Mitt äventyr i skogen

dsc10

Jag visste inte att vi hade skog så nära hemma. Men matte och husse bar mig över parkeringen och först fick jag leka i en park, sedan gick vi genom skogen hem och det var så kul! Jag klättrade upp på alla stenar. Men först ville jag helst gå hem samma väg som vi hade kommit. Den hittade jag ju. Men när jag såg var vi var när vi kom ut ur skogen fick matte springa, för då hade jag bråttom och skulle hem och gå på lådan.

Tass på er

Wikki

Wikkis lästips en bra kattbok!

”Det här var en katt som hade haft ett hem men förlorat det. Han visste vad det ville säga att vara innekatt och någons älskling. Han ville bli klappad. Hans historia kändes välbekant.” skriver Doris Lessing, Nobelpristagaren, i sin berättelse om katten Rufus.

Kan ni gissa att jag som katt känner igen mig? Jag vet inte vad ett Nobelpris är, men det måste vara ungefär som en klapp eller en godisbelöning.

Citat ur boken:

”När man sitter nära en katt man känner väl och lägger handen på honom i ett försök att anpassa sig till hans livsrytm, som är så olik vår, händer det att han lyfter på huvudet och hälsar på en med ett mjukt ljud som skiljer sig från alla hans andra ljud och är en bekräftelse på att man försöker träda in i hans värld.”

”Om en fisk är vattnets rörelse förkroppsligad, gestaltad, så är katten ett diagram och ett mönster för ogripbar luft. ”

”En sådan lyx en katt är! Ögonblicken av oväntad glädje under dagen, närheten till det vilda, den lena pälsen mot handflatan, värmen när man vaknar en kall natt, elegansen och charmen även hos en vanlig bondkatt. En katt går genom rummet och i den där smidiga gången ser man en leopard eller till och med en panter…”

cats1

Det är Gråa katten, den oförlikneligt sköna prinsesskatten, som nästan spräcker ett äktenskap därför att hon vill sova tätt intill mannen men som visar sig vara en riktigt eländig mor.
Det är Svarta katten som inte bara är svart utan ”kvintessensen av svart katt, en katt från Underjorden” och som överuppfostrar sina ungar. Hur Doris bestämmer sig för att rädda livet på den Svarta katten som får en svår sjukdom och på katters vis bestämmer sig för att dö. Matte vill något annat och i dessa båda starka viljors kamp mellan uppgivenhet och den mänskliga livsviljan slutar med att på stela tassar går den Svarta katten försiktigt ut i det nyfödda livet.
Det är den sjuka, illa tilltygade Rufus som efter lång tids hemlöshet är så tacksam för att tas till nåder som innekatt att han överröstar alla samtal med sitt spinnande.
Det är Charles som representerar den vetenskapliga intelligensen, som är nyfiken på allt, på vad människorna i familjen gör, på dem som kommer och hälsar på, och framförallt på husets tekniska utrustning: han går bakom radion för att undersöka om han kan se vad han hör.
Det är El Magnifico, den svartvite katten som så fort han kommit till världen vacklade upp från filten, ut på golvet, fram till sin matmors ben, uppför benet, armen, axeln, in under hennes haka där han kurade ihop och började spinna. Och som får leva de sista åren av sitt liv på bara tre ben.

Säga vad man vill, det är nåt visst med svart-vita katter!

Wikki i Eskilstuna

wik

Vad bor i den här hyllan? (Det kom en massa goda dofter ut den….)

_41

Finns det någon råtta här i?

_42

Och den där gula kissen som äter upp min mat. Vad ska en fin katt allt få stå ut med här i livet? (Fast han är bra stilig, Ville. Vi blev bra kompisar!)

P.S. Ni ska få höra mer om hur jag rymde ur selen och smet med iväg med Ville och Tanja…

Jag ska kattnappa Mattes blogg

Nog för att Matte har mycket päls på huvudet men ibland undrar jag hur hon tänker. Till exempel:

  1. Hon förstår inte vanligt vettigt kattspråk! Jag talar klart och tydligt om för henne att jag vill gå ut på balkongen och titta på skatorna. Men vad gör hon? Lägger sig i badet! Då petar jag på plastpåsen hon ska ha till toalådestädningen så hon ska fixa det. Men nä då hon ligger bara där och plaskar. Och ser ledsen ut. Då skvätter jag lite vatten och doppar svansen och lattjar allt jag kan för att pigga upp henne, varpå hon suckar att jag ”är besvärlig”?
  2. Matte lägger alla fina bilder på mej och andra katter i SIN blogg?!! Va!? När det är JAG som posar och fixar så hon får sina fina roliga bilder. När det är JAG som står för charmen i den här familjen!
  3. Ibland när jag leker med Husse väldigt mycket så kan Matte bli nästan lite avundsjuk. Förstår hon inte att jag hjälper till med hans träning? Så att han ska bli bra snart och kunna springa och handla massor av god grädde, tonfisk och små rosa hjärtformade paket som gör Matte jättelycklig?

Nu ska jag hämta alla Wikki-inlägg jag kan hitta från Mattes blogg till min….