Wikipedia

En vanlig dag i Wikkis liv:

• Schasa upp människorna på morgonen och se till att de ger mig frukost

• Gå ut på balkongen fram och tillbaka 3-4 gånger

• Slå på datorn och kolla bloggen, skriva ett par inlägg och besvara kommentarer

• Power-nap

• Gå på lådan, tassa fina figurer i sanden

• Äta lunch

• Busa med Nova och leka tasskull

• Ligga i tornet och fundera ut nya blogginlägg

• Sova middag

• Granska klorna och putsa morrhåren, släppa lite pälsbollar

• Skriva ett blogginlägg, researcha och svara på mail

• Stretcha, kloa vardagsrumsmattan, jaga en rasselråtta

• Ta emot matte som kommer från jobbet

• Tigga mat

• Springa ut och in från balkongen 18 gånger

• Tigga mat

• Busa med Nova

• Tigga mat, 5 turer till balkongen

• Gå på lådan

• Få matte att städa lådan

• Ta emot husse som kommer hem

• Tigga mat

• Äta lite grann

• Sova mellan matte och datorn

• Nattsudda och skriva blogginlägg och kommentarer

Jag har faktiskt summerat hur mycket jag skrivit i min blogg sedan starten den 14 oktober 2007, och det blev 3 218 publicerade blogginlägg, och 54 utkast. Så ingen kan väl direkt säga att jag ligger på latsidan alltför mycket?

Vad är tid i en katts sinne? Det finns de som säger att en katt inte förnimmer tid. Så om du t ex lämnar din katt hos kattvakt och är borta i en vecka eller tre veckor, så lär inte katten uppfatta skillnaden i väntetid. Om det stämmer eller inte – det förblir en hemlighet hos oss katter!

På bilden ovan ligger katterna i Lillstugans mysiga bädd och vilar fridfullt. Det syns på filtar och täcke att de ”bäddar om” en hel del på egen tass. Längst till vänster ligger vackra röda Jussi… Just idag har det gått exakt 77 dygn sedan den eldsvåda som ödelade katthemmet Kompis då han och flertalet katter tvingades fly för livet ut i snön.

Katter räknar inte dagar. Men om de gjorde det, så skulle Jussi och hans svartvita flickor räkna efter ett annat mått: De skulle räkna FRAMÅT! De skulle räkna dagarna som är, ända tills det nya återuppbyggda katthemmets portar slås upp!!!

Jag kommer att göra allt jag kan för att ha en kattreporter på plats då… Vill du också stödja återuppbyggnaden så är Kompis postgiro-konto: 35 74 82-9. Kom ihåg inget belopp är varken för litet eller för stort!

 
Den här hittade jag på Pitapata, där finns lite olika roliga att lägga upp! Men nu blir det ett experiment att se om den fungerar i Metrobloggen!

I Daily Mail läser jag om katten Missy, som är första katt i världen att få en konstgjord knäled inopererad, och funderar på hur fantastiskt mycket pengar EN kattägare kan vara villig att spendera på EN enda skadad kisse – medan somliga sedan inte tycks värdera sina djur alls?!!
Egentligen är det ett mirakel att Missy lever över huvud taget! Den åttaåriga katten hade varit borta i flera dagar och matte Louise Morris hade letat oavbrutet när hon hörde en svagt mjau från ett buskage. ”I heard a tiny little cry coming from the bush and I knew she was calling me!”…

Men stackars Missy hade körts på av en bil och legat länge illa däran med ena bakbenet brutet på åtta ställen och knäleden helt söndervriden på det andra bakbenet. Louise tog Missy till veterinären Noel Fitzpatrick i Guildford, som inte fick många valmöjligheter – att amputera ett ben gick inte eftersom båda var svårt skadade: Det var avlivning eller att uppfinna en ny knäledsprotes!

Missys matte har en enorm veterinärräkning attt vänta, men tycker det är värt notan att ge sin katt samma grad av vård som en mänsklig patient skulle ha fått. På ena foten hade vävnad, skinn och senor dött, och benet legat blottat. Den sönderbrutna benpipan stagades med en mängd spikar, och lager för lager byggdes ny vävnad upp.

Under tiden skapades också den nya unika gångjärnsliknande knäleden, special-byggd efter Missys mått av rostfritt stål. För Missys del handlade det ju om att få en protes som fungerade för att kunna gå, springa och hoppa: ”Which cats do a lot of – a human patient with a knee replacement would probably walk and maybe even run but would rarely expect to jump.”

Bara operationen att sätta fast den pyttelilla anordningen tog 2½ timme, men det var samtidigt en veterinärhistorisk milsten som pekar på lysande framtida möjligheter!

Tolv veckor av operationer och behandlingar senare kunde Missy äntligen komma hem och fira det lyckade resultatet med fest på favoritmaten kyckling! Hon ser riktigt nöjd ut!

Så här ska en KattLåda se ut! jamar Nova… Hittad på Karlsson’s.

Tack alla läsande kattvänner!

Nea har berättat om sin mattes gitarrövningar och jag tänkte: Du får väl börja spela gitarr själv, Nea? Boris här visar hur man kan göra:


Annars finns det ett helt ANNAT sätt att utnyttja en gitarrspelande matte/husse:

Brukar du också vara en sådan som inte går förbi, utan hejdar dig och räcker ut den där hjälpande handen? En sådan som hjälper grodor i säkerhet över vägen, bär kassar åt rullatorsfolket, eller skjutsar hem den sjuka arbetskamraten, när ingen annan har tid? Var stolt över det – det ger en extra dimension åt livet!

Stora matte är kronisk på sådant. När hon kom till jobbet tidigt i morse, satt en trast på marken vid porten. Den borde ha flugit undan men satt alldeles stilla och blinkade. Stora matte lyfte upp den och kollade ben, vingar och stjärt, några småfjädrar lossade men i övrigt verkade fågeln oskadad, bara förvirrad. Kanske hade den flugit in i någon glasruta. Den fick bli upplyft i skydd i en formklippt stammad hagtorn och där satt den alldeles stilla. Stora matte hämtade ett saftigt mosigt päron ur en fruktkorg på kontoret någon timme senare, och gick ned till trädet. Fågeln hade piggnat till och flyttade sig upp utom räckhåll, så hon satte fast päronet i halvor i några grenklykor. Och för en stund sedan, efter ytterligare en timme, kunde hon se från fönstret hur trasten satt och mumsade päron – och nu har den flugit iväg!