Jag har börjat dagen med en ny promenad ute, lös, i strålande solken, ihop med Ville och Semlan. Jag är så GLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAD!
Och de där retsamma talgoxarna… Jag hade lagt mej helt osynlig och platt i gräset och spanade på dem, men de kvittrade ”Chatt chatt!” i alla fall. Fräckt. Jag skuttade upp i ett litet körsbärsträd efter dom men de satte sig bara längst ut på de tunna grenarna dit jag inte kunde komma – bara en meter bort. Outhärdliga retstickor!
