Månad: augusti 2010

Somliga människor lämnar nedsättande kommentarer på den här bloggen i stil med ”Sluta larva dej och låtsas inte vara en kattjävel”. De har inte fantasti eller sådant perspektiv med livsglädje att de kan förstå synvinkeln att jag, Wikki, som katt, kan vara symbol för så mycket mer – för kampen om bättre kattstatus och ett drägligt liv för alla Sveriges tusentals och åter tusentals hemlösa eller vanskötta katter!

Men kan jag ändra mig – nej, knappast… Eller rättare sagt, jag förändras hela tiden. Runtom mig förändras allt dagligen, och jag krokar svansen om allt detta och tar det till mig. Jag är katt, jag lever i nuet. Planering och pengar, det är sådant som husse och mattarna får sköta. Bära hem kattmaten och sånt. Min funktion är att vara tankesmedja och idé-födare till denna blogg, och skapa något som slår an och skapar synlighet för alla de mina medkatter som far illa, här i ett modernt och utvecklat i-land. Det borde ju inte vara så?!

Mitt alias Wikki vill hjälpa till att göra skillnad för katter. Det ger mitt liv värde och kvalitét. När jag sover om natten på mattes arm, och hör nattljuden från yttervärlden här i Vivalla så är jag trygg. Men jag vill och drömmer om den dag när ALLA KATTER är mätta, trygga och varma. När alla kattungar som föds är lika önskade, planerade och sörjda för som människobarn eller hundvalpar. Det är en lång väg dit. Vill du följa med på vandringen?

STÖD DITT LOKALA KATTHEM!!!

Människor relaterar ofta till sina egna synsätt och funktioner även i sammanhang där djur är inblandade. Många tidningar, bl a The Sun och Aftonbladet berättar om den vilda långsvansade makakaphannen som ”adopterat” en kattunge vilsegången i djungeln på indonesiska ön Bali. Söta bilder visar hur apan bär omkring på kattungen i ett ”kärleksfullt famntag” och kramar och pysslar om katten… En amatörfotograf iakttar och fotograferar detta i en halvtimme och sedan tassar aphannen undan med katten. The Guardian visar en rad söta bilder från detta… Och alla tycker att det är så gulligt rörande. Frågan i min hjärna är: Vad har de verkligen sett och vad har tolkats rätt eller fel ur mänsklig synvinkel?

När jag hittar en videofilm från samma tillfälle, får jag en helt annan bild: Här är en aphanne som bär omkring på en ”leksak”. En avmagrad skabbig kattunge är hjälplös i den mer än tio gånger större apans händer och har inte krafter att ta sig loss och fly. Det syns att katten är svag, den har antagligen hindrats av apan både att äta och dricka, och kommer att dö av detta – oavsett hur gulligt det verkar när makaken pillrar och pysslar med den…

De vilda djuren i naturen är vilda, och de lever inget särskilt sött liv. Det är hårt, smutsigt, blodigt och kort. Apan har ingen avsikt att hjälpa kattungen klara livet i djungeln. Den kan inte ge katten mat eller vätska, utan den bärs omkring och slängs med som en apunge. Apungar är konstruerade för sådant, men inte katter. Tyvärr.

Om människor oftare förstod skillnaden mellan sina synsätt och naturens, skulle kanske landets viltvårdare slippa problem också när folk ”tagit hand om” en hjälplös djurunge. I 99% av fallen har djurungen inte alls varit vare sig övergiven eller hjälplös, utan bara gjort det som små ungar i naturen ska göra, nämligen legat stilla och väntat på mamma. Och i 90% av fallen kommer denna djurunge att dö, därför att människor pillrat med den, flyttat den eller ”räddat” den. Det omfattar allt från fågelungar till rävungar och hjortkalvar. Om de klarar sig genom perioden att människor ”räddat” och matat den, så dör ytterligare merparten när de blivit vuxna och människor ska släppa ut dem i det fria igen… Dessa djur har nämligen förlorat den flesta av sina viltinstinkter, sin jaktförmåga och sin naturliga rädsla för människor, och blir ett lätt byte för andra djur. Och de få som överlever blir problemdjur som går ogenerat i folks trädgårdar och beter sig onaturligt.

