”Matte har tassat till SkaparKatten…” säger Lillan med en suck. ”Ser ni den vackra ljusa öppningen där i allt det gröna?! Det är där stigen till SkaparKatten börjar… Alldeles precis i vår vanliga värld. Det är så skönt att veta.” Lugnt slickar hon sin tass.
När matte blev sjuk, så hade Lillan, Snuttis och Hogan redan berättat för henne om att överallt finns små Grindar, som leder till SkaparKattens Himmel: ”Så vad som än händer, matte, så kommer vi att hitta till dig och ses igen, när det är dags.” Lillen och Kitty spann instämmande.
Katternas matte Maggan Asplund hade ett hjärta som verkligen brann för behövande katter – vi är många som läst hennes kloka ord och åsikter på forum som Kattgruppen, Hittekattsgruppen och facebooksidan Hittekatter i Sverige. Och in i det sista var det hennes fem älskade katter som var i hennes tankar. Hon visste att allt var ordnat för att de alla skulle få hjälp att hitta nya hem genom Evas Katthem i Skara, där hon varit aktiv volontär.
”Du fanns ju nyss här hos oss…” spann Hogan, när han vinkat av de andra fyra katterna som redan flyttat från katthemmet. ”Men vi visste ju allihop att Regnbågsbron började där vid vårt lilla hus. Och varje gång vi sover och drömmer om dig igen, matte, så känner vi att du är ändå någonstans så nära – på en plats dit vi katter, som kan vandra mellan världarna, också kan gå….”. Hogan blundade och lade nosen intill tassen. Det liksom blåste en liten andefläkt genom hans morrhår och en krusning som av en smekande hand gick över hans päls.
Långt långt borta i det Eviga tändes en vakande stjärna och SkaparKatten lade sin Mjuka Svans kring alla de som kommit genom Grinden, spinnande: ”Det är fullbordat. Och det är gott så.”
Vila i Frid, Maggan, och tack från alla oss i Wikki crew att vi fått vara med om dig…
Tack Sixten för att jag får visa upp din enastående träffsäkra dikt om att vara mattkatt!
