Kategori: Okategoriserade

…eller    2 8 6  7 9 0 kronor i siffror. Det är den otroliga summan som hittills samlats in till katthemmet Kompis. Så om min RäkneTassMaskin fungerar så behöver det samlas in ytterligare 213 210 kronor för att nå ”halvmiljonen” och det borde inte vara omöjligt!

Tack Kompis för en suveränt tydlig redovisning av januarigåvorna! Det var rörande att bläddra igenom denna förteckning där gammal som ung, fattig som rik, privatperson eller företag/förening hade skänkt pengar, allt från 5 kr till 10 000 kr…

Men låt oss ödmjukt minnas att den största delen av detta gåvoflöde består av de otroligt många SMÅ gåvorna – 50, 100, 200 kronor – att en liten gåva faktiskt är OERHÖRT viktig för hela totalsumman!

Jag har tjatat om det förut:
Det är de små flödena
som skapar en flod!

En vacker dag, när katthemmet Kompis är på plats igen, då kan alla ni som givit donationer blunda en stund, känna hjärtat slå av lycka och stolta veta ”Jag har bidragit!”…

Och kontot är fortfarande PG-konto 35 74 82-9 om du vill fylla på!

…ni har väl fått nog nu med tjusiga utställningskatter??? Själv får jag ALDRIG nog. Fast jag skulle nog inte trivas själv på utställning. Eller? Eller inte??? Hmmmmmmm…

Tyvärr lyckades jag inte få något foto framifrån på den här lilla goa cremefärgade britt-pojken, men jag vet att han heter S*Vår Bästa Vincent, för han tillhör husses mamma! Här går det att titta närmare på myskissen, fast då har han kvar uppfödningsnamnet Bosse.

Att sova i roliga ställningar, det ägnade sig många katter åt! Har ni sett vad underbart fin burinredning som passar bra till missen?

Här snusar två ljuvliga burmillor, söta som pudersocker! Så måste jag visa den proffsigaste yngsta utställare jag träffat på länge, här är den fina skylten hon gjort till sin ragdoll Kicken:

Och är är Kicken själv och hans tuffa lilla matte:

Att se henne stolt gå omkring och bära på sin trygga fina kattkompis visar på god tillväxt i utställarledet! *kattleende*

På AristoCraticPet hittar jag en massa roliga kattigheter:

Vad sägs om en samling träkatter enligt rysk traditionell docka där den ena passar i den andra som går in i nästa och så vidare? Är nr 2 en Wikki månne? Nästan…

 ”Circle of Friends” kallas den här underbara ljusstaken. Priset? 55 dollar…. *suckar* – den får jag väl spara till ett tag då…

Här ser det nästan ut som att de stulit konceptet från vännen Nalle? Det är bara det att hon skulle göra den mycket snyggare!

 Vilken passionerad kattkyss! Så originell och man blir glad av att se den! Notera svansarna!

 Nahua-indiansk skulptör har gjort denna katt med fascinerande mönster… Fler dollar tickar iväg FORT.

Charmiga glasfigurer som avslutning. Var det någon som fick inspiration??! *kurr kurr*

Tidigare i veckan skrev jag om katten Oscar, som hjälper personalen på ett äldreboende genom att med sitt beteende förvarna när en patient är döende.

Det här är katten Grållan. Hon och hennes kompis Maja finns på demensboendet Vallongården i Gävle sedan nio år tillbaka. Katterna, som är systrar, tycker om att bli klappade och åker gärna med på rollatorerna. De har samma märkliga gåva som katten Oscar, enligt Eva Moström, verksamhetschef för Vallongården.

De vet när någon ska dö. Maja och Grållan hoppar aldrig upp i patienters sängar annars. Men när livet är på väg att rinna ut lägger de sig vid fotänden, några dagar innan patienten går bort. Då kommer de tassande och ligger kvar där tills det är över. ”De flyttar inte på sig och går knappt på toaletten…” säger Eva enligt Expressen.

Teorierna om hur det går till är många – om katterna reagerar på någon speciell doft eller på vårdarnas beteende. Men kanske handlar det bara om det urgamla bandet mellan människa och katt? När vi känner att det är på väg att brytas så vill vi hålla en hjälpande tass för att tryggt föra vår människa till Bron, där vi skall mötas igen en dag?

