Snön smälter….

fryst

VARNING! Otäck bild!

…och jag vet inte om jag vill se det som kommer fram ur snödrivorna…

Den här vintern har gått hårt åt alla slags djur… Inte minst katterna som gått ute. Vi har aldrig sett så mycket avfrusna öron och svansar som i år, eller katter med köldskador i ögon, nos och mun efter att ha tuggat is, snö och frusna saker i försök att få i sig vätska och mat…

Och de katter som klarat
livhanken väntar nu på din hjälp
– stöd Ditt Lokala Katthem!

Ofta har katthemmen öronmärkta kassor till vissa saker, som veterinärvård för en viss katt, eller till projekt med skyddade vinterkojor till utekatter. Gå in på deras hemsidor och se efter hur du vill att din hjälp ska användas.

Men skänk en slant idag – för en frusen kisse gör det skillnad!

Slumpens lillmatte rockar!

Yes jag svansdansar, vilken cool lillmatte Emma som vår missevän Slumpen har, hör hur hon rockar loss:

https://youtu.be/RTJ4dcP7U5s

Å vilken röst du har, Emma! Får vi – Nova, jag Wikki, matte, husse och Stora matte – vara dina kattgroupies och vara med i VIP-logen när du blir världsberömd star med din sköna röst!!!???? Wow vad det svänger härligt!!! NosPussa hela bandet från mej!!!!

Olga, nästan som en Wikki?

Hälsa på hos katterna på Djurhemmet Tassebo!

Gör ett besök på Påskmarknaden:
NU PÅ SÖNDAG 28 MARS 2010
kl 11-15
Stor loppis med mycket
nyinkommet samt våffelservering!

Bland annat de här skönheterna väntar på just dig!olga
Visst är hon tjusig, katten Olga – och ganska lik mig!       =^:^=

”Olga hittades vid Vasatorps koloniområde. Är en mycket kelen katt när hon känner sig trygg.” är allt som står om henne på sidan.

camelia1

Kanske träffa Kamelia? Hon är en äldre Perserflicka som råkat mycket illa ut. När hon kom till Tassebo var hon full av tovor, mycket mager, inflammation i hela munnen och klorna hade växt in i huden. Nu har veterinären hjälpt Kamelia, dragit ut flera tänder och opererat  klorna, hon har också blivit av med sin toviga päls. Nu söker Kamelia ett lugnt hem (utan barn) hos någon som har mycket erfarenhet av Perserkatter, och som vet vilket jobb pälsen kräver. Hon är en helt underbar katt som fortfarande litar på andra människor trots allt hon har fått gå igenom!

tussi1
Eller kika på söta Tussi som är svart och vit. Hon hittades i Ängelholm, i mycket dåligt skick. Öronen var förfrusna och var på väg att ramla av. Veterinären beslutade att operera bort öronen direkt. Tack vare den snälla människa som hittade honom och ringde Tassebo är nu Tussi världens underbaraste katttjej, kelen och pratglad, och längtar efter en ny familj som inte bryr sig om att det fattas ett par öron! (Den familjen kommer att få enormt mycket glädje av Tussi.)

Massor av katter drömmer om egna människor, där på Tassebo!

Håller du min tass när det är dags att gå?

dreamaboutmebyshanihyenaKatters liv och människors liv har helt olika mått. Även om katter säga ha nio liv, så blir de tillsammans inte ens mängden av mer än kanske ett 4-dels människoliv. Och hur man än bär sig åt, så kommer oundvikligen stunder då vi katter måste lämna våra älskade människor kvar på den här sidan Regnbågsbron, och lämna det jordiska kattlivet.

De flesta av oss katter får oändligt mycket kärlek av våra människor, och vi återgäldar den efter bästa förmåga. För en människa som är kattälskare är det en gåva att verkligen få vara KattÄlskad tillbaka. Så nästa gång du ser dig själv i spegeln och upptäcker att du hel och hållen är täckt med katthår – ta det som ett synbart bevis, som en registreringsskylt utdelad av din katt/dina katter: Du är KattÄlskad!

