Wikipedia

Katträddarna LIVBOJEN i Eskilstuna gör allt de kan för att rädda en grupp katter som riskerar att avlivas om de inte är borta från området där de håller till inom kort…

Sara och gänget är också ute med fällor idag för att också försöka fånga en troligen dräktig honkatt och en skadad stor rödgul hankatt som setts släpa bakbenet (Kanske brutet!) efter sig i Vilsta Industriområde. Det här området är inget bra hem för en katt, men under många års tid har både Djurskyddet och andra försökt rädda katter som går där, i industrismuts, sopor och trafik. Katterna är helt hemlösa, saknar mat, värme och vatten, överlever på förorenat vatten i pölar och råttor, bor under lastpallar och bråte.

Lycka till med KattJakten idag  och toppen, mina vänner Ina och Andreas, att ni också hjälper till!!! NosPuss!!!

Livbojen stödmatar Vilstakatterna och flera andra missar som ännu inte kunnat fångas in. De behöver stöd och hjälp med kattmat, kattsand och veterinärkostnader för vård och kastreringar. Kan du hjälpa till? Jourhem söks akut, med vädjande tassar! Har du en liten vrå över för en troligen skygg och mycket rädd kisse?!!! Kontakta Livbojen!

…och tänker tillsammans med Nova ägna sig åt gatukonst, s k GRAFFITI, istället!

April, april!!!!!

Inte tror ni väl ens en mikrosekund på det här aprilskämtet???

Eller? Det här är en kattformad natt-lampa från Lumilove för mörkrädda barn… Tillverkaren lovar att den lyser tryggt och säkert för små vakna eller nattvandrande ungar, och är mjuk att hålla i utan att brännas.

Men behöver vi ge våra barn små nattlampor? Ska en elektriskt lysande leksak ge dem förtröstansfull nattro, när mörkret känns skrämmande? Ska en pryl övervaka våra rädda små? Är det den sortens artificiella värld en orolig själ ska söka tröst i???

Som katt kan jag inte hjälpa att undra: Varför uppfinner människor så många konstgjorda ting som de sedan använder för att skapa en illusion av något?

Vi katter är inte mörkrädda. Visst är vi rädda för somliga saker, som elaka hundar och hårda bilar. Men i mörker är vi lika trygga som i dagsljus, därför att våra kattmammor lärt oss det. Kanske är det skillnaden, vilken signal våra mammor ger oss?

En kattmamma lämnar inte sina ungar alls – mer än korta avbrott för toa och mat – förrän de är mogna för det. Och då är de trygga nog att tassa genom vilka mörker som helst.

Vi katter överför tillit, lugn och ro till våra människor. Vill du att ditt barn ska växa upp till en trygg person? Låt det då inte söka fattig tröst i en lampa när mörker-oron kommer – nu ska du få två goda råd: ”Se till att finnas där själv!” är det första rådet. ”Och ge ditt barn en riktig levande katt att övervinna mörkret med!” det andra. Med en spinnande katt i famnen finns inget mörker kvar!

En grupp katter sitter i en ring tillsammans med SkaparKatten och kikar ned på människorna som arbetar på brandplatsen kring det nedbrunna katthemmet… De tar varann i tassarna och börjar spinna en sång, ”Katternas Äldsta HelandeSång för Allt Trasigt”. Allesammans blundar och spinner flerstämmigt, flera ÄnglaKatter ansluter sig till gruppen och deltar i sången, tills det går som ett växande sus genom hela KattHimlen…

Så höjer SkaparKatten tassen, och det blir stilla:
”Alla spinner vi idag för de människor som hjälper oss! Vi spinner för dem som sörjer! Vi spinner för dem som ger sitt hjärta för utsatta katter i nödens stund! Och just idag spinner vi för dem som arbetar med att skapa något nytt ur Sorgens Aska! Alla Katters Välsignelse spinner vi!”

På nytt börjar kattgruppen att spinna och de trampar med framtassarna alla katters urgamla trampande som skapar trygghet, helhet och läkande. Spinnandet stiger och sjunker, och från de rytmiskt trampande tassarna börjar en silverskimrande väv rulla ut. Väven växer och vindlar, blir osynlig som en dimma, men glider rakt ned mot byggarbetsplatsen och lägger sig som ett knappt märkbart glitter bland människor, maskiner och bråte.

”Så!” säger SkaparKatten. ”De kommande nätterna, när fullmåne och stjärnor lyser, kan alla katter se den här väven, och veta att här byggs Räddningens Hem. Det är fullbordat, och det är gott.”

