och andra kattböcker…
Läsning tillhör jul och vinter. Gosa in dig i en skön filt i favoritfåtöljen och plocka fram din favoritkattbok från när du var liten?
Sam Lloyds ”Herr Kattzon och Lilla Morrhår” kanske står kvar i din bokhylla? Den odrägliga kattungen Lilla Morrhår stör Herr Kattzon hela tiden: Hon hoppar framför tv:n när Herr Kattzon ska titta och hon vässar klorna på fåtöljen när han ska ta sig en tupplur. Helt omöjligt är hon! Riktigt illa blir till slut, när Herr Kattzon blir utslängd i vinterkylan, fastän det är Lilla Morrhår som har busat och gjort fel…
Sedan blir det boken man aldrig glömmer: Nicola Bayleys ”Katten som älskade sitt täcke”!

Hur kunde bara matten tänka sig att kasta bort kattens käraste täcke för att det var smutsigt? Här spilldes det tårar, kan jag lova, när matte var liten och Stora matte läste berättelsen om lapptäckes-katten för henne. För Randi-Grå räddar sitt kära täcke ur soptunnan och bestämmer sig för att rymma till ett bättre hem….
Alla Nicola Bayleys underbart vackra kattbilderböcker har en given hedersplats i bokhyllan!

En annan favorit är ”Katten som älskade regn”. Det är en egndomlig bok egentligen, för den har ett högst förvirrande slut.
Boken berättar om Lukas och hans katt, Natt. De två är oskiljbara men en regnig morgon kan Lukas inte hitta sin katt. Natt är borta och Lukas letar och letar. En natt långt senare möter Lukas katten i en dröm.
Jag tar ofta fram boken och läser om den och hoppas hitta ett klokare slut, eller att jag ens förstår den. Det känns som att Henning Mankell ville något mer med sin berättelse men tappat bort ett viktigt kapitel? Natt är och förblir borta. Gåtfullt, som så ofta med katter. Kanske är det så det ska vara?