Människo-Utställning

me1

Birmorna Jippi och Mynta är med i en kattklubb som just ställt ut sina MÄNNISKOR! Med ett fantastiskt komiskt resultat, till exempel:

Kön:Hane
Ålder: 1960 03 17

Klass 9
Typ: Klen benstomme. Något för fet.
Huvud: Ful profil. Något mera hals önskas.
Ögon: Små i form. Ej helt rena i färg.
Öron: Något för stora,Felplacerade .
Päls: Saknas helt på ryggen. Strukturen något sträv på framsidan.
Svans: Felplacerad. Ej helt rak. Stressknick
Allmänt omdöme: Ej på humör idag. Ovårdad! Bedömningsresultat: Bra!

Hela det roliga protokollet finns på: annmisblogg.blogspot.com/2009/06/vi-ar-nagra-katter-i-en-kattklubb-som.html

Katternas StarFighters

(Hoppsan, de här filmerna var lite extra knasiga och vill inte synas, inbäddning är avaktiverat! Så dubbelklicka på respektive film så kommer de upp i ett nytt fönster direkt på YouTube! Sorry!)

Ibland måste man bara bjuda på något knasigt, när man haft allvarliga inlägg, flera efter varandra… Här kommer knäppa LaserCats Del 1:https://youtu.be/GRBNkMnG4uY

Och här kommer del 2 – notera deras vapentavla… och den riktiga katten som lite halvt motvilligt deltar!https://youtu.be/nE_vfiZZkAQ


Visst är de bara så skönt tokcrazy?!!

Höstglädje – redan nu!

Höstglädje – visst är det ett vackert ord?

kstallet2

Höstglädje är det du kan ge genom att adoptera en äldre ”pensionärskatt” från Kattstallet i Åkeshov! Ja, det betyder inte att du behöver vara pensionär för att få önska dig en katt därifrån – det betyder att katterna är till åren komna.

Att vara äldre katt kan betyda att ha en eller flera krämpor, som behövs medicineras. Det kan också betyda att katten behöver ett lugnt och stillsamt boende med mycket trygghet, kanske helst som ensamkatt. De stojiga busiga kattdagarna kanske är förbi, även om de fortfarande kan blomma upp. Ansvaret finns för att denna betydligt kortare kattlevnad skall få vara de bästa dagarna i resten av kissens liv, hur kort eller långt det än blir.

knasenlarge

För att underlätta detta har konceptet ”Höstglädje” kommit till. Det innebär att ”Höstglädje” bekostar alla extra kostnader som kan vara aktuella i samband med gammelkissens hälsa, som man fått en diagnos på av en veterinär på Kattstallet. Det innebär veterinärbehandlingar av deras samarbetsveterinärer, alla mediciner, särskilt foder om så behövs, plus årlig veterinärbesiktning och vaccination.

”Vi vill så gärna få ett ställe som vi kan få kalla vårt eget hem, lika mycket som våra yngre kattkompisar här!” hälsar pensionärskatterna Dina, Bella och Knasen (på bilden). Läs mer på www.newsdesk.se/pressroom/kattstallet-i-aakeshov/pressrelease/view/kattpensionaerer-soeker-likasinnade-298832

”På en bädd av hägg, omgiven av äppelblom

och liljekonvaljer, begravde vi vår älskade katt…”

farvl_astor

Här vilar Astor. Han blev 18 år. Bilden av hur han kärleksfullt bäddats ned bland vårens skönaste blommor till den sista vilan, under körsbärs-trädet, är något av det vackraste jag sett! Jag kan titta på den om och om igen…

Nu rinner rörda tårar längs min nos, men för att förstå ska ni läsa Carina Glennings krönika i Corren, http://www.corren.se/bostad/?articleId=4890981, om avskedet till Astor.

”Jag undrar hur tomrummet efter en liten katt kan vara så gigantiskt. Och jag undrar hur många tårar det ryms i min kropp.” skriver hon. Hur ska det kunna gå att skriva något nu, när inte längre Astor finns?

För mig, som oftast läser katthemmens tragiska histoier om missar som varken får kärlek i livet eller döden, så har det varit en glädje att följa Carinas ömsinta krönikor om sin älskade Astor – för om det är något han varit, så är det Älskad Katt.

astor1

En av de sista bilderna på Astor, njutande av solen.

Hur igenkännande skrattade jag inte, när Carina skrev ”Jag har en utväxt på kroppen. Den är sex kilo tung och hårig. För det mesta har jag den på magen, men ibland på benet, axeln, ländryggen eller sidan. Jag har den bara när jag är hemma och för det mesta besvärar den mig inte alls, men ibland gör den mig galen, som när Astor prompt ska ligga i knät när jag sitter på toaletten.” eller när han var prao-elev hos veterinären, då fick jag inspiration till att också skriva om VAK, vård av katt. Carina skriver krönikor i Corren Bostad, men det har varit alldeles speciellt att läsa dem som handlade om Astor.

Men nu är Astors långa härliga liv över. ”Jag får aldrig mer en katt som Astor. Han var en på miljonen.” En katt som alltid var glad och spann ”som ett litet reaplan” sig genom tillvaron även om barn drog honom i svansen… Astor somnade in i mattes knä, med lillmattes kind mot sin sida. Kanske somnade han med sin tass över mattes hand, som han alltid brukade. I årets vackraste blomningstid.

Men tänk vilken underbar gåva: Att få leva, länge, lycklig, och sedan dö, mätt av liv, lycklig….  och få sova bland blommorna!