Plocka fram pappersnäsdukarna innan du startar den här lilla filmen som följer – katten Duncan har FIV och hans människa skildrar i ”Duncans last moments” ett gripande kattslut med ett kärleksfullt farväl:

httpv://youtu.be/a8_BxxjxqVo

Jag tror att många av oss katter önskar att vi får sluta lika varmt och varsamt som Duncan, med husse och matte smekande vår päls och hållande vår tass! (Och våga göra som Duncans husse: Spara en skildring av ett ömt avsked! Kärlek kan aldrig bli fel…)

Vad jag vill få dig, KattÄgda Människa, att tänka på med det ovanstående är: Du måste – även om jag är en liten eller ung katt just nu – tänka på att mitt liv bara har just ett kattlivs längd. Du kan faktiskt göra saker som påverkar både livet medan det är, och slutet!

takecarenowbykaykaykit2

Försäkra din katt! Det kostar lite varje år, men det ger dig bättre ekonomiskt utrymme att ge din katt full veterinärvård om det skulle behövas! Tänk på att en yngre frisk katt också kan livförsäkras!
Ge katten ett tryggt och riskbefriat liv: Se till att balkonger är innätade. Sköt kattens vaccinationer, avmaskningar, tandhälsa. Håll katten borta från trafik och andra faror. Välj bra foder anpassat till din katts behov.
Gör upp en back-up-plan för hur din katt ska tas om hand om något skulle hända dig! Många människor tänker inte så mycket på sig själva, att något skulle hända dem. Men vem har nyckel till din lägenhet och kan mata katterna om du hamnar på sjukhus till exempel?
Etablera en bra veterinärkontakt! Den dag din misses liv börjar rinna ur sitt timglas kan det vara en lättnad att kanske ha en veterinär som är beredd att göra hembesök för att på plats i hemmet göra den sista tjänsten… För att låta den kära familjemedlemmen somna in på sin egen trygga plats.

Och snälla högt älskade husse och matte – visst håller du min tass när det är dags att gå!

Olika sätt att nå en skyggis?!

Branden på katthemmet Kompis har fått mig att fundera på det här med hur man bäst når en skygg katt – om det finns alternativa vägar?! Och hur beprövade är de?

Det vanliga receptet på att få skyggisar trygga är på många håll att placera ut dem i jourhem, där de får en trygg social familjekatt ”som förebild”, de hanteras med varsamhet utan att närkontakten med människor stressas på dem och får ”komma fram” i sin egen takt, eller att de har ett ”varsamt socialiseringsprogram” med kontaktträning med klappensel, människor i rummet och tricks med godis och mat för att få dem att förstå att det finns människor man inte behöver vara rädd för. Denna försiktiga träningsform tar som regel mycket tid, långsamt vinner man kattens förtroende – men vissa katter förblir skygga och håller sig undan, deras rädsla-spärr släpper inte.

sickanochpengla

”Från skyggis till kelgris” beskriver Jenny på Kompis att svartvita katten Pengla utvecklats till, och berättar vidare: ”Innan branden var Pengla skygg, inte så konstigt med tanke på att hon förmodligen föddes utomhus och tillbringade sitt första år kring en ladugård. Pengla var en dem som sprang till skogs i samband med branden men efter några veckor satt hon i en av fällorna. Glädjen var total! Den första tiden fick hon sitta i en stor bur för att Maritha och veterinären skulle se att hon var okej. Pengla var med andra ord tvungen att stå ut med att Maritha pysslade med henne varje dag. Hon hade inget val. När Maritha messade mig för några veckor och berättade att hon klappade Pengla höll på jag att sätta middagen i halsen. I dag är det Pengla som söker kontakt med Lotta, Maritha, Lena och Katarina. Oj, vad hon tycker om att gosa och buffa. Det är fantastiskt. Det här bevisar att skygga katter kan bli tama.”

penglablirklappad

Pengla är inte det första fallet av skygg katt som faktiskt på mycket kort tid accepterat och relaterat till människor, just på grund av att katthemspersonalen varit tvungna att hantera henne både noga och regelbundet i ett begränsat utrymme där hon inte kunnat komma undan. Också på ”mitt” katthem i Örebro har vi sett samma effekt – jätteskygga katter som t ex blivit sjuka och krävt regelbunden medicinering eller annan hantering, eller jourhem som bott i liten lägenhet och där en skygg katt inte haft så många ställen att gömma sig på och mer eller mindre ”blivit tvungen” att vara nära människor…

