Våra utvik!

Vi är väl lite sena i att haka på trenden med purrbilder på bloggarna, men det beror inte på blyghet, det kan jag garantera! Jag visar lilla magen i alla fall:

Och Nova är absolut mer vågad än jag:

Ehum, mjau inga ytterligare kattentarer, om jag jamar så… Och  nu när vi gjort vårt på utvikningsfronten, så hoppas jag att våra tittare/läsare/medkatter förstår att ingen katt generas av att visa vad han/hon har under svansen – det är ju vårt naturliga hälsningssätt och stil. När vi väl nosat varann i häcken så är det mesta avklarat och det går att ägna sig åt väsentligheter. Tänk om människor kunde bete sig lika klokt? ♥

Har stuckit på fest hos Fjutten!

Om ni tycker det är lite tyst och tomt här, så beror det på att Nova och jag tassat på partaj hos vår kompis Fjutten! Det bjuds på prima skinka nämligen och vi har tagit med ett lass av vår hemmaodlade ampellilja, lika gott som kattgräs!

Förresten, jag måste ställa en högst perkattlig fråga: Hur har ni det med era människors bordsskick därhemma? Är din matte eller husse också så vettigt fostrad att hon/han slickar av tallriken när det varit en riktigt god sås till maten?

Jag och matte har nämligen äntligen lyckats få husse att förstå att en ypperlig sås bara inte får förfaras!!! Och slickar inte människorna av sina tallrikar själva, så är det ju varje katts rättighet att få slicka ren tallriken innan den ställs i disken, eller hur!???

Fjutten, har du några fat som behöver slickas?!! För här kommer vi!

Kattankar…

HejMjau, jag heter Snorkfröken. Ja, eller jag fick heta det eftersom mina ungar fick Muminnamn: Too-ticki, Mårran, Sniff och Mymlan… Jag har haft ett annat namn. Tror jag.

Men just nu är jag bara en förundrad kattmamma som storögt iakttar allt som händer i jourhemmet där jag bor. För här är ett så annorlunda kattliv än på stället som jag kommer i från. Så jag håller helt enkelt på att lära mig.

Till exempel så har alla katter här berättat för mig att människor kan vara alldeles underbart vänliga! Att de pratar med mig med mjuk röst och hela tiden ser till att det finns mat, vatten och rena kattlådor, plus att jag får tassa runt i precis hela huset, det gör mig allt modigare. Så jag lär mig hela tiden. Än vågar jag inte låta någon röra vid mig eller klappa mig. Jag har ju inte förstått riktigt hur det där är, med klappar. Är fortfarande mycket blyg men…

Så om ni tycker jag ser tankfull ut, ja, det blir ju mycket man tänker på… Som t ex att man kunde ju önska att alla människor tog väl hand om sina katter så att de hade lika tryggt och ombonat som här, och så att de dessutom öppnar sitt hem för sådana katter som jag och mina ungar, som behöver hjälp.

Inte nog med det, sedan jag kom hit har de tagit hand om flera små hittekattungar som kommit på villovägar.

Jag har försökt att tacka på mitt sätt genom att adoptera och sköta om dem allesammans! Så just nu fostrar jag faktiskt om nio stycken ungar! Eller, de är egentligen så pass stora att de klarar sig mycket själva och de andra katterna hjälper ju till. Ungarna kommer inom någon månad att vara redo att flytta till egna hem.

Men titta på min bild och se mig i ögonen en stund… Ser du frågan jag har i blicken?

(Snorkfröken och många ungar finns hos Livbojen.)

Katten på tavlan – och auktionsläget!

Här är en liten detaljbild av kattvarellen i min sommarauktion!

Och buden är just nu:

750 kr bjudet av vännerna Pejst och Jansson! Buff!
Dui och Deco höjer tassen och viftar till med 700 kr! MysKurr!
Siri, Cosmo och Noah Puckerman bjuder 600 kr! MjauTack!

Vännerna Frasse och Gunilla har dessutom vänligheten att berätta om auktionen på sin blogg också! Tackar!

RadioJamet

Jag hoppas att den här länken ska fungera till radioprogrammet i morse där Örebro Katthem fick lite utrymme! Välj klippet för 8/7 som börjar kl 7.30. Ungefär 8 minuter in i inslaget hör ni Kickis samtal med reportern!

Tänk vad mycket mer vi önskar det funnits tid att jama om – alla katter i Örebro katthems beskydd som söker hem och hjälp! Hoppas att radion vill ge oss ett helt program någon gång, inte bara en miniminisnutt?!!