Din Tass I Cyberspace!
Här kan du läsa artikeln från nyss utkomna Hemmets Journal – jag hoppas så att det betyder att det kanske kan komma mer hjälp till Kompis – eller till det närmaste lokala katthemmet hos alla tidningsläsare!
Mjau, jag nämns i den där artikeln, men jag tycker det finns hundratals andra som gjort ännu mer… *nosrodnad* – alla som räckt ut en hjälpande Tass ska känna sig stolta!
Den här underbart vackra filmen har jag sparat till en så här grå dag, när något riktigt extra behövs för att förgylla vardagen… Njut av lilla Disney som äntligen får vara nära sin vördade Leo:
https://youtu.be/hBGWR37-t8U
Leo, Disney och kompisen Blossom hittar du på Catlife! Disney har hunnit bli åtskilligt större och är så vacker…
Apropå inlägget igår, så har jag kommit på ytterligare några viktiga kattsaker som passar i samma kategori:
Respektera din katts behov av spontana och improviserade leksaker – de behöver inte ha designermärken eller kosta skjortan!
Händer det er också ibland? Man vaknar klockan 3 och har drömt att man försovit sig, rusar upp, ser att det är fel, somnar om. Det går tre minuter, så vaknar man igen – det känns som flera timmar senare, man har försovit sig igen, men klockan är bara fem minuter över 3 och så somnar man om igen. Vaknar några minuter senare, samma dröm…. Börjar kännas tjatigt och blir inte bättre av att det fortsätter likadant, vaknar var femte minut tills väckarklockan verkligen ringer klockan 5.
Vad pågår i kroppen? Ska man lita på att det är en signal att det kanske är något man borde stiga upp klockan 3 och fixa? Eller är det bara ”Nattsnurr” i hjärnan, bäst att somna om igen?! *gäspar*
Att markera revir är något som både människor och katter gör, fast på olika sätt. Vad människor sällan inser är hur vi äganderätts-märker även dem, dagligen! Varje gång en katt gnider ansiktet/kinden mot sin människa, så är det inte bara förtroligt kel utan också noggrannt genomförd doftmarkering av densamma. Med hjälp av dessa hormonella etiketter kan vi sedan skilja ut ”vår” människa bland alla andra, och andra katter kan förstå att den tillhör oss.
Vi katter har en annorlunda värdeskala än människor. Det som ser ut som skräp är ofta en katts värdesak!!! I synnerhet när det gäller leksaker. Så kasta inte bort eller trampa på en katts käraste, värdefullaste skatter, sådana som:
– Mjölkpakets-flärpen (Eller vad dom heter?)
– Snörstumpsnystanet – ju trassligare, ju bättre
– Papperstussen
– Mattfransen
– Papperskassen (Oavsett skick)
– Svanstippen
Vi katter ber alla människor att för trivselns skull memorera ovanstående och respektera våra önskemål! Tack!
Så här såg han ut, och kanske var det den intensiva aptiten på moders-mjölks-välling som gjorde att han klarade sig…
Slumpen har ”feber-päls” på bilden, ett feno-men som orsakats av vistel-sen i soporna. Den har idag vuxit ut till en elegant bred tabby-teckning, och Slumpen hör så klart hemma för alltid i hundflocken på gården hos Vimsan.
Men fortfarande kan ingen av oss fatta hur någon kunde kasta bort en så fin katt…
I förra veckan visade matte mig en tjusig kattkille på Stockholms katthem: Aspro – en sliten vit gammelkille med svart svans…
Han är cirka 5 år gammal och har gått hemlös länge i Fittja, smutsig och skadad och illa hanterad. Men ändå har han tillgivenhet för människor…
https://youtu.be/xX3XVXwgcRU
Därför blir jag så innerligt glad att se att han är bokad för adoption! Lycka till, Aspro, hoppas du får ett gott och tryggt liv nu med mycket kärlek!
På det här fotot lyser hennes ögon av lycka och kärlek:
Karolina 8 år och kattungen Sebbe 7 månader var bästa vänner. ”Var”… Det gör ont att skriva. Idag ler inte Karolina, hon gråter!
Igår tog flickan med sig sin käre Sebbe med ut på gården i deras bostadsområde i Bromma. Där mötte hon en granne som inte hade kontroll över sin stora hund och katastrofen var ett faktum. Hunden tryckte upp huvudet under Karolinas arm, bet tag om Sebbes ben och slet honom ur sin chockade lilla mattes armar. Den fortsatte med att hugga Sebbe över hela kroppen när han föll till marken. Katten dog på vägen till djursjukhuset, och Karolinas sorg är enorm. Hunden bet även sin matte när hon försökte ta ifrån den katten, så hon fick föras till sjukhus av polisen. Men ändå finns hunden idag kvar i området – till oro för Karolinas familj.
Man kan undra hur det kunde gå så illa? Man kan undra när såren i Karolinas hjärta ska läkas? Om jag kunde, skulle jag skicka henne de mjukaste nosbuffar och berätta hur Sebbe har det i KattHimlen – men för en åttaåring med bilden av en söndersliten kattunge ännu på näthinnan är det nog inte lätt att ta emot den trösten…
*djup darrande suck* – så fort det växlar mellan ljus och mörker på en dag…
Tänk att lyckotårar kan kännas så underbara!??! Titta här:
Hur skönt ska då inte detta kännas för dem? Tänk att få lämna minnena av den fruktansvärda nyårsdagen bakom sig, och se detta växa fram i vårsolen?
Och alla ni katter och kattvänner som lämnat och fortfarande lämnar bidrag, ni kan stolta höja era svansar och med klar röst jama ”Jag har hjälpt till med det här katthemmet!” – för ni har gjort en fanKATTastisk insats! *mer glada nostårar*
För den som vill fortsätta bidra med hjälp är postgironumret till katthemmet Kompis konto: 35 74 82-9. Och tack för allt ni hittills gett!