När katter tassar över Bron…

Det händer runtom oss hela tiden att missar – av ålder, av sjukdom, av skada och av ibland gåtfulla anledningar – lämnar sitt jordiska tassande och smyger över Bron till SkaparKattens famn. Ofta lämnande sörjande och förtvivlade människor och medkatter efter sig. Visst är det tungt, och somliga säger ”Jag ska aldrig mer ha katt för det gör så ont när de går bort!” – men den sorgen och saknaden är priset man får betala för den kärlek, glädje och lycka man ändå får av varje liten katt. Och visst är det värt det?!!

En katts kärlek är aldrig gratis, aldrig villkorslös. Den måste förtjänas med tillit, tålamod, respekt och integritet. Den måste tas emot med öppen hand och öppet hjärta, utan baktankar eller planer. En katts kärlek är helt i nuet – katten frågar aldrig om igår eller i morgon, den finns bara i sitt NU, och det betyder OMEDELBART. Katten bryr sig inte om i fall du är arbetslös, sjukpensionär, tjock, svart,  verkstadsarbetare eller chef, troende, spelberoende eller tidigare straffad. Den bryr sig bara om den ärliga smekningen från din hand, ömheten i din röst och närheten i din famn. (Och maten i skålen förvisso!)

Men för den lyckliga människa som sett hur ”snäckan öppnar sig” och en katt finner förtröstan och tilltro till henne, vare sig det är en skygg eller trygg kisse, glömmer aldrig det ögonblicket då mötet sker: Ibland med en så kraftfull nosbuffstångning att alla tippar omkull, ibland med en hastig nosberöring så lätt som en fjärilsvinge… Den glädjen är värd allt! Och den stannar i hjärtat för alltid!

Så tacka aldrig nej till en ny katts kärlek! Det är meningen att det tomrum en gammal katt lämnat ska fyllas av en ny – inte som ersättning, inte som kopia – för varje katt är helt sin egen. Men som givare och mottagare av den kärlek som SkaparKatten format att finnas mellan människa och katt! Låt oss inte slösa bort utan att tacksamt ta emot den Gåvan!

Minnesbilder

Matte har tassat fram sina favoritbilder till minne av vår vän Mjurre, som kallades hem till SkaparKatten igårkväll:



En salig stund med nyplockad mynta:

Vi är helt säkra på att hos SkaparKatten finns hur mycket Kattonger som helst!

Det blir ingen fest ikväll…

Vi hittar inga ord att börja med, de som brukar strömma så fritt, varken matte eller jag. Istället för att fira våra Landet-vänner så känner jag Mattes stora varma tårar som droppar ner i min päls utan slut. Hon sörjer för att en del av hennes hjärta har gått sönder, det finns ett hål där nu, ett kattformat hål som så länge fyllts av en älskad svartvit katt.

Med tårar på nosen och med stor sorg måste jag berätta att ikväll fick Mjurre göra den sista vandringen över Regnbågsbron… Hans trötta gamla kropp orkade inte mer och det var dags för vackra Mjurre att få lämna sitt Jordiska liv hos oss och återvända till Skaparkattens trygga famn. Vi sörjer dig, kära vän…

Mjurres sista dag blev en underbar varm sommardag i solen. Han åt en ny god mjukmat till frukost, gick ut på verandatrappan och drack nytt friskt vatten ur uteskålen. Så la han sig i skuggan under den älskade spireabusken. Där låg han hela dagen, ömsom sov, ömsom tittandes ut över sitt kära Landet. Och han kände hjärtat slå de tysta svaga slagen. Mjurre var lycklig. Han har haft ett långt och gott liv med älskade människor som gett honom all kärlek en katt kan begära. När Stora Husse kom hem på eftermiddagen orkade Mjurres tassar inte bära längre. Stora Matte kom hem så fort hon kunde och tog Mjurre på den sista Resan till veterinär Maria som vårdat honom många gånger under alla år, Mjurre jamade tre gånger, det var hans Farväl. Han orkade inte lyfta på huvudet som låg i Stora Mattes hand utan somnade in, så stilla så stilla.

Vi vet att Skaparkatten just nu möter honom, änglakatt Semlan är den första som hälsar honom välkommen.

Tack Mjurre för allt du gav oss.

Vi älskar dig.

Det kom en fanTASStisk gåva från Smulan och Amanda!

Tänk en så fin Kattong de skickat till mig! spann gammelkatt Mjurre belåtet:

Och så trasslade han ned hela sin skrangliga kropp i den lilla lådan och somnade belåtet. Innehållet hamnade bredvid. Men OjJam vilket innehåll! Det har jag fått av Smulan och Amanda och deras snälla matte Hjulia att använda till auktioner! Visst är det fint av dem?!!

Det är en hel flock med fina små katter av alla möjliga sorter – porslin, terrakotta, metall, trä och keramik! Så nu kan jag ha massor av små mini-auktioner under sommaren och tassa in slantar tillbehövande kissar! Underbart ska det bli!!! Tack från Hjärtats Djup! ♥♥♥♥♥♥♥♥

PoolKantsKattParty

Fest i kväll på Landet hos Ville och Tanja!

OBS!

Pooltäcket kommer att vara på hela tiden, så det är bara några cm regnvatten på det – jättekul att gå ut där och gunga och skvätta med tassarna!

Snett framför poolen är en stenmur och en vildvuxen slänt där det kilar små möss och sork från åkern, fritt fram för den som vill att jaga! TonfiskTårta serveras också!

Vacker utsikt över solnedgång och kvällsdimmor!

Jag har hittat: Katten Luddwig!

Han syns inte så ofta, katten Luddwig, men rätt vad det är så jamar han en sjörapport eller liknande via Piteå Tidning och då ler jag gott, för Luddwig tassar med samma sköna humor som Sippo om sina och hussens äventyr!

Att vara katt och ha revir ända ut i ytterskärgården tycker jag också är synnerligen avancerat. När Luddwig sedan jamar om hur festligt det är när båten sjösätts och vidare om delikat abborre, sikfilé och siklever som serveras under dessa utflykter,  ja då funderar nästan jag också om det inte vore värt att kränga på sig en flytväst?

Kul att se dig, Luddwig! Hittade din hemsida också!

KattKärlek börjar tidigt


Den här lilla tösen heter Lilli och katten, som kommer att bli hennes trygga läromästare i KattKärlek, heter Berra. Kika in på bloggen augustifamiljen och se och njut av en helt underbar fotoserie med nyfikenheten mellan katt och barn – full av ömhet och kärlek! Ni måste bara se dem! Det värmer ett katthjärta att se, för katter är viktiga för barn!

Tack mamma Zandra för lånet av bilden!

Att tidigt lära barn umgås med och respektera katter och andra djur, är ett bra sätt att ge barnet goda värderingar, förmåga att känna empati och så får man förstås djurets kärlek tillbaka! Så länge inte allergi sätter hinder, så borde alla barn få den glädjen!

Man skulle önska att det fanns djurkunskap som ett obligatoriskt ämne i grundskolan, ungefär som REDE som Djurskyddet skapat. Det, och kloka föräldrar som Lillis ovan, skulle hjälpa oss att tassa fram en bättre värld! Lycka till i livet, Lilli!