Nej mjusch för claw caps!

Några undrade över klokapslarna som jag visade i det förra inlägget, och de kräver kanske en förklaring: Claw caps är tyvärr ett människopåfund i mjukplast som klistras på klorna, något som jag hoppas ingen vettig kattägare vill plåga sin katt med! Kissen på den här bilden ser i alla fall INTE lycklig ut!

Jag vet inte riktigt var i utlandet de har sitt ursprung, men de finns i USA, England och Tyskland och kallas också ”soft claws”. De marknadsförs som alternativ till declawing, d v s att operera bort klorna för att slippa få klöst på möblerna eller vad man nu är rädd om… Något som är förbjudet i Sverige att göra av andra skäl än medicinska, som väl är! (Här kan du läsa om hur dumt det är att ta bort en katts klor.)

En marknadsföringstext är ”They Are Gentle To Apply At Home And Are Accomplish For Cats Of All Ages. Soft Claws Confer Not Interfere With The Normal Extensing And Retraction Of Your Cat’s Claws. When Applied To Front Paws, They Reduce The Potential For Damage Due To Your Cat’s Natural Clawing And Sharpening Behavior.” Kan man annat än sucka? Varför skaffar folk katt om de inte kan acceptera dess naturliga beteende?

Vill man ha fina färgglada klor på sin katt kan man möjligen pynta med lite nagellack – men jag vidhåller absolut att en katts klor är dens privatsak och inget man ska piffla och fiffla med egentligen! Paws Come With Claws – That’s One Of Natures Laws är en sentens som jag tycker säger allt! Kloklippning för inomhus- och utställningskatter, liksom på gamla katter som inte nöter sina klor tillräckligt, det är väl det som är acceptabelt – i övrigt ska en misse få kloa och nöta på sina klor själv! Dessutom behöver vi våra klor till försvar!

Och en väl och varsamt utförd kattupunktur med sylvassa klor är bara en njutning! *blink*

Se till mig som liten är…

Det ofattbara våldet gör såväl katt som människa liten.

Jag knäpper tassarna och jamar allvarligt med SkaparKatten. Det blir så smått, allt man tänker på, i perspektiv mot det hemska som skett i Norge…

Men ändå för vi inte glömma: Det lilla goda vi gör idag kan förändra världen till det bättre i morgon! Så fortsätt spinna för att hela och läka!

Kurrrrr rurrr spinn kurr krrr kurrr!

Låt oss spinna högt i korus tillsammans!!!

httpv://www.youtube.com/watch?v=DGDMnMYCCwI&feature=related
Mjau, äntligen är min älskade matte hos mig igen!  Det får mig att förstå hur mycket Klosterkatterna måste längtat efter sin gammelmatte Gittan, som hjärtoperades via titthål så fiffigt och till all lycka är hemma hos dem igen!

Och nu vet ju varje katt att SPINNANDE är något mycket HELANDE! Och eftersom gammelmatte inte kan spinna själv, så får vi gemensamt göra det för henne! Vi kan passa på att låta spinnet omfatta lilla Elize också – eftersom hon är en skyggis så faller det sig inte för henne att spinna själv… Så ta i allesammans och spinn med nu!
httpv://www.youtube.com/watch?v=6moJgJ3NALQ&feature=related

Till veterinären med lilla Elize


Lilla skygga Elize, som du kan läsa mer om här på Kattskyddets hemsida, insjuknade till allas oro mitt i alla veterinärers semestertid med rossel i andningen, slem i nosen, svårt att svälja, feber och rinnande ögon. Till råga på allt när matte  var bortrest… Nu har dock Elize haft tur: Hon har en ypperligt duktig kattvakt som bor hos henne och har ögonen med sig! Hon satte igång att ge extra vätska, näringsfoder utblött i matspruta och jaga som en blodhund efter en veterinär!

Vad menar jag med det? Jo, det finns många som tar hand om en skygg katt och accepterar att hon är en skugga längst in bakom möblerna, en katt man anar mer än ser, och en sådan katt är det verkligen svårt att ha koll på hur den mår! Delar den dessutom rum med fler katter så vet man ju inte alltid vem som ätit upp maten eller gör i lådan! Inte förrän katten är så sjuk att den inte orkar gå undan på sitt vanliga sätt, och då kan det redan vara allvarlig kris.

En skygg katt kräver nämligen att man ger den en specifik tillsyn utöver det där med att ställa fram mat och vatten. Man måste verkligen puffa fram den en gång om dagen ur sitt gömställe och få en chans att se: Rör den sig bra, är blicken klar och nosen ren? Ser pälsen febertufsig ut eller syns blinkhinnorna i ögonen? Över huvud taget är det en bra koll att göra dagligen på alla katter som lever tillbakadraget!

Nu fick Elize hjälp hos en verkligt trevlig veterinär inte bara snabbt ordnade en akuttid utan som dessutom hade ett fint lugn med skyggisar! Hon behövde inte ens lämna sin bur, utan fick antibiotika och febernedsättande i spruta, varsamt och med fast hand, därinne. Ingen onödig stress och verkligen sakta och varsamt. Veterinären konstaterade att det var rejäl luftvägsinfektion men ännu inte hunnit bli riktig lunginflammation, troligen dock på väg att utvecklas, så det var rätt komma in med henne innan helgen.  

Och minsann, det måste ha varit dunder i de där sprutorna för redan på hemvägen satt Elize i buren och tittade sig omkring – och väl hemkommen gick hon direkt till matskålen och åt, sedan och kissade i lådan för första gången på över ett dygn! Krya på dig nu, lilla hjärtat!

Jag fick en så underbar dikt

En tröstande tass sträcktes ut från vännerna Signe och Sven igår, och den innehöll den här vackra dikten:

I Am Always With Them

And God asked the feline spirit,
”Are you ready to come home?”
”Oh, yes, quite so,” replied the precious soul,
”And, as a cat, you know I am most able to decide anything for myself.”

”Are you coming then?” asked God.
”Soon,” replied the whiskered angel,
”But I must come slowly, for my human friends are troubled
For, you see, they need me, quite certainly.”

”But don’t they understand?” asked God, ”That you’ll never leave them?
That your souls are intertwined. For all eternity?
That nothing is created or destroyed? It just is….forever and ever and ever.”

”Eventually they will understand,” replied the glorious cat,
”For I will whisper into their hearts that I am always with them,
I just am….forever and ever and ever.”

Från Pejst och Jansson kom också en stödjande nosbuff med denna lilla kattbön:

Skaparkatten, som haver missar kär,
se till mig som pälsklädd är.
Vart jag runt i världen svassar,
står min lycka i Hans tassar…….

Ibland önskar man bara ro i sitt bo

Sommaren tassar på så där som somrar gör… Kvällarna är ljumma men lite dunklare, och de flesta djurungar har hunnit bli större. Snart klarar de sig på egen hand och ska samla hull för att överleva vintern.

Hur gör vi som också ska orka en vinter snart, när redan sommaren är liksom tung? Jag ser mig omkring idag och känner hur jag skulle önska att det dök upp en BeställningsFé! Och från fén skulle man kunna beställa vilka underverk som helst. Här är min lista på beställningar, utan inbördes ordning:

– Bot på alla sjukdomar, så att goda människor som Klosterkatternas gammelmatte, Annmi, Hjulia och många många andra skulle vara friska igen…
– Ro och frid i allas själar och hjärtan, så att världen fylldes av fred, lugn, omtanke och trygghet!
– Hem av olika slag till alla hemlösa och resurser till alla behövande, vare sig det är katter, människor eller andra varelser.
– Kärlek utan slut till var och en, så att ingen behöver vara ledsen, ensam eller rädd!
– En räddning av vår jord, land såväl som vatten, från naturkatastrofer, miljöproblem och utrotningshot av arter…

Själv har jag det redan gott, så att önska för andras väl känns som den bästa tanken.
Lilla fé, var är du?

En liten kattong för Mjurre

En liten serie bilder:

I livet älskade Mjurre kattonger – gärna skulle de vara lite trånga och för små…

Så precis en sådan kattong valde matte att bädda ned honom i för den sista vilan.

Vännerna Ville och Tanja kom förbi och nosade adjö. Stora husse och Stora matte var med.

Matte fick sin Mjurre i födelsedagspresent för mer än femton år sedan – tänk vilken present att räcka länge!

Mjurre bäddades in i blommor som matte tagit med från vår egen rabatt utanför porten, och en slinga av mattes hår följer med som trygghet och löfte att återses i SkaparKattens himmel.

Stora husse klädde gravplatsen med slingor av färska gröna tårpilskvistar.

Stora matte och Matte plockade ännu mer av Landets blommor och det doftade av pepparmynta, oregano och rödklöver.

Det brukar annars höras ljud från trafik och människor i grannskapet, men var nu alldeles tyst och förunderligt stilla, så när som på fågelsången…


Som ett susande tak omfamnar tårpilen Landets lilla djurkyrkogård där SkaparKattens Frid råder!