
Varför händer det ibland, när en sliten gammal kisse adopterats och fått det underbaraste hem man kan tänka sig, att den bara får njuta den lyckan en alldeles för kort tid, och så blir kallad till SkaparKatten? Idag har vår kära vän svarte Kurotora tassat över Bron, och det gör oss sååååååå ledsna!
Kurre hade behov av en husse och matte som han kunde få rå om alldeles själv – han trivdes inte på katthemmet och tyckte att andra katter var jobbiga. Och så kom de en dag, hans egen familj, och de såg en liten svarting som behövde dem! Nu fick Kurre ett hem och en egen soffa att breda ut sig och mysa i… Med människor som verkligen ÄLSKADE honom!

Kurre fick följa med på äventyr och utforskade många spännande ställen – men mest av allt ville han mysa med sina människor, och vara nära dem i sängen och spinnande berätta hur mycket de betydde för honom!
Men något hände sista tiden – Kurotora magrade en del och kissade mycket. Han gjorde som katter gjort i alla tider, dolde att han inte mådde bra. Hur länge vet vi inte. Men när matte upptäckte det och tog honom till veterinären idag fanns inget att göra – det fanns inga vita blodkroppar kvar och behandling med dropp och annat skulle bara ha betytt ett förlängt lidande. Kurre fick somna in i husses och mattes armar, omgiven av kärlek…
Kurotora ligger i gräset där kvällssolen lyser skönt, precis framför SkaparKatten, och slickar de blänkande svarta tassarna. ”Jag tänkte att jag ska tassa till matte och husse i drömmen sen i natt, och visa hur mycket jag älskar dem – då måste jag ju vara fin… Jag vill ju fortsätta att vara nära dem…”. Han gör en paus och tittar på sin svans som får en slick. SkaparKatten ler och mängder av vackra blommor slår ut runtom dem. ”Du kommer alltid att finnas hos dem, Kurre. Det är fullbordat!”.