen fick hon en chock. Luna var inte med på planet! ”Jag väntade och väntade och väntade på att hon skulle dyka upp, men hon kom aldrig. Jag frågade terminalarbetaren om han sett någon katt, det hade han inte.”

Det är Öppet Hus på Örebro Katthem idag, och tänk om det händer idag att Jaccos rätta husse eller matte kommer?

Den här vackra semilånghåriga killen, troligen född i juni 2012, fick ingen bra start i livet…. Jacco föddes i ett misärhem utanför Nora, där det fanns alldeles för många katter, och när han fångades in där förra vintern, så var han mager, apatisk och helt tom och frånvarande i  blicken, hans första jourhem berättade ”När Jacco kom hit funderade vi på vad vi gett oss in i, då han sprang vid åsynen av en människa.”

Men i jourhemmet fanns flera trygga sociala katter, varav speciellt en kattherre fångade upp och tog hand om honom. Jacco vaknade till liv och blev nyfiken och lekfull, förändrades till  en stor, fluffig modig liten man! I augusti lät det så här: ”Idag VILL jag MASSOR, men vågar inte helt och fullt ge mig hän. Men det  kommer, var så säkra! Jag gillar att vara med praktiskt taget överallt, på ett schysst och behagligt avstånd. Jag har kommit på att i kylskåpet  finns allt det goda… så dit är jag först av alla. Man vill ju inte missa en  godbit eller två? Hyss har jag också lärt mig sista tiden… och så ÄLSKAR jag att busa med mina polare så hårtussarna flyger.”

Så visst är det ändå fantastiskt hur livet kan ändra sig för en  kille som Jacco! Han är gärna med mitt i smeten på katthemmet, men det ska vara på hans villkor. Och han går med på lugna klappar om man sitter ned med honom i hans burrum och pratar. När man börjar kela med honom så spinner han  högljutt och mjölktrampar för glatta livet. Ibland när han slänger sig på sida och visar upp magen kan han helt plötsligt  flyga upp och springa iväg och sätta sig, ungefär som ”Tusan gav jag upp för människans underbara händer igen?”. Här kommer ett underbart videoklippet, som visar när han leker samtidigt som Gayda:
httpv://youtu.be/vDG0iJuo9i8
Ja, Jacco tycker mycket om att busa, men kan uppfattas som påflugen av en del katter. Katthemmet tror därför att han kan passa som  ensamkatt om ägaren ger honom tid för stimulans och lek. Ska han ha en kompis ska det vara en sådan som är trygg, men som  också kan säga ifrån. Ett krav är att Jacco får fortsätta som innekatt, och att ägaren är beredd på att det kommer ta tid att få Jacco bekväm i ett nytt hem. (En flytt blir en stor omställning och det räcker inte med att bara ge honom ett par veckor att bli trygg i ny miljö.) För den som känner sig manad så är det väldigt spännande att vara med om en sådan resa. Vem vill satsa för att ge Jacco ett  eget hem för alltid?

Tack för vackra foton och film, Ida!
(Ida är en av de duktiga medhjälparna på Örebro katthem.)

Att ”Vara som hund och katt” är ju ett känt begrepp. Så här alltså!!!

Jag gillar också att buffa snälla hundar!

httpv://youtu.be/Vweh3hWrInM
Det är något visst med barn och katter…
Här är mattes första katt Semlan när hon fiskar:

Minns du, matte? När får jag nåt att fiska i badkaret??!

Nu börjar det vara små drivor på vår balkong till och med!
Får man skotta ned det på gatan, tro?
Förra året hade Tanja det så här:
httpv://youtu.be/zNkVzK0Xj4k

På katthemmet bildas det ofta ”kärlekspar” som finner stor trygghet i att ha varandra, och håller sig tätt tillsammans mest hela tiden… Totten och Tinisa är ett sådant par. Totten är den svarta hanen på bilden, ca 8-9 år gammal, och Tinisa är honan som är brunspotted, ca 9-10 år. Dessa två vill katthemmet inte sära på, då de är tokkära i varandra! De beter sig som ett ständigt nyförälskat gift par. Tinisa är den som bestämmer och hon tar alla tillfällen att gosa, vilket Totten tycks uppskatta mycket. Det viktigaste i Tinisas liv verkar vara att ta hand om Totten och tvätta hans öron!