Jag har fått flera gripande mail där människor skildrar hur fint katter på detta sätt vakat för en döende matte eller husse. Och tårarna sprutade när jag läste om hur den sista nosbuffen från Missen, som legat ihopkrupen vid sin älskade husses sida troget dygnet runt i flera veckor, fått den gamles ansikte att fyllas av ett underbart leende av lycka i hans sista andetag. Missen sade ”Det är tid. Du får gå nu!”

Som sagt, jag hoppas att alla människor har en mjuk tass att hålla, när deras stund kommer!

Först in är Klosterkatterna och matte syster Carina som fått med den härliga Graffitimålningen vid Stockholms Katthem!

Nu väntar jag bara på fler tävlingsbidrag! *spinner*

…för Pip och Murre lägger ned sin kattblogg ”Kattlivet”. Hur ska hon nu kunna nossla med sin käraste Pip? Vi hoppas att de båda får vara med i mattes nya blogg.

Jag är ganska avundsjuk på alla katter som får springa fritt och busa i snön, som Slumpen, Puma & Sixten och landet-katterna…

Här är det Ville som jagar Tanja så att snön sprutar… och Mjurre som gräver snögrotta:

Matte, kan vi inte åka till landet snart och få pulsa lite i snön medans den är kvar?

Boken ”Ett kattliv” blir vinst i min KattGraffiti-tävling! Det är en enkel liten bok på 24 sidor men med en finstämd kattberättelse, och lika intressant är hur jag fick fatt i boken:

Norrbottenskonstnären Hjördis Piuva Andersson är nämligen en kvinna med hjärtat på rätta stället! Och eftersom hennes barnbarn Gabriella, som troligen ärvt denna goda egenskap, är engagerad i Djurskyddet Mariefred, så skänkte Hjördis dem 50 st böcker att sälja* till förmån för verksamheten! Du kan läsa mer om den fina gåvan här i Eskilstuna-Kuriren. Härligt, eller hur?

”Ett kattliv” är tillägnad alla sommarkatter som ingen tar ansvar för. Den handlar om katten Linus äventyrliga liv och ovanliga resa. Han föddes i Seskarö utanför Haparanda och flyttade sedan till både Åkersberga, Umeå och slutligen Övertorneå.

Tävlingen då? Jo, som jag skrivit tidigare så efterlyser jag bilder på svensk KattGraffiti. (Därmed uppmanar jag ingen att ge sig ut att måla graffiti för ändamålet, utan det ska vara sådan som redan finns.) Skicka ditt bidrag till min bloggmail senast den 15 mars!

(*Vill du ha ett eget ex kan du kontakta Gabriella per mail. Boken kostar 100 kr plus porto. Varenda krona går direkt till Djurskyddet Mariefred.)

På Örebro katthem sitter den på en pelare mitt i lokalen, lätt åtkomlig. Nu grunnar jag bara på hur vi ska lära katterna att använda den? =^:^=

Skämt åsido: Det är ju inte bara att hänga upp en brandsläckare och tro att man kan känna sig trygg… En brandövning med personalen – eller åtminstone en träff med alla som jobbar ofta i verksamheten för att gå igenom vad man ska göra, och i vilken ordning, i händelse av brand eller brandtillbud (Det kan ju t ex börja brinna någon annanstans i huset och man bör ha en plan hur man snabbt och säkert ska evakuera alla katter!) är ett måste. När eldsvådan är ett faktum har man sällan tid att sitta och planera, därför är det bra att ha gjort innan!

All personal bör prata ihop sig om brandrutiner:
– Hur får man snabbt ut människor och djur?
– Finns utrymningsvägar? Är de fria och framkomliga?
– Finns transportburar klara och ihopsatta redo för snabb inpackning av katter?
– Finns en larmlista till styrelse och medarbetare, så hjälp kan kallas in?
– Hur förvarar man skräp och brännbart material, eller sådant som kan orsaka fara?

Listan kan göras mycket längre och det finns säkert de som har färdiga rutiner – dela gärna med er av dem! Alla tips är välkomna!

Att ta en dag och ”låtsas-utrymma” med tomma kattburar kan vara ett bra sätt att vara redo om det händer som man hoppas aldrig någonsin ska hända.

Den övningen kan vara bra att göra hemma också!