Månad: december 2010

Oj oj den här julbusiga bloggen tappade ju bort bilden som skulle ha varit med i förra inlägget:

Alla säger att det är ”perserkattgalopp” när jag sätter fart – jag säger att allt ni hinner se är lite Wikki-snörök!

Puh vad det finns mycket kul kring jul:

• Jaga sin egen svans när det fastnat en klibbig knäckform på den

• Julgransslingan i Stora husses julgran som kunde säga POFF och sedan endast spred ”svart ljus”

• Små skinkbitar som trillade ned och förgyllde frukosten

• Papper – högvis med kul prassligt julpapper

• Och vild galopp i snön – inget koppel, inget som hindrade…

Men sedan är det också så skönt att KOMMA HEM igen!

”Jag väntar!” säger Elmers blick. ”Jag väntar på någon som kan ge mig tillbaka den trygghet jag behöver! Och ett hem som inte försvinner…” Elmer kommer troligen från en man som under flera år bodde i en husvagn i ett område i Länna. Han är stor och ståtlig, cirka 5 år gammal. Mannen avled för fyra år sedan och hans katter lämnades vind för våg utan att bli omhändertagna. Snart bildades en kattkoloni som Kattstallet, Stockholms katthem och Djurhjälpen Vaxholm försöker hjälpa. Hos de sistnämnda finns Elmer.

De flesta katter som kommer därifrån är helt hanterbara dvs. tama. Elmer är lite avvaktande och mycket sliten efter sin tid som hemlös. Men han låter sig borstas, tvättas och pysslas om.

Den som vill hjälpa Elmer kan också bli ”fadder” för honom hos Djurhjälpen – det är ett bra sätt att stödja en speciell kisse på katthemmet! Men ett eget hem – det önskar jag att jag kunde spinna fram till dig, Elmer! *kurr kurr kurr*

Kommer ni ihåg att jag önskade mig en alldeles speciell julkattkula till granen – en som kostade 99 kr? Jag köpte den aldrig. Det blev pengar som gick till viktigare saker. Som kommer ett katthem till godo.

Sedan tänkte jag att de allra viktigaste sakerna kring jul, de handlar om att vara nära dem man älskar. Och att uppsKATTa de små sakerna. Så idag blir det inga fler blogginlägg**. Idag ska vi ägna oss åt varann, alldeles extra. Det finns både sorgliga och roliga ingredienser i det. (Som jag kanske kan berätta mer om senare, när vi kan det.)

Och så vill jag visa den här bilden. Den handlar oerhört mycket om kärlek. Det här är Stora mattes allra käraste julsaker! Som packas upp försiktigt varje jul och hängs på sin speciella plats…

Ni anar nog vad det är… Sker som matte gjort på dagis eller i skolan och gett sin mamma och pappa i julklapp får många år sedan. De är lite sneda och vinda och limfläckiga. Och så älskade. Det finns få saker som en förälder uppskattar så mycket, som sådana här små alster, gjorda av glada barnahänder i en tid när kärlek mäts mellan hjärta och hjärta, inte i de pengar en present har kostat.

 Matte är fortfarande väldigt duktig på att hitta rätt saker att ge till sina föräldrar. Och vi kan fira en alldeles magisk jul med dem i en varm bubbla av omtanke och kärlek, utan att behöva räkna ut vem som gett vem vad eller tillräckligt – det är nog bara att finnas!

**I morgon rasslar det till och kommer blogginlägg som vanligt. Hoppas jag. Om inte husvakten bestämt sig för att barrikadera sig i vår lägenhet och bytt lås på dörren… *fniss*

…mjau jag ser inte att skriva för att ögonen blir fulla av rörda tårar!

Ni får läsa om Lilla Idas julmirakel på Pias blogg!

Tack för julkort och JulKurr! Titta bara vilket fint som Micke och hans kattvänner skickat:

Och jag skulle nog kunna bli julkortkatt också:

Vi får så mycket prylar i juletid – så mycket som vi kanske bara behöver hälften av, om det ens. Men jag vet några som fick mindre…

…nämligen den stackars familj i Malmö vars hem eldhärjades vid klockan 3 i natt, berättar Aftonbladet . En granne larmade brandkåren, som fick ut hela familjen – och alla tre husdjuren, en katt, en kanin och ett marsvin. På bilden har missen just fått syrgas. Djuren är nu på djursjukhuset och mår bra.

Tack brandkåren – inte nog med att familjen räddades, jag tror också bästa julklappen är att det käraste de hade i övrigt, alltså katten, kaninen och marsvinet är räddade nu! Jag håller också tassarna för att familjen får hjälp att ordna resten av julen, så gott det går…

Efter nyår ska jag troligen få hjälpa matte att söka nytt jobb, då hennes visstidsanställning tar slut. Hon verkligen älskar sitt jobb, men är man bara anställd för en viss period så får man leva med att det blir så.

Så nu studerar jag hur karriär-coacharna går till väga:
Jag tror att ett test skulle sitta fint, vad tror ni om det här:

Mjau, jag tror jag kan bli en bra jobb-coach! Matte, jag kan ge dig anställning som min personliga assistent faktiskt! Lönen är bara i pälsbollar, spinn och buffar men det gör väl inget?!!