Wikipedia

Seattle-katten Coopers foton ställs ut på det berömda Urban Light Studios-galleriet i Greenwood Collective, något som många andra etablerade fotografer på 2 ben drömmer våta drömmar om!

Hur lyckas en katt med detta? Det började med att Coopers husse och matte, filmmakarna Michael och Deirdre Cross, hängde på honom en superlätt kamera, inställd att ta en bild varannan minut. De ville nämligen ha svaret på frågan ”Vad gör en katt en hel dag när inte människor är med?” Och det gav naturligvis en inblick i kattliv på en helt ny nivå!
Kameran ser kanske lite klumpig ut, men den besvärade inte Cooper det minsta – och han hade tur och råkade inte ut för några kameratjuvar. Den en gång hemlösa hittekatten Cooper hade den på sig en dag i veckan under ett helt år.

Det spännande var när Coopers människor började titta på bilderna som ”Cooper tog” – och han kom ju tillbaka med en enorm mängd bilder – och de insåg att de visserligen visade en del personliga familjesituationer (Som Michaels och Deirdres ben intrasslade i varann i en öm stund i köket…) men väldigt mycket om en katts hemliga vägar genom trädgårdar, över gator och genvägar i gränder. Cooper fick en egen blogg cooper-catphotographer.blogspot.com/ och följdes snart av människor över hela världen.

Det var i bloggen som galleriets ägare Kevin Law, själv professionell fotograf, hittade sin

nya utställare. ”We never thought we’d have an artist that is an American Shorthair cat! But after reading the PhinneyWood blog and seeing his photos, I was immediately blown away. . . he has classical compositions right out of a photo textbook. There may be no intent behind them, but they’re beautiful artwork.”  Sexton av Coopers bilder finns nu på galleriet.

Cooper tar fantastiska naturbilder och så blir det också foton på vad som tros vara en hemlig flickvän…

Nu säljer galleriet Coopers 16 foton i upplagor om 100 st av varje, för 275 dollar, och inkomsten går till PAWS, en djurskyddsförening i Seattle. Och Seattle har verkligen öppnat famnen för Cooper: ”It’s surprising,” säger Deirdre Cross. ”People have found the story very compelling. We see him as being part of the neighborhood watch, but he’s also just a cat walking the neighborhood.” Cooper har också fått vara med i tv-programmet Animal Planets ”Cat101”, BBC London och tidningar över hela världen, t o m i Shanghai Post!

Här finns film (helsköna videos med en välmående katt!) och bilder från Cooper:
www.crossfilms.com/video.php
www.seattlepi.com/ae/399900_cooper13.html
www.seattlepi.com/local/390951_cat06.html

Sätt fart nu, matte, vi kan väl beställa en sån där kamera från www.mr-lee-catcam.de/cc_index_en.htm så kan jag plåta våra dammråttor under soffan?

Nu ska vi ha kattematik av den högre skolan:
Anta att en enda katthona får sammanlagt i sin livstid får 50 kattungar.

Hälften, 25 st, av dessa kattungar är rimligen honkatter men anta att endast 10 av dem förökar sig och då på samma sätt som sin mor, dvs 50 kattungar: 10 x 50 = 500.

Om man antar att kattens produktiva livstid är 5 år, och så är de ”år 10” alltså 500 st. Efter 15 år är de med samma förökningsprocent uppe i 5 000 katter, efter 20 år 50 000 st, 25 år 500 000 st etc.

Men varför är då inte världen översvämmad av katter? Jo därför att de flesta kattungar aldrig får chansen till ett liv. Många avlivas redan efter någon dag, medan andra får leva ett tag, för att sedan ändå bli avlivade, och en del blir vildkatter. Några hamnar hos någon som motvilligt tar en kattunge med problem av ett eller annat slag, med följd att de ofta löses med att avliva katten. Hur avlivningarna går till vill ingen gärna tänka vidare på, men kattungar och vuxna katter dränks, stryps, slås ihjäl, kvävs, skjuts, förgiftas m m. Ett fåtal får en barmhärtigare spruta hos veterinären.

Även om en katta tillåts att få endast en kull ungar och följande generationer i genomsnitt endast 1,5 katthonor/generation får föröka sig, har hon efter åtta år gett upphov till 25 katter, alla hankatter oräknade.

