Katters liv och människors liv har helt olika mått. Även om katter säga ha nio liv, så blir de tillsammans inte ens mängden av mer än kanske ett 4-dels människoliv. Och hur man än bär sig åt, så kommer oundvikligen stunder då vi katter måste lämna våra älskade människor kvar på den här sidan Regnbågsbron, och lämna det jordiska kattlivet.
De flesta av oss katter får oändligt mycket kärlek av våra människor, och vi återgäldar den efter bästa förmåga. För en människa som är kattälskare är det en gåva att verkligen få vara KattÄlskad tillbaka. Så nästa gång du ser dig själv i spegeln och upptäcker att du hel och hållen är täckt med katthår – ta det som ett synbart bevis, som en registreringsskylt utdelad av din katt/dina katter: Du är KattÄlskad!
Plocka fram pappersnäsdukarna innan du startar den här lilla filmen som följer – katten Duncan har FIV och hans människa skildrar i ”Duncans last moments” ett gripande kattslut med ett kärleksfullt farväl:
httpv://youtu.be/a8_BxxjxqVo
Jag tror att många av oss katter önskar att vi får sluta lika varmt och varsamt som Duncan, med husse och matte smekande vår päls och hållande vår tass! (Och våga göra som Duncans husse: Spara en skildring av ett ömt avsked! Kärlek kan aldrig bli fel…)
Vad jag vill få dig, KattÄgda Människa, att tänka på med det ovanstående är: Du måste – även om jag är en liten eller ung katt just nu – tänka på att mitt liv bara har just ett kattlivs längd. Du kan faktiskt göra saker som påverkar både livet medan det är, och slutet!
– Försäkra din katt! Det kostar lite varje år, men det ger dig bättre ekonomiskt utrymme att ge din katt full veterinärvård om det skulle behövas! Tänk på att en yngre frisk katt också kan livförsäkras!
– Ge katten ett tryggt och riskbefriat liv: Se till att balkonger är innätade. Sköt kattens vaccinationer, avmaskningar, tandhälsa. Håll katten borta från trafik och andra faror. Välj bra foder anpassat till din katts behov.
– Gör upp en back-up-plan för hur din katt ska tas om hand om något skulle hända dig! Många människor tänker inte så mycket på sig själva, att något skulle hända dem. Men vem har nyckel till din lägenhet och kan mata katterna om du hamnar på sjukhus till exempel?
– Etablera en bra veterinärkontakt! Den dag din misses liv börjar rinna ur sitt timglas kan det vara en lättnad att kanske ha en veterinär som är beredd att göra hembesök för att på plats i hemmet göra den sista tjänsten… För att låta den kära familjemedlemmen somna in på sin egen trygga plats.
Och snälla högt älskade husse och matte – visst håller du min tass när det är dags att gå!
Jag tänker inte låta husse titta på filmen. Han såg en annan film om ett kattfarväl och han snyftade och snörvlade i flera timmar efteråt. Men han hälsar att han tycker det är självklart att man stannar kvar när det är dags för den sista vilan. *sniff*
Våra hussar och mattar har fina goda hjärtan…
Du också!
TassKram Wikki
Våran matte såg filmen och sitter nu och snyftar och gråter. Hon minns hennes föräldrars skällis som fick somna in med sina älskade omkring sig.
Både vi och hon hoppas att hon kommer kunna ge oss samma fina avsked.
TassKram från oss och en tröstande nospuff till alla där ute som ser filmen och blir lika ledsna.
Åh förlåt – jag menar kanske inte så mycket att göra någon ledsen – utan att få människor att tänka på sina älskade I TID med praktiska saker. Sedan är goda minnen mycket värda!
TassKram Wikki
Vackert och tänkvärt. Nosbuff
Jag kanske gör många ledsna med att skriva om sådant här, men det är en del av verkligheten. Man ska bara tänka varsamt på detta… Tröstbuffar till dem som blir ledsna!
TassKram Wikki
Våran matte blev tårögd bara av inlägget, så hon fick inte se filmen. Vi har lovat henne att leva sålänge hon lever, i sådär iallafall 60år till förhoppningsvis, för att inte göra henne ledsen!
Men sedan är det ju så att vi missar finns FÖR ALLTID i våra människors hjärtan! Tusen år minst!
NosPuss Wikki
Håller med Sippos husse.
Självklart finns man där hos sin bästa vän när det är dags.
Det är så ledsamt och tråkigt men hur skulle man kunna låta bli att få vara där och blöta ner pälsen en sista gång och berätta om regnbågsbron och om återseendet där.
Nalle
Men så vandrar vi katter mellan världarna också i detta liv… Har du inte undrat ibland hur en katt kan bara gå upp i ånga för att plötsligt vara på ett helt annat ställe?
Men det där tasshållarlöftet, det är viktigt!
NosPuss Wikki
Men hur ska jag nu se att kommentera.. Ett fint avsked men man kan ju inte låta bli att vara en snyftare av stora mått då man ser det. Då vi lät vår Ricko somna in kunde jag knappt ta mig hem sen . Ändå är det så skönt att man varit med hela vägen – inget djur ska vara ensamt då de lämnar vår värld..
Snyft!
Glad att Slumpen är så ung men ledsen att vår Yessie är till åren kommen..
Kram Jam op Spinn
Ps; Det var bara att lägga upp låten:) Ds
Tack så mycket, låten kommer strax, hoppas vi kan få tillhöra VIP-fansen med svans! Inte många hårdrocktjejer som har sådan hårig fan club eller hur?