Med andra ord: Naturen är inte alltid särskilt gullig! Önskar att de försökt rädda kattungen istället för att dumt stå och filma och fotografera…

Kvinnan som knuffade ned katten Lola i en soptunna har nu trätt fram i Daily Mail och ber om ursäkt. Hon säger ungefär ”Det var ju bara på skämt, jag trodde katten lätt skulle lirka sig ut därifrån.” Och samtidigt som hon ler sinnessvagt och tillägger ”I don’t know what the fuss is about. It’s just a cat.”

Jag gillar inte det där leendet!!!! Hur skyddar vi oss från människors dumhet?

Nedläggningshotade katthemmet som Djurskyddet har i Eskilstuna är nu i alla fall räddat för åtminstone ett år framåt, berättar tidningen Eskilstuna-Kuriren i en artikel idag. Det handlar om ett kommunalt bidrag på cirka 200 000 kronor, som utlovats av kommunalrådet Jimmy Jansson, för att ta katthemmet igenom den akuta situationen. Men det är en hel del utredningsarbete kvar innan detta klubbats igenom, bland annat ska nu utredas vilken nämnd som ska hantera kostnaden, det lutar åt miljö- och räddning, och lär inte ingå i den normala nämndbudgeten.

Men jag vet inte hur man ska tolka följande mening i tidningsartikeln: ”På försommaren slog organisationen larm om risken för bankrutt och en räddningsaktion iscensattes med halvdant resultat.” och Jimmy Jansson understryker att dock får det aldrig bli en helt kommunal verksamhet utan även i fortsättningen drift genom ideella krafter och diskussionen för kommande år får föras i konstruktiv anda.

”Vi är väldigt tacksamma för att kommunen tar det ansvar vi hoppats på. Nu får vi tid att försöka hitta stabila lösningar framöver, bidrag och donationer måste öka.” citerar tidningen Djurskyddets ordförande Christer Luthman.

Så vad tänker ni hitta på, Djurskyddet, för att få bort etiketten ”halvdant”-engagemang? Ge järnet nu! Vi hemlösa katter behöver er efter år 2011 också!!!

Katterna på bilderna är, uppifrån:
– Rita och Sunna, 6 månaders busfrön
– Keya, siames med särskilda behov
– Filippa, kattmamma vars ungar flyttat
– Missan, som behöver pälsskötande ägare
– Lady, som dumpades i en transportkorg vid vägkanten
Alla dessa skönheter finns hos Djurskyddet just nu för adoption!

Skimmer har blivit en hel del lugnare efter kastreringen, men nu blossar gamla skador upp. Han visade sig ha en elak varböld som legat dold djupt inkapslad bakom ena örat och som började växa. Det blev tur till veterinären häromdagen och Skimmer sövdes så att bölden kunde öppnas och spolas ur.
Det hade kapslats tjocka väggar runt bölden, så den kan vara en gammal självläkt skada från hans ”fria dagar” som börjat spöka. Både jourmatte, matte och Stora matte har ju klappat Skimmer och inte känt något förut, förrän nu när han visade sig ha ont…

Nu blir det sårtvätt noga och pencillin i tio dagar, eventuellt längre. Tröstbuff på nosen till dig, Skimmer!!!

Det kom ett SMS igår kväll från Rafaels jourmatte, efter att Rafael fått sig ett välbehövligt bad för att ta bort gamla hankattsdoften: ”Rafael har SPUNNIT och nu tvättar han sig!”

Rädda darrande Rafael spinner! Det är ett gott tecken!

Mjau, jag kommer inte ihåg om jag visat er mattes vackra trollsländor?

Gjord av ett litet skimrande svarvspån och lite tunn packplast bara!

Jag hoppas de här små spånen (Som egentligen är skräp – tänk vad fint det går att göra av sånt!) kan bli flera:

 *spinner*