Tinisa och Totten kommer från samma ställe, en mörk fuktig lada där ingen katt lyckligtvis längre behöver bo. Trots sitt hårda liv har Totten och Tinisa anpassat sig otroligt väl. Båda två är sociala, trevliga och gosiga innekissar som tycker om att bli klappade och spinner högt. Men det är inga katter som man bär omkring på hursomhelst, då vill de hellre själva hoppa upp på bordet för att ge en huvudbuff och kela.

Båda är väldigt nyfikna av sig och de är snabbt fram när det vankas godsaker på katthemmet. Lite bus har de också i sig, och Tinisa är dessutom ganska pratsam De är vana att bo med flera katter, men de skulle nog trivas minst lika bra med bara varandra och sina människor.

Men Totten fick åka in akut till Kumla-kliniken och bli inlagd i måndags, då hans allmäntillstånd blev för påverkat och han fick svårt att dricka. Tottens flickvän Tinisa letade sedan oroligt på katthemmet, men idag blir hon nog lycklig, för nu har Totten skrivits ut från veterinären, och de ska tillsammans få flytta till ett jourhem!

Totten mår lite bättre och har börjat äta små portioner mat. Hans mage är dålig, men såpass bra att han inte behöver vara inlagd. Han är ordentligt uppvätskad. Inget fel har ännu hittats, och håll tummarna för att provsvaren inte ska visa på något allvarligt…
Eftersom Totten behöver ständig koll en tid framöver, så är det bästa för honom att bo i ett jourhem. Han behöver Tinisa och hon behöver honom, så självklart får hon komma med dit. Tillsammans  flyttar de nu till ett jourhem med hjärtat på det rätta stället!

Vill du hjälpa Örebro katthem med Tottens vårdkostnader så är pg 28 88 67-5. ♥

Det här var första känslan igår morse, när min blogg inte fungerade:

Hade någon norpat den och gömt den? Burit bort den som en tappad leksak?
Sedan försökte jag lösa problemet, och då kände jag mig så här:

Out of control! Det var inte möjligt att nå supporten ens!
Resten av dagen, när jag ville blogga, fick jag använda kompromissande protes-lösningar:

Livet UTAN blogg blir snabbt komplicerat!!! I alla fall om man är Wikki Bloggkatt!
Världen blir ju… Upp och ned!

Jag ska nu ta ett allvarligt snack med matte om att få en annan plats för bloggen.
För de senaste veckorna har allt trasslande fått mig att må så här:

Jag som annars är en väldigt fridsam katt! Så nu hoppas jag också att SupportKatten verkligen upenbarar sig och tar tag i problemen:

Som katt måste man ju vara trygg i sitt datoranvändande:

Annars ska jag skicka de TUFFA KATTERNa på er! Morr!

Tass på er!

Igår så satt jag med pälsen på ända och tittade på TV3:s avsnitt nr 2 av ”Djurens hjältar” – särskilt avsnittet av den trafikskadade katten Bosse gjorde mig  upprörd och rörd…

Man tänker många tankar om katter, kattägare, bilister och mycket annat i ett fall som Bosses… Framför allt blir jag glad att Bosses människor tyckte att det var värt allt det måste ha kostat för att få sin svarta och uppenbart högt älskade katt hel och frisk igen efter den otäcka händelsen när han blev påkörd. Men det ryser dessutom i mig när jag tänker på att Bosse låg skadad ute med smärta i ett helt dygn innan han hittades!

Sedan kan jag ju inte låta bli att hålla fram klorna när jag tänker på den hjärtlösa bilist som hade hjärta (Eller brist på det?) att bara åka sin väg efter påkörningen! Det finns ju en plikt att anmäla eller meddela en djurägare om man kört på en katt! Morr!

”Det bästa är ändå att få lämna hem patienten!” sade veterinären Ash och det var skönt att få se en slutvinjett med en glatt staketklättrande återställd Bosse!

Sedan kan jag inte annat än undra vad de där djurräddande Lili och Anneli kör med för amatörteknik i vissa sammanhang, de som borde vara mer professionella? Att t ex springa som dårar och jaga nio andungar runt en gård, hetsande och fumligt, när de borde ha haft ett par håvar till jobbet? Eller knypplar ihop stängningen på en sälunges transportbur med ett ynkligt blått snöre, fy fy fy! När det borde vara säkra hela utrustningar man använder? Och motar djur med tröjor istället för stabilare saker… Det är inte direkt förtroendeingivande! Säkert räddar de djur med hjärtat, men tekniken borde vara mer genomtänkt, annars utsätter man både sig själv och djur för fara!

Men jag ser ändå fram emot nästa avsnitt! Tass på er!