TassKram Wikki
Jag orkar inte se klippet, speciellt inte nu när jag är gravid. När vi var tvungna att låta vår första katt Tulo somna in p.g.a. att njurarna la av (han var nästan 18 år) så var jag med hela tiden och pratade med honom och klappade honom. Han somnade in lugnt. Efter att veterinären sa att hjärtat slutat slå så orkade jag inte hålla in det längre utan tårarna bara sprutade. Jag ”fulgrät” som en del kallar det. Det är en hemsk känsla, men vi fick många underbara år ihop. Han hade funnits där sedan jag var 5 år gammal.
Tess, det finns ingen ”ful” gråt – tårar och skrik av sorg och smärta må låta på många sätt, men det finns inget fult i det… sorg måste få höras, kännas, finnas – den är oftast lika stark som den kärlek man känt för den man förlorat!
Jag bugar och vördar din Tulos minne!
NosPuss Wikki
Wikki våran matte sitter och gråter i våra pälsar! Hon fick inte se filmen för oss men gjorde det ändå… Snyft!
Nospuss Sven och Signe
Sorglig film men vacker på samma gång – och man får gråta när döden tassar förbi!
NosPuss Wikki
Ja, matte är väldigt lik Sippos husse i det här fallet ialla fall… Hon håller med honom och Nalle att självklart är man där, men låt det dröja vääääldigt länge innan det sker säger hon. Men ett bra och tänkvärt inlägg Wikki. Tasskram
Vi hoppas att alla katter en gång i framtiden ska ha egna hem och egna människor… Trygghet och kärlek. Som alla katter är värda!
NosPuss Wikki
Våran Matte fick inte vara med när hennes förra kisse Bolzmann tassade över bron! Hon satt i en bil och var tvungen att ge tillstånd i telefonen att stackars Bolzmann skulle få somna in! Lilla Matte Lena och Lillhusse Andreas var med Bolzmann på djursjukhuset, dom fick hålla honom i tassen och klappa honom när det var dags….Men åh vad Matte grät när lilla Matte Lena ringde upp och talade om att Bolzmann hade somnat in.
Bolzmann var Mattes lilla hjärtegull och hon gråter äver honom fortfarande, kanske mest för hon inte fick vara med och hjälpa honom över bron, hon känner det som om hon svek honom!
Sen säger hon att hon älskar mig o Bastian mest av alla i hela världen…vilken tur att jag kom till matte! Och att Bastian också kom!
Mjau, det där är en svår sak för människor att förstå, Indra och Bastian, att när SkaparKatten kallar, så måste man släppa taget och gå, oavsett om man får vara hos sin älskade människa eller inte. Ibland, när ett lidande blir för allvarligt så vill man slippa det fort och då kanske det inte går att vänta. Det betyder faktiskt INTE att matte/husse svikit – för de har faktiskt stått vid ens sida hela det långa goda liv man haft! Den saken är faktiskt viktigare! För Bolzmann kunde känna sig trygg och omgiven av kärlek och älskade människor, och Mattes goda tankar nådde honom i den sista stunden, för så fungerar SkaparKattens godhet! Hans resa till Bron var visst fylld av Mattes kärlek också, det kände och visste han – för sådan är en Älskad Katts Tillit! Och SkaparKatten såg det och viskade ”Det är fullbordat!” TassKram Wikki
Hej och tack för en fin blogg! Jag fick nyss fatta det svåra beslutet med min lilla Lucy (som bara var fyra ynkliga år) och även om det är så fruktansvärt ledsamt att låta en vän tassa vidare i katthimlen är det ännu värre att se sin lilla kise ha ont och lida. Det enda man kan göra är ju att se till att de har det så fint de bara kan när det väl är dags och jag hade turen att få vara med Lucy hela vägen och kunna lugna och viska små kattord i hennes öra. Finaste vännerna är de!
Kram
Mjau, en TröstTassKram skickar vi! Det är alltid lika tungt att skiljas från en älskad misse. Gott att du kunde göra det så fint! Men kanske har hon sänt den svarte för att ta tass om er?! Sätt ett kattsäkert halsband på honom och skriv dit frågan ”Om du äger denna katt ring mig nr …” – svarar ingen så kan det ju vara så att svarten behöver er? NosPuss Wikki
Så klart matte håller tassen när det är dags. Det är det minsta man kan göra som en sista kärleksförklaring till en älskad familjemedlem. Estrid vandrade över regnbågsbron i mars efter sin kamp med krånglande njurar. Sista dagen var hon så trött och kall. Hon fick ligga mellan två värmeflaskor i väntan på att vi skulle åka till vår veterinär. Där somnade hon stilla in i min famn. För alltid saknad och aldrig glömd. Men hon hade tydligt sagt till att nu ville hon inte mer, hon ville ha hjälp över regnbågsbron och en sån önskan är ju bara att uppfylla, hur sorgligt det än är. Kattkollektivet har hämtat sig och rollerna omfördelats lite, men Estrid finns alltid kvar i närheten. Älskade änglakatt! Linus, Caruso, Leo, Desireé, Ginger, Serendipity, Svatonia, Indigo och Rasmus jamar till hälsning, tack för att du finns Wikki, du gör skillnad!
Tack för de värmande orden – och för den ömsinta skildringen av Estrid, som fick så mycket kärlek och värme! Visst håller vi varann i tassen! NosPuss Wikki
klart jag som matte håller tassen, vid slutet. Min Felicia med dåliga njurar, fick somna in förra söndagen, i min famn. Höll ögonkontakt med mig hela tiden. Lilla älskade Flisan, så oändligt saknad av Smulan Sigrid och matte, för evigt älskad
Mjau, allt blir så självklart när det är dags… *sniff* TröstNosPuss Wikki