Wikipedia

Matte grubblar på ett mysterium sedan i går kväll: Vad hände med fågeln?

Medan hon och husse var ute en stund hade balkongdörren stått öppen åt oss katter… Senare på kvällen när matte skulle gå till badrummet och hämta tandborsten upptäckte hon att badrumsgolvet och en bit utanför badrummet var det alldeles fullt av fågeldun och några vingfjädrar och lite blodspår!

Någon fågel finns i alla fall INTE kvar. Matte och husse letade grundligt, men i övrigt inte ett spår. Matte tänker liksom att hade vi ätit upp fågeln så skulle det ligga mer fjädrar kvar och kanske benen eller mer av vingpennorna. Nova och jag avslöjar INTE vad som hände. *rap*

(Fjädrarna på bilden är från en liten lärkfalk som fångats av en betydligt större ormvråk i skogen på Landet.)

Om ni provade Stora mattes äppelpaj i mitt inlägg för några dagar sedan, så kommer här en pajvariant som är minst lika enkel att göra och lika god: Knäckiga-lock-pajen! Den påbörjas likadant – skiva ned äppelbitarna i en ugnssäker form, ringla över med mörk honung och förgrädda 10 minuter på mittenfalsen i 225 graders ugn.

Blanda under tiden 2½ dl vetemjöl och 2½ dl strösocker i en bunke.

Ta ut formen med de halvgräddade äppelbitarna, och bred mjöl/sockerblandningen över, skaka formen lätt och jämna till med en osthyvel.

Ta fram kylskåpskallt smör och hyvla i skivor som läggs ovanpå mjöl/sockerblandningen** så att det täcker. Ställ in i ugnen igen och grädda ytterligare 20-25 minuter tills pajen fått fin färg.

Det blir en väldigt söt knäckig paj! Låt den svalna en stund till ljummen och servera med vaniljglass till. Supermumsigt, jag lovar!!!

**Mjöl/sockerblandning som blir över kan du spara i en fin burk och använda nästa gång det ska bakas paj!

httpv://youtu.be/7Qzrf3HL_K0

https://youtu.be/7Qzrf3HL_K0
Den här sången framför upphovsmannen Niklas efter bästa förmåga och det rör mitt hjärta! Han berättar själv på Youtube: ”En av mina finare sånger, synd att jag inte kan sjunga den så vackert som jag tycker den förtjänar att bli sjungen. Handlar om en liten hemlös katt i vintertid. Föreställ er det mest miserabla lilla liv ni bara kan tänka er sitta, halvt begravt i snö, utmed en trottoarkant i centrum. Sitter där, jamandes och hoppas att någon ska förbarma sig över en liten bortglömd katt. Han är hungrig, blöt och kall och kan inte ens minnas den tid som var innan han lämnades vid gatukanten. Alltså, det finns inte ord att beskriva hur synd jag tycker om den där katten! Bilden av katten kom först – sången kom efter. Så, sången lever kanske ändå inte riktigt upp till den sorgliga bild jag har i mitt huvud, men jag tycker den är väldigt fin ändå. Tillägnad alla hemlösa katter.”

Tack, Niklas, för att du försöker förstå hur vi katter har det! Här är hela texten:

En ensam liten katt som ingen tycker om
Satt vid en vägkant och tittade sig om
Efter en männ’ska som ville ta han hem,
Han iakttog allt folk och undra’ ständigt vem.
Så svulten, så frusen, så snöblöt i sin päls.
Han luktade illa – men han var ju så snäll,
Han hoppades på nåd och på kärlek nu runt jul,
Men folk som gick förbi, ja, de sa att han var ful.

En ensam katt som ingen tycker om
Väntar på männ’ska som aldrig kom
Han frågar Gud om ingen kan älska
en hungrig liten katt
Han satt där ensam vid vägkanten
Och vänta’ på familj och hem
Som han i sitt hjärta
Visste inte fanns.

