Returnera vädret

Idag är en sådan där jobbig dag. Det har regnat och regnat. Matte och husse vill inte gå ut, hur mycket jag än tjatar på dem. Jag har till och med försökt öppna dörren själv, men det gick inte, trots att jag hängde i handtaget. Matte har släppt ut mig på balkongen då och då, men det är inte samma sak. Hon säger att jag ändå inte vill vara ute i regnet. Tror hon, ja! Jag vill ut på min promenad, säger jag ju, att hon inte lyssnar. Jag som är viktigast i världen, trodde att de hade förstått det.

Och som om det inte räckte med regnet så ska jag till veterinären igen. Jag hörde matte säga det till husse nu på morgonen, hon trodde nog att jag sov. Vänta bara, jag ska ta reda på vilken dag det är och gömma mig ordentligt. Kanske smita ut om jag har chansen. Sist jag var hos veterinären slutade det med snören på magen och massa bannor från matte när jag bet bort dem. Hemskt.

Matte säger att de ska åka bort ett tag imorgon och att jag måste vara snäll under tiden. Varför ska jag vara det? De vill ju inte gå ut med mig, eller ge mig tillräckligt med godis och uppmärksamhet. Lämnar dom en enda sladd framme tuggar jag sönder den, så det så. Om de nu inte tar med sig något spännande hem?? För matte sa att de skulle på kattutställning, och att det finns leksaker där. Så jag kan nog vänta med att tugga sönder saker tills de är hemma igen. Kanske.

Nu serverar husse kvällsmat, här ska det mumsas.

Tass på er.

Wikki

Katt söker katt

Matte tycker det här är jätteroligt, men jag är inte förtjust alls. Hon säger att jag har fått en pojkvän, men det har jag inte! Han bara följer efter mig när vi är ute och går, det är jättejobbigt. Matte tycker han är jättefin, stor och svartvit med tjock blank päls, men det betyder inte att jag gillar honom! Och han var fräck nog att försöka nosa på mig, ett sådant sätt. Trots att jag fräste och burrade upp mig, tydligt visade att här fanns inget intresse. Killar är så korkade…

__medium2

Matte är så ledsen

Jag är orolig för matte. Hon sitter vid datorn och gråter. Husse verkar inte kunna trösta henne, hon bara snyftar om att det inte är rätt att vi ska ha det så här. Jag förstår inte riktigt, för jag tycker vi har det bra här, mat och tak över huvudet, en mysig fårskinnsfäll och allt. Men matte slutar inte gråta, även om jag pjurrar henne och leker med min fjädersak (Det är en ljusmanchett säger matte). Hon slutar snyfta och ler litet, men sedan börjar hon gråta igen. Stackars matte, undrar om hon har ont någonstans? Vet inte vad jag ska göra, har till och med slickat henne i ansiktet, det brukar få henne att skratta…

Stackars min matte. Hon ska inte vara ledsen. Kanske husse kan ge henne tonfisk, det brukar göra mig glad…

En litet ledsen tass på er

Wikki

Stygg stygg Wikki

Usch, jag är i stor onåd hos matte. Hon säger att jag varit en stygg stygg kisse. Hon har varit arg på mig hela dagen nu, men mest tror jag att hon är orolig för mig, fast jag förstår inte riktigt varför. Det kanske inte var en så bra ide att tugga bort snörbitarna som satt på min mage.. Men ni ska veta hur mycket de kliade!! Men matte har rullat över mig på rygg flera gånger för att kolla hur det ser ut, så att såret inte gått upp. Hon satte till och med tejp på min mage, men den såg jag till att ta bort direkt, det är inte ett ställe man har tejp på. Kan hon inte förstå att jag tog bort snörena på magen för att de kliade?

getattachment21

Fast hon verkar ha lugnat ner sig nu på kvällen, hon tittar mest orolig på mig ibland, och frågar husse om jag ätit och druckit som jag ska. Hmpf. Hon kan väl hålla koll på sina egna matvanor, de är inte de bästa kan jag skvallra om.

Men det värsta är att jag inte får gå ut!! Matte säger att det är för att jag tuggade bort snörena. Förstår inte hur det går ihop, snören ska inte vara på min mage, men jag borde få vara ute och leka i höstlöven. Människor är orättvisa ibland.

getattachment51

Jag satt i fönstret istället och pratade högljutt med Signe, hon bor hos grannen och är svart och vit precis som jag. Men hon har inte min långa fina päls, och jag är säker på att hon är litet avundsjuk på den. Det var kanske därför hon aldrig tyckte om mig när jag bodde hos grannen. Ja, jag bodde där innan jag fick flytta till matte och husse. Faktiskt har jag haft sex olika hem innan jag kom hit, men här ska jag få stanna för alltid säger matte. Det tycker jag låter bra, även om jag är sur på henne för att jag inte får gå ut.

Nej, det här var inte så spännande mer, tror jag går och lägger mig hos husse, han har en värmefilt i sängen och den är oooh så gosig att ligga på.

Tass på er.

//Wikki

”Wikki” – I korthet

Namn: Wikipedia ”Wikki” Kajtner-Pettersson

Kön: Flicka

Ålder: 1½, född 26 april 2006

Vikt: Det frågar man inte en flicka.

Längd: Med eller utan svans?

Bor: Hos husse och matte i Örebro

Intressen: Sitta på balkongen, jaga leksaker, sova, gå på promenader, väcka matte mitt i natten, bada, försöka smita ut, tigga godis, kela.

Favvomat: Tonfisk, grädde och myntagodis.

Bästa jag vet: Att få gå ut.

