Din Tass I Cyberspace!
Idag hände sig ett nytt äventyr: Frysskåpet skulle frostas ur. All mat i fyra kassar åkte ut i minusgraderna på balkongen (Tur med en köldknäpp så här i vårvärmen) och sen var det en massa is som skulle tinas och tas ut…
Oj vad dammråttor det fanns under frysskåpet – och lite väl lagrad torrfisk!
Ja det klart att jag åt upp dem torrfiskarna! Mums…
Tass på er!
Jag längtade inte hem så väldigt… Men när jag väl kom hem så förstod jag att jag hade längtat massor ändå. Till mitt torn, till min balkong.
Visst var det kul att träffa Ville och de andra – men nu spinner jag min kattmagi för mig själv här hemma och tänker att jag nog rest så det räcker på ett tag! Är man ensamkisse så är man. Jag är verkligen lycklig!!!
Tass på er
Äntligen har jag hittat en egen plats; en varm skön solstråle som letar sig in på förmiddagen och blir mitt särskilda ställe:
Önskar att jag kunde ge alla lite av min solstråle!
Tass på er!
är det dags för. Göra sig vacker med endast vatten och den personliga tvättlappen:
Godnatt och tass på er!
Det är vackert här på gården. Ska bli ännu finare i sommar, lovar matte.
Då ska jag visa dem att jag kan fånga musingar!
Allt är som en dröm; frihet, spännande platser att upptäcka, vänner som står tryggt vid ens sida. Två dagar till får jag njuta av det…
Ville och matte kollar i gräset… det finns en spännande vedbod som går att krypa in under. Ville håller vakt så jag inte råkar illa ut, han vet att små tjejer vill ha en stor stilig pojke i närheten:
Visst är Ville en snygging?
Han är i badrummet och tvättar pälsen. Tänk att man ska behöva vänta och vänta. Jag vill ju ut och motionera. Förresten behöver han nog motion också, pga all mat vi får här hos mattes föräldrar.
Jag tror jag skulle bli en bra bilmekaniker – jag undersöker allt och är intresserad av hur saker fungerar. Om inte annat kan jag fungera som trasselsudd?
Hela den här bilen är annars en trasselsudd:
Jag har börjat dagen med en ny promenad ute, lös, i strålande solken, ihop med Ville och Semlan. Jag är så GLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAD!
Och de där retsamma talgoxarna… Jag hade lagt mej helt osynlig och platt i gräset och spanade på dem, men de kvittrade ”Chatt chatt!” i alla fall. Fräckt. Jag skuttade upp i ett litet körsbärsträd efter dom men de satte sig bara längst ut på de tunna grenarna dit jag inte kunde komma – bara en meter bort. Outhärdliga retstickor!
I morgon ska jag nå ännu högre, säkert!
Tass på er!