Redan nu börjar katthemmen fyllas med årets tidiga kattungar… Men var ska alla små kattungar hitta ett bra hem? Hur många kattungar avlivas på tvivelaktiga sätt varje år och hur många hamnar i misär på ett eller annat sätt?

Jag ber därför alla, som verkligen tycker om både sina katter och katter i allmänhet, att låta kastrera sina katter!

Text delvis från www.hilbertshotell.net, tack för bra uträkning!

Eftersom det nu är två människor på tre katter i det här hushållet, så har jag kalllat hit min kompis Jonas så att vi får varsitt knä att ligga och gosa i! *spinner*

Ha en fortsatt skön KattionalDag!

Vill du överraska på helgpartyt? Följ det här receptet, det är fullt ätbart, även om det inte ser så ut vid första anblicken!!!! (Ungefär som stora mattes DaggMaskSoppa!) Det är dock typiskt amerikanskt och väldigt sött…

Upphovsmannen berättar hur denna rätt kom till: On a recent visit to our veterinarian to get shots for our cat I found this recipe on the waiting room bulletin board. After recovering from hysterical laughter, I obtained a copy from the office staff so that my wife could make it, which she refused to do. I took it to work and gave the recipe to a lady at work who loves cats. The pictures show the results of her work. It doesn’t look very nice, but it’s actually quite tasty, so I decided to pass it along.

Ingredienser:
1 förpackning mix för mjuk chokladsockerkaka
1 förpackning mix för vanlig vit mjuk sockerkaka
1 förpackning kex typ Mariekex
1 stor förpackning färdig tjock Vaniljkräm
Några droppar grön karamellfärg
12 stycken mjuk mellanmörk kola typ Tootsie Rolls eller Dumle

Utrustning i övrigt:
1 NY oanvänd kattsandlåda
1 NY oanvänd kattlådespade

Gör så här:Baka båda sockerkakorna enligt beskrivning på mixpaketen, och låt dem svalna.
Smula kexen grovt. Ta några matskedar kexsmulor i en kopp och färga med grön karamellfärg, rör om med en sked. Låt det gröna vara kvar i koppen.
Ta en stor skål och smula ned sockerkakorna i den. Blanda i hälften av kexsmulorna. Rör ned så mycket vaniljkräm att det blir en fuktig men inte blaskig blandning. Häll över i kattlådan.
Värm kolorna försiktigt i mikron (Väldigt kort tid!) så att de går att rulla och forma till små kattlortar – oregelbundna med lite spetsig ände, ja ni vet!
Gräv ned några av ”lortarna” i ”kattsanden”. Låt några sticka upp lite grand.
Strö över resten av kexsmulorna och strössla lite med de gröna smulorna.
Värm några kolor så att de smälter nästan helt. Droppa ut dem i ”pölar”. Drapera någon ”korv” lite på kanten…
Ställ kattlådan på en uppvikt tidning och servera!

Idag är det en speciell dag, nämligen KattionalDagen! Det betyder att hissa kattflaggan – den är blågul med tassavstryck tvärsöver – och ligga i gröngräset och titta på när den fladdrar vackert!

Idag flaggar jag särskilt för min kompis katten Gustav (Se länk till honom i sidokolumnen!) som fyller tio hederliga kattår! Så ställ er upp nu alla katter så sjunger vi gemensamt:

Mjau må han leva!
Mjau må han leva!
Mjau må han leva uti hundrade år!
Mjauvisst ska han leva….

HurrMjau för Gustav, hipp hipp HurrMjau!

Och en extra TassKram till Nea för den goda idén med KattionalDagen!

De bor i badrummet och smyger under och i badkaret! Ja egentligen är de nån sorts halkskydd och våra är blå, inte vita. Matte har satt upp dem som dekoration på badrumskaklet.

Men det är så kul att pilla loss dem och leka med! Hm… så där nu fick jag loss en till! Undrar vart jag ska springa och gömma den?

Djurskyddets förbundssekreterare har svarat till mig och till Hittekatter-i-Fokus:

Hej!