Sämsta jag vet: Bli borstad.

Ett bra minne: När jag blev kastrerad och vaknade upp ur narkosen fick jag ligga invirad i mattes värmefilt, för jag var frusen.

Ett dåligt minne: Trots min ringa ålder är detta mitt sjunde hem, har haft otur i livet.

Motto: Vänta med att väcka dina människor tills de somnat.

Tass på er

//Wikki

Prasslande höstmörker

Jag låg och sov min allra bästa skönhetssömn när matte kom och stökade runt i köket. Först glodde jag surt på henne och gäspade, innan jag vände ryggen till för att visa mitt missnöje. Då nämde hon det bästa jag vet. Vi ska gå ut på promenad. Jag har inte fått gå ut alls idag, för att det har regnat och blåst ute och mina människor har varit inne. Men nu hade det tydligen slutat regna, så nu ska vi gå ut.

Jag sprang runt matte hela vägen till hallen och pep, för att visa att hon hade alldeles rätt i att vi skulle gå ut. Det var då jag upptäckte att husse och vår gäst inte flyttat sig ur soffan eller från golvet. Jag sprang fram till vår besökare (matte säger att hon heter Gabby) och ställde mig mellan henne och TVn och uttryckte mina protester över att hon inte var klar att gå ännu. Hon mumlade bara åt mig. Det är ett tecken på en dåligt dresserad människa. Jag tycker litet synd om hennes katter, för jag har känt på lukten att hon har minst en, men hon kanske är snällare mot dem. Hon och matte var ju ändå uppe ganska sent igår.

_42

Det här är jag, Wikki.

Men eftersom de allihopa vet att jag är viktigast i hela världen följde de självklart med mig till hallen, där matte redan hade tagit fram kopplet och väntade på mig. Det är litet jobbigt att ta på det, en massa krångel med spännen och så, brukar bita litet i dem som protest, men jag är inte allvarlig, för jag vet ju att jag får komma ut så fort det är klart.

Sedan var det full fart nedför trappan, matte bad mig sakta ner, för att annars skulle hon snubbla, men nu är det ut som gäller. Inte tänker jag vänta på att hon ska släpa sig ner. Fast vid dörren tog det ju stopp, kan inte öppna den själv, vilket är tur, säger matte, eftersom jag rymt en gång redan.

När vi kom ut var det fortfarande kallt och blött, men så skönt. Det fläktade i pälsen, och oj, vad många spännande dofter det blåste omkring. Jag smög runt på gräset och nosade på alla buskar och träd. Grannens katt Lakrits måste ha vart ute förut, kände hans lukt utanför hans port. Jag tycker han är väldigt söt, men han är nog litet blyg för mig, för att han brukar springa iväg. Sen finns ju Kalle förstås, han ser ut som en minipuma, men han får inte komma ut till mig, har bara sett honom genom fönstret.

Vi gick hela vägen bort till skogsdungen och jag fick smyga omkring bland träden. Jag klättrade till och med upp i ett, men matte lyfte ner mig igen innan jag hann komma så högt. Prasslade runt bland löven ett tag innan jag i full fart rusade hemåt igen. Gissa om matte fick springa för att hinna med.

Sen visade jag hur duktig jag var genom att gå upp för trappen och in alldeles själv. Jag brukar inte göra det, men det är mest för att protestera mot att jag inte vill in igen. Fast nu vet jag att om jag går in snällt och står still medans matte tar av selen får jag godis sen.

Gäsp, vad trött man blir av att vara ute. Ska nog gå och lägga mig på kökssoffan och sova ett tag. Lagom tills matte och husse går och lägger sig. Då är det nog dags att kliva upp igen.

Tass på er

//Wikki

Mitt liv som katt

Hej! (Eller kanske ”mermjaaow).

Mitt namn är Wikipedia. Jag tror att det är ganska ovanligt, till och med för mig, men matte säger att jag heter så för att jag är smart och lär mig saker snabbt. Jag kanske ska berätta att jag är katt, en svartvit liten fröken, till viss del perser, men vad jag är mer är min egen hemlighet. Jag kom hit, till min nya matte och husse, för tre veckor sedan och nu har jag börjat finna mig tillrätta hos mina nya människor.

Dom är väldigt väldresserade, så de måste haft katt förut, för även om klockan är två på natten så kan jag fortfarande väcka dem och de kliver upp och ger mig det jag vill ha direkt. Jag har sån tur. Husse är snällare än matte, han gör alltid som jag vill, men han är svårare att väcka när han sover. Fast jag kan alltid lita på att han släpper mig ut och in på balkongen när jag frågar.

Mitt nya hem är helt okej, det finns massor med bra sovplatser, fönster att spana ut genom, roliga leksaker och hela FYRA vattenkranar som man kan få startade för att släcka törsten, eller när andan faller på, bara leka med vattnet. Vatten är väldigt spännande, men jag vill inte bli allt för blöt, det tar sådan tid för min päls att torka, ni skulle bara veta.

Favoritleken är i alla fall när husse tar fram laserpennan så jag får jaga röda pricken, men det är en riktigt knepig prick det där, slår jag på den så hamnar den på min tass och inte kan jag bita i den heller, väldigt konstig. Men det är jättekul att jaga den, jag sladdar fram och tillbaka över golvet, och struntar i att matte klagar över repor i parketten. Det är väl inte mitt problem, och så stor skada gör jag inte. Hon bara tror det.

Hm, var det någon som öppnade kylskåpet? Det måste jag undersöka, det kan ju faktiskt vankas mat. Eller kanske grädde eller tonfisk.

Vi ses!

// Wikki