Wikipedia

Finns en burk med fint gräs gömd i skåpet över kylen. Några flarn räcker…

Jag blir helt stenad på en halv sekund.

Kattmynta heter det visst!

Det finns ingen ställning som är fel om man vill stoppa nosen i busken på det mest attraktiva stället:

Ni anar inte hur ljuv den doften är….

Kan hålla på och nosa hur mycket som helst!

Alltså jag är oskyldig, vad ni än tror. Jag lovar och svär!

Det var enbart för trädklättrandets skull, säkert!

Husse och matte, ska vi fira det? Att jag bott hos er i ett år?

Jag var en tunn liten ynk när jag kom till er, och nu har jag haft ett lyckligt liv och blivit en tuff rund Wikki!

Det kan vara svårt att tro att det är samma katt på bilderna, om det inte varit för mintt ovanliga mönster på pälsen.

Tack för att ni finns, matte och husse!  TassKram!

…och då ska vi erövra världen?

Wikki the Conquerer

Det finns inget skönare än att ligga i det varma solskenet!

Det värmer och får pälsen att gnistra!

..och vi får besök av stora husse och stora matte i eftermiddag!

Det här är vad jag smaskar på när det hörs knaprande från matskålen. Det håller ordning på min mage vad gäller pälsbollar och det smakar gott.

Undrar vad stora matte mer har med sig? Själv har jag ett paket här till henne och matte har hållit henne på sträckbänken hela veckan, hihi!

…det är jag! Men det finns katter som är ännu vassare:

Birmakatten Athena hjälper sin matte att balansera bågen!

…att få tugga lite på saker så att de blir så där hemtrevligt tillknycklade. Helst ska det vara något med ordentligt tuggmotstånd. Igår tog jag ett bett i galgen som följde med husses nya ytterrock. (Han skulle ju vara fin när han skulle på sin anställningsintervju. Och det var han! Världens stiligaste husse!)

Jag tuggar lite på matte också. Och husses strumpor…. ni anar inte vilken smaksensation!

..men jag sitter trygg här på min balkong. Skönt att jag inte var med på landet den här helgen – alla missar där blev fullständigt överfallna av mängder med stora fästingar.

Att bara vara i gräset var en risk och Ville deponerade glatt lösa fästingar efter sig sedan i huset, både på stora husse och stora matte. Mjurre och Semlan och Tanja blev avplockade ett gäng fästingar vardera, men hade likafullt hittat nya ”egna husdjur” i morse. Man kunde ju annars ha hoppats att odjuren regnat bort, men de kan tydligen simma?