Bo Hannersjö valdes in i styrelsen för Djurskyddet på vår stämma 16-17 maj. Han har ännu inte varit på något möte och har inte varit medlem tidigare så vi känner inte honom eller hans åsikter. Valberedningen föreslog honom och stämman gick på den linjen. Om han inte förstår vilken organisation han är satt att företräda eller om han genom sin roll som styrelseledamot hoppas kunna förändra organisationen kan jag inte svara på då jag inte pratat med honom. Men jag kan säga att vi är mycket upprörda inom organisationen idag och vi håller VERKLIGEN INTE med honom.

Följande uttalande har jag nu publicerat på vår hemsida, och jag blir mycket glad om du publicerar det på er sida också.

/Åsa Hagelstedt
Förbundssekreterare Djurskyddet Sverige

Uttalandet lyder som följer:

Förvildade katter ska inte skjutas!

Djurskyddet Sverige har en glasklar uppfattning i frågan om hur förvildade katter ska hanteras: Förvildade katter ska inte skjutas!

Ur djurskyddssynpunkt är avskjutning av förvildade katter helt förkastligt. Det motverkar starkt en ökning av kattens status, och undergräver människors ansvarstagande för sina katter. Dessutom är avskjutning av förvildade katter en usel metod om syftet är att minska populationerna. Det finns ett flertal vetenskapliga studier som tydligt visar att avlivning av förvildade kattkolonier inte fungerar långsiktigt i populationshämmande syfte.

Djurskyddet Sverige driver istället frågan om obligatorisk märkning och registrering av katt som en långsiktig väg att höja kattens status och få människor att ta ansvar för sina katter. På kort sikt, och som en akut åtgärd för att minska övergivna och förvildade katters lidande, är djurhemmen ovärderliga hjälpare. Utan djurhemmen skulle så många katter lida så mycket mer. De frivilliga insatser som djurhemspersonalen utför går inte nog att värdera och känna största tacksamhet inför.

Djurskyddet Sveriges ståndpunkt i frågan om förvildade katter framgår också tydligt i vår nyligen reviderade kattpolicy.

Det finns på www.djurskyddet.se/se/vart-arbete/aktuellt/2009/forvildade-katter-ska-inte-skjutas!: Djurskydet stödjer också fortsatt aktivt kampanjen för ID-märkning av katter:
som du kan lösa mer om på www.kattid.se/

För mycket känslor som rusat runt i pälsen, för mycket sorg över människors oförstånd och ovilja att hjälpa. *torkar tårar med tassen*

Varför ska det vara så svårt att vilja ta hand om en hemlös kisse?

Varför varför varför?

Uppskattar ett snabbt, rakt och intressant svar från en styrelseledamot i Djurskyddets förbundsstyrelse, det kom nyss (Hon FINNS med på listan över Djurskyddets styrelse på deras hemsida, det gör konstigt nog inte den veterinär Bo Hannersjö som detta berör?) och lyder:

Hej! Du har säkert redan fått svar från kansliet att han agerar helt på egen hand och vi är lika chockade. Vill dock bara skriva: Vilket svar!!!! Det är så bra rutet att jag är helt imponerad!!!! Det är sådana här krafter jag önskar att få träffa, höra och se på våra årsmöten!!! Många vänliga hälsningar från …/namn utelämnat/….!!!!

Jag säger bara: TACK!!!! Och: Puh!

Att Pia Persson på DT är en sann kattvän var inte svårt att förstå, när jag hittade hennes blogg. Hon är nämligen DT:s djurexpert och värnar om ALLA djur. För att tidningen skulle känna till mina oroliga tankar om Djurskyddets styrelseledamots åsikter så mailade jag ett långt brev (Med alla synpunkter som finns i föregående inlägg) till henne.

Och fick till min förtjusning snabbt svar:

Hej!
Jättebra att du och många, många fler reagerar. Jag tror inte Djurskyddet står bakom uttalandet, så många katthem som det har runt om i landet.
Synd att Djurskyddet blir utskämt på det här sättet av en enskild nyvald i förbundsstyrelsen. Artikeln och bloggen verkar redan ha väckt opinion över hela landet. Ska följa fortsättningen.
Du kan strax gå in på vår webb och tycka till. Gör det!!!
Trevlig helg och bästa hälsningar Pia

Vad glad man blir för en bloggkollega med öppna ögon!