Wikipedia

Visst är kissen söt – eller är det en manipulerad bild? När matte är med på bild ser det ju rätt real ut:

Jag tror att jag godkänner denne lille Yoda som RIKTIG KATT!

Visst är han söt?

Men man kan undra vad de fått i royalty för sina bilder?

Så här ska mitt blogg-visitkort se ut:

Jag har tassat ihop det alldeles själv!

Någon annan kisse har varit elak mot min kompis Tanja Klotbältan. Man skulle ju tro att hon kan besegra vem som helst genom att le sött och blont – eller att använda sin charm…

Eller utnyttja sin kamouflagefärg och bara försvinna ”osynligt”?

Nu är det en ledsen ledsen Tanja med verkligen ont i massor av sår. Det går bara att stryka henne lite försiktigt mitt uppe på huvudet, resten är perforerat av bett och riv: Vänster framben dubbelt så tjockt av ett bett som tagit på båda sidor, långa djupa rivsår från axlarna och ned över hela ryggen, rivsår på magen, insidan av bakbenen. Hon spinner ledset för att läka sig. Spinn helar.

Jag spinner för dej också, Tanja! Massor av Wikkihealing!

Undrar hur man ska tolka detta?

Det här är alla katters favoritväg in till huset på landet.

Det spelar ingen roll hur ogräsfritt eller välkrattat gruset på den breda uppfartsvägen intill är, det känns inte skönt under tassarna.

Att balansera på stocken hela vägen in till entrédörren är både roligare och behagligare! Och typiskt kattigt…

Om du är katt så är du född till att utforska världen! Det bevisar vi hela tiden. Våra ögon registrerar ALLT. Våra morrhår och tassar känner ALLT.

Finns det en stängd dörr så öppnar vi den (på ett eller annat sätt) och finns det ett outforskat utrymme eller plats, så undersöker vi det.

Höga saker är till för att klättras upp på och spejas ifrån:

…och små hål kan innehålla fantastiska saker.

För att inte tala om vad man kan hitta uppe i eller se från toppen av ett träd!

Det är inte så dumt att försöka se världen med en katts ögon!

Tass på er!

Wikki

En dag när stora matte och jag var ute på promenad så kom en liten flicka och ropade ”Titta det är Godis!” så vi stannade. (Innan jag kom till husse och matte så hette jag Godis.)

”Vet du” sa flickan till stora matte ”jag höll i Godis när hon var så här liten!” och så visade hon med sina händer i en liten kattungestorlek ”för det är vi som har Godis kattmamma Bästis!”.

Så vi gick fram till familjen och hälsade på min allra första matte och hennes barn och hunden Favvo, som jag kände igen.

Men de kände knappt igen mig! Så här mager var jag när de såg mig senast!

Och nu ser jag ut så här:

Fluffig rund och fin…. så de förstod att jag har fått ett bra hem och ett bra liv!

Jag är faktiskt en lycklig katt och i natt har jag sovit nära nära matte och husse igen, jag bara njuter av att ha dem hemma!

Senast de var ute på grillkväll så klappade hon vattnet…

…och rökte husse. Eller hur det nu gick till. Jag fick ju inte följa med, för jag kunde bli uppäten av de Svartån-degenererade stridsÄnderna….

…och överskottet på böcker skall packas ned i lådor. Som garanti för att allt ska bli bra packat så har jag testat och utvärderat alla de tomma lådor åt henne.

De här som det varit skrivarpapper i är bekvämast!

Jag blir som en älskad men sällsynt gäst och Ville frågar vart hon tagit vägen, hans buskompis, när stora matte kommer hem utan den svartvita flickan. Och Mjurre som är så blyg, han går till alla ”Wikkiställena” och nosar. Tänk att jag, som aldrig varit välkommen i en kattflock förut, plötsligt tillhör två stycken ”kattflockar”; min egen flock med matte och husse, och så stora mattes flock på landet – med henne, stora husse, deras 4 katter, samt också min matte och husse, som också hör ihop med storflocken. En härlig känsla!

Ville och Mjurre, jag kommer snart tillbaka!