Att skrämma bort oönskade besökare från hus och trädgård är tydligen ett stort behov hos somliga starkt revirhävdande människor, vilket får dem att uppfinna allsköns medel för att hålla såväl djur som de flesta andra människor borta: Staket, höga murar, vapen….

Och vi katter är förstås inte undantagna: Kattskrämman lovar per definition att hålla katter borta från trädgårdar, sandlådor, bilar och

trädgårdsmöbler – helt ofarligt – med ett ”megaultraljud” och ska dessutom kunna eliminera hundar och grävlingar!

Som ett tips, kära kattvänner: Den drivs av 6 st AAbatterier *fniss* som snart tar slut!

Så det är bara att avvakta, territoriet är snart ert igen!

Kan man inte få vara bara GLAD????

Den här dagen har gått upp-ner-upp-ner som en jo-jo!

Att mista Ontry kändes så tungt. Som motvikt är starten på Kompis-bygget så härligt bra….

Men nästa stup man faller utför orkar jag bara inte tänka på, när jag läser detta på Kompis blogg: ”För några timmar sedan hittade Maritha delar efter tre vuxna katter bland askan.  Kropparna låg bara några meter från ingången i katthemmet. Eftersom inga kattungar/ungkatter bodde i själva katthemmet när branden utlöstes är vi säkra på att det är vuxna katter. Det går inte att se vilka katter det är. Maritha och Sonny är såklart jätteledsna.” Å man vill bara skrika!!!

…I kväll när vi skulle fira att matte fått klart med en fyra veckors praktik och allt!!! Suck….  Lycka till, älskade matte!

Vilken fantastisk siffra! Vet du vad den betyder!!?

Det är DIN gåva som kommit fram till katthemmet Kompis!

Och nu har de stora maskinerna kommit från Nybro Gräv&Schakt* för att börja arbetet:

Det känns svårt att veta att grävskopan ska packa bort resterna…

Men det är inte mycket kvar – sot och brända kattmatsburkar…

Så mycket snart reser sig en ny stomme – det som försäkringen täcker är en husstomme återuppbyggd – och då den är klar hoppas jag att alla underbara givares skänkta slantar, samt den utrustning och det material som redan lämnats till Sonny och Marita, kommer att kunna pusslas ihop till ett riktigt fint nytt katthem!

(*Jag brukar inte göra reklam för eller länka till företag, men eftersom dessa sponsrar katthemmet Kompis, så är det skillnad!)

Har du en PåskPeng över, när du handlat alla PåskÄgg, så är katthemmet Kompis postgironr: 35 74 82-9 – ALLA gåvor är varmt välkomna! (Lämna gärna ett litet påskägg hos ditt lokala katthem också!)

En sliten gammal misse vandrar sakta uppför Regnbågsbron… Pälsen är raggig och stegen försiktiga, men de vackra blå ögonen är nyfikna.

På vardera sidan om bron står en särskild hedersvakt av ÄnglaKatter med stolt resta vingar och svansarna i finaste position, och alla spinner de sitt vackraste Spinn för den gamle missen.

Det susar till bland ÄnglaKatterna, för högst upp på bron står plötsligt SkaparKatten själv och väntar på Ontry – för ibland händer det, när en alldeles speciell Katt kommer genom Grinden till KattHimlen, att SkaparKatten själv tar emot!

Ontry stannar förvånad till och sänker underdånigt huvudet lite… Har han gått fel? Men då händer det sällsamma: SkaparKatten själv sänker också ned sitt väldiga huvud och möter Ontrys nos och panna med den ömmaste nosbuff, så Mild och Respektfull att fullt av vårblommor slår ut runtom dem och sprider sig över hela Regnbågsbron… Ett sällsamt skimmer sprider sig som en varm våg i Ontrys päls och det börjar kittla i hela kroppen av en lekfullhet som han inte känt på mycket mycket länge. SkaparKatten gör ett inbjudande skutt och tillsammans börjar han och Ontry springa nedför bron och rakt ut på Eviga Ängen – inga försiktiga steg längre, utan starka kraftfulla språng: ”SvansKull! SvansKull!” jublar ÄnglaKatterna och störtar som ystra gnistor efter…

GrindKatten tittar belåtet efter dem medan han åter stänger Grinden och viskar för sig själv ”En Speciell Katt har kommit. Det finns en alldeles särskild kvinna här som väntar på sin kära lånekatt… Det är fullbordat och det är gott!”