Och fullmånen lyste som var den av glas

I natt var jag ute och spanade efter Taurider! Det var iskallt tyst och blåvitt månljust. Över himlen rusade mängder av små moln som en skock ulliga får, svepte snabbt förbi fullmånen och fick natten att skimra i ett blekvitt ljusspel. Ganska snart blev det kallt om svansen och jag insåg att det kraftiga månljuset omintetgjorde all spaning efter stjärnfall. Kändes ganska skönt att tassa in igen i värmen…

Runt 17 november är det dags att ge sig ut och spana igen – då kommer Leoniderna, nästa stjärnfallssvärm. Då är månen i nedan och kommer inte att störa.

Katter och stjärnor hör ihop!  

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki