Månad: juli 2011

Jag, en katt, som inte har kredit någonstans utom kanske i Dentabitsburken – har just fått cirka 32 mail om att fixa med lösenordet på mitt VISA-kort. Som jag inte har.
Byta lösenord? Vid min svans! (=My ass! på kattmanér…)

Nova och jag har putsat morrhåren… Nu tassar vi mot Nybro och Katthemmet Kompis!

 

Av Lady Thirty fick jag en busig kattavla som auktionerades ut till förmån för katthemmet Kompis. Det kändes väldigt roligt att vänner bjöd med generösa tassar!

Tidningen Östran skrev också en trevlig artikel om katthemsbygget. ”Det känns ganska skönt, det är trångt för katterna i gäststugan på 45 kvadratmeter. Men det var tur att vi hade den.” berättade Maritha för reportern.

Men det är ett under att Sonny och Maritha orkade! Sonny och hantverkarna slet varje ledig stund och stommen för det nya huset växte sakta fram. I mitten av maj kunde man ana hur det stora fina katthemmet skulle komma att se ut:

Nu var takstolarna på plats och den tekniska kunde gissa att det skulle bli lite plats på övervåningen också!

Rune, Stefan, Tobias och Sonny m fl spikade tak ifrån en ganska mysko byggställning men det gick uppenbart bra. (Mer bilder finns på Kompis blogg.)

Och så kom Maritha och katterna med på TV! Gå in här och se det underbara reportaget med fina bilder av katterna! Och ja då, Robinson var också med!!!

Det var så rörande att höra Maritha tacka: ”Utan allmänhetens stöd och hjälp som grundplåten hade det aldrig gått att bygga upp katthemmet igen….Stort varmt tack till alla, och jag hoppas ni kan komma förbi här en dag och se vad ni har gjort för oss!”

I början av juni 2010 drömde jag lite, intet anande att det skulle ta ett helt år till om detta: ”Dröm lite: En utplanad gräsmatta med lite blomrabatter och en grusgång… Några träd och buskar, en rymlig kattrastgård. En liten enkel vit trädgårdsmöbel med dukat bord – där sitter en finklädd Maritha och hälsar välkommen, givetvis med en av sina katter i famnen! Drömmer ni den drömmen med mig? Kom så tar vi en kattlur och fortsätter drömma!”…

Några få veckor senare var katthemstaket på plats, och Sonny tog sig också tid att lätta på situationen för katterna i stugan genom att bygga på en rejäl rastgård på den. Det var garanterat efterlängtat!

Sommaren gick och många hjälpsamma tassar gjorde långa arbetspass på katthemmet. En av dem vi hade mycket kontakt med är Jenny, som bloggar åt Kompis. En riktig kattvän! Och fastän snickaren blev sjuk och Sonny hade fullt upp med sitt ordinarie jobb, så hände det mycket:

Att bygga ett stort hus är ju inte precis gjort i ett tjillevips! Lokaltidningen skrev ett härligt reportage i slutet av juli och nu fanns det över 340 000 kr insamlade! ”Det är många med knaper ekonomi som skickat in pengar för att vi ska kunna driva det här hemmet. Det är helt otroligt hur folk har ställt upp för oss. Vi hade aldrig haft råd utan de här pengarna” förklarade Maritha och torkade snabbt några tårar ur ögonen. ”Det engagemanget
som de här människorna har visat är helt fantastiskt. De gjorde all skillnad för
oss!”
I mitten av augusti var fasadpanelen på plats och inomhus isolerades det för fullt. Snart skulle också fönster, dörrar och innerväggar komma.

En välkommen sponsor var Kavelbrosågen, som tillhandahöll virke, tänk vilken gåva!

Sonny inte bara snickrade – han gjorde maffiga glaskatter på nästan 4 kilo! Ja den och flera andra fanKATTastiska KATTkonstverk i glas designade av Sonny kan du köpa från Kompis hemsida!

I slutet av augusti väntades innertrappan komma och på övervåningens insida jobbades det för fullt!

Och så släpade Maritha och Sonny hem ett stort träd att klättra på i rastgården!

Inredningsarbetet tog en hel del tid, men fint blev det. Alla fönster skulle sättas in. Jag gissar att den här stunden var skön för Maritha:

På Calmare kattklubbs utställning i oktober fick Kompis fin hjälp och nu kom den nya medarbetaren och storsponsorn: Sören Fernström! Hittekatten som blev marknadskatt hos Nalle och Lasse!

Med hög svansföring (Sveriges längsta svans på huskatt?) lät han sig klappas och matte Nalle uppfann konceptet med klapp-peng!

Hembakade kakor gick åt på Johansfors julmarknad. (Vi hoppas få smaka motsvarande i morgon?!)

Mitt i vinterkylan slet snickaren sig varm med att också ställa i ordning lillstugan ”Katthult” – det fanns hjälpbehövande katter som behövde flytta in.
Men av bilderna som kom på Kompis hemsida i januari-februari förstod vi att detta blir inget vanligt enkelt katthem, utan ett paradis?!
Året runt skrev ett spännande uppslag om  Kompis i januari…

Och i morgon får vi se det i verkligheten! JubelJam!!!

Jag lovar att komma med ett snabbt reportage på min medhavda tasstrampade kattdator!!!

Jag har hittat ritningarna till det ultimata fågelhuset:
Det skulle ju matcha er fina nya RastGård, Smulan och Amanda!

Festen har börjat! Hosch Schmulan och Am-mamanda har vi sniffat på myntan och schnurriga schpinner vi ”HurrJam för nya Fina RastGården!” – vilken dunderschicklig Husse dessa två tjejer har!
Och det känns som lite FörFest innan den Stora Invigningen på Lördag… Så nu måste vi ju se till att hålla igång ända tills dess!!! Häng på! Det schvänger ju! Mjau!

Stora matte flög hastigt upp i gryningen i morse, för räven skällde hest precis nedanför hennes öppna fönster. Det är ett ganska typiskt rävljud man ofta hör på Landet, men inte precis så nära kanske. Hon kikade ut och fick se en ung rödräv på gräsmattan, fem meter från fönstret. Och lika röda Ville!

Han kom bekymmerslöst strosande ut ur havren i åkerkanten och gick rakt på den oroligt skällande räven som hukade sig och visade tänderna… Vilket Ville inte brydde sig ett skvatt om – han borstade inte ens upp svansen det minsta utan tittade lite förstrött på räven som gjorde sig så platt som möjligt. När det var en knapp meter mellan dem ändrade Ville riktning ungefär som om räven inte existerade ens, och gick till altandörren för att bli insläppt! Han kan ju knappast ha blivit halvblind och missat räven som skällt massor?! Och hans första jam till Stora matte var inte ”Burr vilken räv!? Fräs!” utan ett typiskt VilleCoolCat-buff och så raka vägen till matskålen… Nonchalant som en PlayCat! Puh!

Matte säger att jag är en morrhoppa. Vi ska ta en diskussion om den saken!

Oj vad mycket känslor som vaknade när jag satt och kikade igenom allt som hände efter den där ruskiga branden som förstörde katthemmet Kompis på nyårsdagen 2010. Gårdagens inlägg gjorde mig helt matt i pälsen att skriva!

I början av mars var Maritha och Fiffi med i Nybro/Kalmar tidning. Lilla Fiffi visade en helt underbar ugglelik uppsyn. Maritha gick långa turer i skogen och omgivningen dagligen för att leta efter spår. ”Mitt hopp är att katterna har klarat sig, men sökt sig längre bort. Jag var uppe senast i dag, men jag såg varken några spår eller katter och folk jag pratat med har inte heller sett några katter på länge.” sa hon med vemod i rösten. Men samtidigt var det en glädje att se gåvorna komma:

En vecka in i mars stod kontot på 316 617 kr. Jag hade tassat dit lite lite grann också med hjälp av givare på NERKs kattutställning.

Kompis annonserade men inga fler katter dök upp. Oron gnagde.  Det var nu tiden för eftertanke och saknad komm också – var är de, alla missarna som saknas? Lever de? Fryser de? Tänker de komma tillbaka? Varför hittar vi dem inte? Vi var många som led med katthemspersonalen och försökte fortsätta att hoppas.

Det var gott att se att händiga tass-verkare ordnade provisoriska kattrastgårdar och uppleva att Sonny och Maritha repade nytt mod för framtiden allteftersom gåvorna fortsatte tassa in!

Det knåpades många filuriga vägar för att hjälpa till: Målerås glasbruk satte av en del till Kompis om man köpte deras kattskulpturer och guldsmeden Sarah Mineur designade ett smycke just för hemlösa katter.

Och vi jublade extra när byggnadslovet för ett nytt katthem kom! Nu växte hoppet att något fint skulle komma ur askan, den som Maritha bit för bit sökt igenom för att kanske få veta något om någon katt…. Äntligen gick det att tänka framåt!

I slutet av mars 2010 stod de stora grävmaskinerna på gården för att börja jobbet. Sorgen var också stor att finna tre brända kattkroppar bland spillrorna… Vilka det var får vi aldrig veta. Bara att SkaparKatten tagit emot dem, och fortsätter hålla Sin Tass över katthemsbygget!

Och det skedde med besked – vi svansdansade när vi hörde att ett dörrföretag skänkt dörrarna som behövdes till nybygget! Har ni den minsta susning om hur många dörrar ett katthem behöver och att sådana kostar mer än 1000 kr/st, så fattar ni att det var en fanKATTastisk gåva! Det var Kalle som hjälpt till att ordna det. Jag gissar att här tar Maritha kort på honom för en ”vår hjälte”-tavla?

I slutet av april låg grunden klar och med GOLVVÄRME! Detta kommer att bli Landets finaste katthem?!! Jag skrev i bloggen: Och alla ni katter och kattvänner som lämnat och fortfarande lämnar bidrag, ni kan stolta höja era svansar och med klar röst jama ”Jag har hjälpt till med det här katthemmet!” – för ni har gjort en fanKATTastisk insats! *mer glada nostårar*

Kompis fick ett fint reportage i Hemmets Journal  och jag nämns i den där artikeln, men jag tycker det finns hundratals andra som gjort ännu mer… *nosrodnad* – alla som räckt ut en hjälpande Tass ska känna sig stolta!

I början av maj kunde katterna i lillstugans rastgård börja se sitt framtida katthem växa fram. Sonny slet hårt och arbetet fick ta sin tid.

Jag berättar mer i morgon!!!

 

 

Att bada en katt kräver råstyrka, uthålighet, kurage – och en katt.
Den sista ingrediensen brukar vara svårast att få tag på.

Jag längtar fanTASStiskt till nu på lördag och invigningen av det Nya katthemmet Kompis! Tänk vad vi kattvänner åstadkommit tillsammans för att bistå Sonny och Maritha med att bygga upp sitt katthem igen!

Om ni orkar kommer lite av bakgrunden här  – för detta rörde upp starka känslor för mig att återse:

Så här skrev jag den där ruskiga nyårsdagen när den hemska branden i Svalehult skedde:

Alla ni andra medKatter, hjälp mig med denna bön:

Stora SkaparKatt, håll din mjuka Tass över alla de Katter och Människor som drabbats av branden denna årets första natt! Ta i Din Famn de som miste livet, och Trösta dem! Låt dem som flytt levande undan elden hitta tillbaka till Tryggheten hos Sonny och Maritha!

Ge Tröst till alla Katthemmet Kompis medarbetare och vänner, och ge dem all hjälp de behöver i denna stund! Spinn för dem som sörjer och var hos dem som ännu lider! I dina Tassar önskar jag dem Frid!

// snyftar din lilla lilla hjälplösa Wikki

Då trodde man ju först att minst 25 katter omkommit i branden och att Katthemmet Kompis för alltid gått upp i rök. Redan samma dag jamade jag så högt jag kunde till alla bloggvänner att bistå med hjälp: Å stackars alla dem! Nu har de katter som hittats kunnat härbärgeras tillfälligt i ett hus på gården, men allt nödvändigt har förstörts av elden: De behöver kattmat, kattbäddar, kattsand och toalådor, matskålar, ja allt!

… och på kvällen var insamlingen i full gång på katthemssidor och i många fler forum. Inte ens ett dygn hade gått, men alla förstod allvaret i vinterköld och snö, och hjälpen kom från de mest oväntade håll. Privatpersoner och föreningar ställde upp. Vi öste ut mail med tiggarbrev om hjälp till alla tänkbara redan den 2 januari. Ingen var för långt borta för att kunna hjälpa till egentligen – för det skickades kattmat och saker från hela landet.

Dagen efter branden snickrade matte och jag efter en sömnlös orolig natt ihop den första bannern om hjälp och stöd till Kompis, och med hjälp av Jenny som sköter katthemmet Kompis blogg så spred vi den… Ingen kunde väl då ana vilken effekt denna lilla banner skulle få!

Nu började också katterna att dyka upp efter några dygn i snön, brännskadade, nedkylda och tufsiga. Hjälpsamma händer rensade upp uthus så katterna som klarat sig fick tak över huvudet, och Sonny och Maritha fick stöd – men hur mår den som hört skriken från brinnande katter? Det var en mardröm som jag hoppas ingen annan ska behöva uppleva.

Hela KattSverige satte ihop tassarna och sände stöd…. Dilemmat blev nu att ha någonstans att göra av kattmat, kattsand och sådant som samlats ihop. Hela det förråd som normalt skulle svälja förnödenheter försvann i branden…
Nya nödrop sändes ut:  Hjälp oss fortsätta hjälpa våra kattvänner!

Matte gjorde flera nya banners och vi sov knappt något – varje minut tänkte man på hur de saknade katterna kunde ha det i den isande kölden!

Det var en lycka när Tassie och Doris och andra katter dök upp en efter en… Men vi kunde inta annat än knäppa tassarna och hoppas:

Snälla SkaparKatten,
håll Din mjuka Tass om alla hjärtan som värker nu!
Led alla de saknade frusna Katterna hem igen!
Trösta Oss!

Inget var som vanligt… Men hjälp kom det. En tjej som skickade en hel pall nästan med kattmat, en kille som bjöd på frakten, en som gav en hel nedmonterad rastgård… Redan den 5 januari läste vi storögda att Kompis fått in totalt 73 109 kr på sitt konto, en väldig summa… Medan snön lade sig över sotbrända ruiner.
Jenny berättade  om fällorna som stod ute, de  kontrollerades regelbundet för att förhindra att någon katt skulle sitta där och frysa någon längre stund.  Maritha och Sonny var uppe vid kl 4 varje morgon och till midnatt innan de vilade några timmar och så började om igen… Allt för att ingen katt skulle vara ute längre än nödvändigt.. Det skar i hjärtat när Jenny berättade hur Maritha gick där utanför i kylan och ropade efter katterna: ”Kom mammas vänner!” – känner ni kärleken i de orden? ”Kom mammas vänner!” – och vi grät…

Insamlingslådor stod ute överallt och när tidningen Barometern frågade Maritha om framtiden så svarade hon ”Det skulle bli så tyst och tomt utan allt detta!” och förklarade att hon hoppas på att de kan bygga upp katthemmet igen. Hennes ödmjuka röst lämnade inte mitt hjärta:
De behöver oss!

Gåvorna på kontot steg till 135 465 kr och vi kände trösten i att få ge. Fastän vi var långt borta. Fler katter fångades in: My och Samantha. Men räven tog också någon… Pengla hittades vid en bondgård en bit bort. Och efter bara två veckor var stödkontot över 218 420 kr! Kommunen fick låna ut en container för att det skulle gå att förvara alla kattsaker som kom…

Men oron fortsatte för de katter som ännu saknades.

Med tiden lade sig en vardag över katthemmet Kompis och själv tog jag en funderare och skrev frågan ”Var har ditt katthem en brandsläckare?” 

Det var ändå härligt att se hur nivån steg på insamlingen till återuppbyggnad av katthemmet. En månad efter branden: 286 790 kr! Och efter drygt 40 dygn i kylan dök Memphis upp!

Tänk vad vi katter och kattmänniskor kan – tillsammans! Mjau, jag berättar mer i morgon!