Kategori: Okategoriserade

Ni får ladda med en försmaksbild just nu, mer information och tävlingsuppgifter kommer senare! Men det är samma regler som vanligt, och slutdatum den 15/12 kl 20.00, så den som vill vara med i något av de fyra Tasserierna kan ju pillra iväg sin deltagaravgift redan nu! Och lite Wikki Goodies följer som alltid med!

Första JulTasseriet T20:
En julklocka i glas med lite tillbehör: Handledsvärmare, doftljus och en magnetisk buskisse!

Alla som ville utav butikerna och verksamheterna i Mariebergs köpcenter fick vara med i en julgranstävling där temat gick ut på att skapa en julgran i butikens profil. Eftersom matte är duktig på att dekorera så tyckte hennes chef att ”Vi ska vara med och tävla, du får fixa granen!”…

Och jobbar man på en mexikansk grillrestaurang med tex-mex och liknande på menyn, ja, då var ju möjligheterna att skapa en annorlunda granklädsel ganska självklara!

På bilderna här är granen inte helt färdigprydd, det har tillkommit guldglitter och annat. Men här finns majschips, chilifrukter, lime- och citronskivor – säg mig: När såg du en julgran med vitlök i senast?!!

Jag tycker det är riktigt SNYGGT!
Men matte tror det är svårt att konkurrera med den här granen:

Annars finns det ett annat julträd (Utom tävlan!) i köpcentret som jag verkligen skulle vilja ha här hemma som permanent inredning, det vore nåt att klättra i:

Mitt katthem döljer sig bakom dagens kalenderlucka! Gissa vilket?!!

Jag får inte fram ett enda jam, jag är matt i tassarna och våt på nosen av rörelse!
Att jag, en liten Vivalla Fluff, fått bli porträtterad av Stina!

Släng er i väggen, Zorn och Carl Larsson!
Det här tassar högre än nåt som ni nånsin åstadkommit.
I alla fall i mitt lilla katthjärta!!!! ♥

Förlåt sen lucköppning, alla vänner! Det gör att idag rycker vi upp kattluckan direkt:

HurrJam, här gömmer sig Djurskyddet Katthjälpen Sundsvall!
Det var fina blåvita katten Lucas som väntade för deras räkning… Om Lucas går att läsa: Denna ståtliga långhåriga kille har under ett års tid hållit till i en lada på Alnön. Familjen som äger ladan är vänliga nog att ställa ut mat åt honom, och eftersom det finns gott om hö där så håller han även värmen. Men någon kärlek eller pälsvård får han tyvärr inte, och vart han ursprungligen kommer från eller hur hans historia ser ut vet ingen. Det enda vi vet är att denna underbart vackra kille förtjänar ett hem att kalla sitt eget. Han är väldigt försiktig men har börjat vänja sig vid de snälla människorna som kommer med mat, så vi ser mycket potential i honom bara han får en chans i ett lugnt hem hos någon med tålamod som förstår vad det innebär att socialisera en katt. Han vill inte spendera ännu en vinter ensam i ladan…

Grattis Djurskyddet Katthjälpen Sundsvall, ni får 500 kr i julgåva av Hittekattsbandet och mig! NosPuss på er!

I kväll kommer något mer spännande –
där det gäller att vara SNABB för att hänga med!

Följ länken HÄR till ”Des Hommes & Des Chatons” så ska du få ditt lystmäte av läckerbitar! Här ska jag tillbringa dagen! Tass på er!

Från Skåne berättar Sydsvenskan hur kattstatyn Katarakt, som faktiskt sitter på ett rejält betongfundament, har fått vatten runt tassarna!

Det var en kall natt den 20e januari och när katthemmets personal spanade vid Atletippen, var det massor av kattspår i snön. Enligt personalen på tippen var det inget konstigt, de tyckte att katterna hade det bra där, det fanns ”Gott om lite av varje att äta” och de såg friska och välmående ut. Men katthemmet fick inte vara inne på området och kontrollera katterna, trots misstanke om att de inte alls for väl där, bland skrot, vassa föremål och ofattbara mängder sopor med okänt ursprung!

Efter kontakt med andra markägare fick i alla fall en fälla riggas en bra bit därifrån och dit fick katterna lockas med mat – för en sak var säker, på soptippen var de inte trygga alls! Och katterna som Örebro katthem fick in, de var i hemska skick: Såriga, ärriga, köldskadade, de kunde sakna delar av tassar och ha hemska infektioner… Det här är en av dem som fastnade i fällan den där natten:

På grund av sin storlek fick han namnet Giganto. Han såg både skräckinjagande och snäll ut på samma gång, och mest av allt var han rädd. Det var inte svårt att förstå att han gått i det där otrevliga sopberget och kämpat hårt för att överleva bland sopmaskiner, sopkrossar och farliga rester från människornas välfärd…

Under första tiden i sitt jourhem satt Giganto mest under sängen. Han kom bara fram när  mörkret lagt sig för att äta och göra lite toalettbestyr. Men ganska fort började  nyfikenheten bli för stor, han såg hur de andra katterna sprang runt, gosade och lekte. Försiktigt tog han sig längre och längre ut från tryggheten under
sängen…
Och lyckan var stor när jourmatte skrev ”Idag har Giganto gjort stora framsteg. Han är otroligt busig och har riktiga race, han vill väldigt gärna vara med där de andra katterna är även om det innebär att man får ligga under en stol och spana. För tryggheten i att kunna gömma sig är fortfarande ett stort behov hos honom. På nätterna smyger han upp i sängen när man sover för att få sova vid mina fötter men vågar inte riktigt vara kvar när man vaknat. Hans ögon är helt underbara och lyser att han vill kela när han ser att jag gosar med dom andra katterna, så snart kommer längtan efter kärlek bli så stor att han vågar komma fram för att bli kramad och kliad.” – och nu har det hänt!

Se hur blicken i Gigantos ögon ändrats och fyllts av trygghet och värme:
Bilden följs av texten ”Jag har det toppen hos min jourmatte och hon hjälper mig att utvecklas med stormsteg. Nu vågar jag hoppa upp i hennes knä när jag känner mig kelsugen och när hon sover brukar jag gosa med hennes hår så hon vaknar, supermysigt! Kramar Giganto.”
Det är som en saga som blivit sann!!!