Det får mig att fundera om vi som jobbar med skyggisar ibland gör fel genom att låta dem ”förbli” skygga bara genom vårt mänskliga perspektiv? Att vi tycker synd om dem, inte vill tränga oss på, skrämma eller pressa dem?! Vi låter dem bo under sängen, bakom soffan, uppe i bokhyllan, och – om vi har tur – kommer de fram och kikar på oss ibland. Medans katterna själva inte tycker särskilt synd om sig, de bara är allmänt avvaktande, kanske rentav i brist på annat!!?

liv5

Min bestämda uppfattning är dock att 98 % av alla katter går att socialisera utan att det är särskilt plågsamt för dem – skygga katter måste inte avlivas ”därför att Länsstyrelsen anser det inte vara förenligt med djurskyddslagstiftningen att fånga in och tvinga mycket skygga och förvildade katter att sitta i förvar”…

Problemet är återigen att både lagtolkare hos Länsstyrelserna och andra avlivningsförespråkare läser in någon sorts förmänskligat ”Tycka synd om”-syndrom i att tidigare fria katter tvingas till ”förvaring” och humankontakt. Och glömmer att katterna själva faktiskt är DJUR som inte alls ens resonerar i dessa banor. Många av katterna är fullt till freds med att få mat och värme, och vill inte sätta sin tass ute ens om alla dörrar står öppna. Att de sedan inte är klapp- och hanterbara i någon större utsträckning – ja för katterna själva är det inget som helst problem!

Visst finns det skygga katter som är och förblir fullständigt avvisande till mänsklig kontakt. En del luttrade av misshandel eller vanvård, andra helt enkelt aldrig fostrade eller vana vid det från första början. Desssa katter kan ändå få bra liv som lagårds- eller stallkatter, där de kan leva i en periferi till människor, och ändå ha tillgång till mat, skydd och vid behov vård.

isolde_kattakuten1

Men kanske många skyggisar skulle bli tama fortare om de, som Pengla ovan, utsätts för en mer tvingande närkontakt med snälla människor? Skulle skyggisarna på våra katthem fortare socialiseras med ett mer konkret hanterande, dagligen? Vilka erfarenheter har du?

Underlätta…

lawyercat

Hela eftermiddagen har jag grubblat på det här med lag-skrivande och hur diffust det här med lagar egentligen är. En lag är egentligen en ram för vad majoriteten i en folkgrupp förmyndar hela gruppen att leva efter. Lagar ändras över tid, och de speglar sin kulturs tankesätt. Vissa lagar följer urgamla kulturmönster, andra kan ändras eller uppstå över en natt.

Vi katter har inte speciellt många lagar som vi följer. Men de kattiska lagar som finns, dem följer varje NORMAL katt, utan att de behöver skrivas ned. Sådana grundlagar som att vi inte dödar varann… När ett slagsmål är avgjort och rangen fastställd, så är det hela klart. I vissa fall behövs inte ens ett slagsmål, en blick räcker.

la

Tänk om människor kunde göra det lika enkelt för sig, och utgå från en GrundGodhet som innebär att man stödjer och hjälper varann, seende allt ur ett positivt och medmänskligt perspektiv, istället för ett girigt och själviskt synsett?!

Jag vill tro på Den Goda Människan på samma sätt som jag tror på Den Goda Katten! Många religioner kallar det den gyllene regeln. Men det behöver inte omfatta religion alls, utan bara ett mellanmänskligt och medkattligt perspektiv som utgår från OmTanke, Generositet och Kärlek…

catheart

Idag när småsint-hetens eldfängda pessimister bråkar om kattbajslagar skulle jag vilja bryta mönstret och istället förgylla tillvaron med en Wikki’s Det Goda-Lag, med grundregeln ”Pass it forward, double up!” vilket ungefär innebär: Dela med dig av det goda du får – men ge alltid vidare dubbelt mer! Det blir nämligen ringar på vattnet och med tiden kommer gärningar tillbaka…

NÅGRA DEVISER:

Någonstans på hemsidan till ”mitt” katthem i Örebro står det:

En människa kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon.

Stig Dagerman Skrev i ”Dagsedlar” 1954:

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Och Hjalmar Gullberg skrev:

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så
.

Alla katter vet detta. Människor, lär av oss!