En ensam liten katt som nu begravs i snö
Övergavs som liten, lämnades att dö
Och allt han vet av det är gatan där han står,
Och elakhet från folket som på gatan går.
Han hade tappat känseln i sina magra ben,
Han föll ihop i snön, han orka’ inte mer.
Han jamar, så ynkligt: ”Snälla, rädda mig!”
Folk slänger han knappt en blick, och fortsätter sen hem till sig.

Men plötsligt då en stämma varm,
tar liten kisse till sin barm
Och viskar: ”Kom!
Jag har en plats till dig”
En ensam katt som ingen tycker om
Lämnar gatans hörn bakom
Och följer väna ängeln upp till Gud.

Läser i dagens tidningsnotiser om mannen som dömts till 70 dagsböter (cirka 10 000 kr) för att han misshandlat sin katt till döds.

50-åringen uppsökte själv djursjukhus med katten i februari i år. Den hade då en fraktur på huvudet och inre blödningar, och var livlös. Strax efter ankomst till sjukhuset avled den. Mannen berättade för veterinären på plats vad han gjort: Lyft den i nackskinnet, örfilat den flera gånger och sedan kastat den i golvet. Från axelhöjd… Han hade ”läxat upp den”. Senare tog han tillbaka sin historia, men veterinärens undersökningar bekräftade misshandeln.

Man önskar så att det fanns en möjlighet att backa tiden och frysa den just innan otäcka saker händer, så någon kunde ingripa…

Jag får ont i magen… Hur mycket hade han inte slagit denna stackars kisse tidigare, i andra sammanhang? Hur mycket lidande kan ibland rymmas i ett kattliv? Och vart går de 10 000 kronorna i böter? Tänk om sådana kunde öronmärkas till hjälp åt nödlidande katter?!!

Mjau nu har jag Wikki-pimpat mina inskramlingsbössor!

(Tack Andreas och Ina för de första slantarna i den ena dessutom!) Omslaget är utbytbart och finns med logo för den kattverksamhet jag finner gott att skramla in medel till!

Tack vare snälla Nalle har jag två sådana här bössor och så har Slumpens matte också försett mig med en fin lila pengabössa, så nu ska de placeras ut på lämpliga ställen! *rassel rassel*

…mjauuuuurrrr vad jag är nyfiken på vem som får detta pris! Det har inte gått att snoka reda på minsta lilla pälsstrå av information om vem som är pristagaren och jag håller på att spricka av iver att få veta!

Prisutdelningen av ”Kattguldet” sker kl 14.45 på Lilla scenen på Liseberg i Göteborg, enligt Mjaus sajt Familjekatt. (Det må gå fort då, för kl 15 ska det vara kaninshow på samma scen enligt Lisebergs eget program!) Tidningen Kattliv och Mjau ska också finnas på plats med marknadsstånd direkt innanför stora entrén.

Någon mer som känner spänningen som ett lopphoppande i pälsen???!

VARNING! Otäcka bilder! LT och Södertälje katthem berättar:

En katt kom in till Södertälje katthem i lördags kväll genom polisens omsorg. Den stackars katten var väldigt stressad och fick stanna i sin bur för att lugna sig. Därför var det först på söndagen som personalen upptäckte hans fruktansvärda tillstånd: Ett halsband som satt hårt åtdraget mitt i ett stinkande sår! Katten togs snabbt till djursjukhuset och fick t o m vänta i eget rum för den hemska lukten…

Det blev ett enda stort köttsår när halsbandet tagits bort. Halsbandet satt så konstigt att det verkar som om någon med flit dragit åt det jättehårt! *morr*

Översten, som djursjukhuset döpte katten till, får ni smärtstillande och antibiotika. Han kan faktiskt både äta och dricka, men är mycket mager och hålls i karantän ännu så länge.

Som ni förstår så kommer Översten att behöva vård en lång tid framåt som kommer att kosta en hel del och Södertälje Katthem vädjar om hjälp. Den som vill ge en slant kan sätta in den på deras plusgiro 38 93 41 – 9. Och glöm inte att skriva ”Översten” samt ert namn och adress på inbetalningen.